Rapporterna från Haiti talar om en närmast ofattbar förödelse och tiotusentals döda. Bland alla byggnader som rasat samman finns Hotel Montana, som jag bodde på hösten 2008. Det känns märkligt att föreställa sig hotellet som en grushög. Men så är det. 200 av gästerna tros ligga begravda under betongen.
Det är ändå bara ett fragment av den katastrof som nu drabbat Haiti.
Min DN-kollega i Washington, Winiarski, har åkt till Port-au-Prince och under tiden har jag fått skriva ett par analyser om landet härifrån Santiago.
Dels om hur de styrande i landet - och IMF - har ett ansvar för den bristande beredskapen, dels om hur Haitis historia som rebellisk slavrepublik präglat landet och det lilla hopp som ändå finns inför framtiden.
Till de av er som undrar varför länkarna inte är externa: många texter i papperstidningen läggs inte ut på nätet, vilket jag tycker är tråkigt. Men det är inte jag, utan redaktionsledningen som bestämmer sånt.
