CARACAS. Sex timmars arbetsdag, rätt till fri sjukvård och ekonomiskt stöd till de fattiga. Men också möjlighet för presidenten att införa undantagslagar och slopad gräns för hur länge han kan sitta kvar. Det är bara några av de ändringar i Venezuelas författning som Hugo Chávez vill få godkända av landets befolkning nu på söndag.
Längs de breda avenyerna i huvudstaden Caracas är väggarna täckta av den statliga propagandan för ja-sidan i folkomröstningen på söndag. På många håll är dock uppmaningarna till att rösta "SI!" (ja!) till den nya författningen överkryssade med graffiti, vars sprejfärg manar till: "Vota no!" (rösta nej).
- Jag röstade ja till den författning som Chávez föreslog 1999. Men den här gången kommer jag att rösta nej, för han verkar vilja samla all makt i sina händer. Många av dem jag känner tänker likadant, säger taxichauffören Oswaldo Sifontes.
Ändringarna i författningen är många och djupgående. Venezuela blir en "socialistisk stat", centralbankens självständighet avskaffas och en ny sorts lokala maktinstanser ska ge centralmakten större kontroll över vad som händer i provinserna. Totalt 69 av den nuvarande författningens 350 artiklar ändras om venezuelanerna röstar ja på söndag.
Med bara ett par dagar kvar till folkomröstningen leder nej-kampanjen i vissa opinionsundersökningar, medan andra mätningar ger segern till Chávezlägret. Oppositionen i landet är som vanligt splittrad, men det de har gemensamt är att de anklagar Chávez för att vilja bli envåldshärskare.
På torsdagen marscherade tiotusentals människor genom Caracas för att protestera mot de föreslagna ändringarna i författningen.
Många av dem tillhörde den stora proteströrelse som växt fram på landets universitet. Dessa studentprotester har de senaste veckorna krävt flera människoliv i sammandrabbningar med beväpnade Chávezsupportrar och polis.
Men Hugo Chávez främsta huvudvärk är inte oppositionens protester. Det som oroar honom är att han inte fullt ut lyckats övertyga sin traditionella väljarbas: de fattiga i städernas utkanter och på landsbygden.
Presidentens allt mer renlärigt socialistiska retorik, hans återkommande besök vid Fidel Castros sjukbädd och de storstilade, om än diffusa, planerna på en framtida "federation" med Kuba har fått många av dem att känna sig osäkra på vart Chávez egentligen är på väg.
Förra året gav drygt 60 procent av väljarna honom förnyat förtroende i presidentvalet. Men nu förefaller det vara färre som stöder den nya författningen.
Chávez försök att mobilisera sina kärnväljare störs av de problem han möts av på den internationella arenan. Den omtalade ordväxlingen med Spaniens kung Juan Carlos på det spansk-latinamerikanska toppmötet i Chile häromveckan, då en uppretad kung skrek "varför håller du inte käften?", har lett till kyliga relationer med Spaniens premiärminister Zapatero.
Och Chávez försök att medla i konflikten i Colombia fick ett plötsligt slut tidigare i veckan, då president Uribe meddelade att medlarhjälpen inte längre var välkommen sedan det avslöjats att Chávez fört samtal med Colombias högsta militärledning utan Uribes tillstånd.
Chávez svar: Venezuela kommer att avbryta alla diplomatiska och kommersiella relationer med Colombia så länge Uribe sitter vid makten. Samtidigt dras trupper ihop vid gränsen till grannlandet.
Den sortens försök att ena venezuelanerna mot en yttre fiende kan måhända fungera när det handlar om USA. Men det är tveksamt om det gynnar presidenten att utmåla Colombia, ett grannland och en av Venezuelas viktigaste handelspartner, som fiende.
Erik de la Reguera
DN 2007-11-30
