BUENOS AIRES. När Venezuelas president Hugo Chávez i veckan föreslog en latin amerikansk militärallians mot USA, var det bara det senaste tecknet på att det nordamerikanska inflytandet i regionen minskar.
På tio år har en rad vänsterrörelser kommit till makten, vilket på sikt kan innebära slutet för USA:s militära och politiska dominans i Latinamerika.
– Vi måste skapa en gemensam försvarsstrategi och samordna våra militära styrkor, flygvapen, arméer, mariner, nationalgarden, internationella styrkor och underrättelsetjänster, för vår fiende är densamma: USA:s imperium, sade Hugo Chávez i sin direktsända tvshow
”Aló Presidente” i söndags.
– Om de attackerar en av oss, attackerar de oss alla, lade han till.
Uppmaningen riktades i första hand till medlemmarna i den nya samarbetsorganisationen ALBA (Bolivariska alternativet för Amerika): Bolivia, Kuba, Nicaragua och den lilla önationen Dominica.
Dessa länder tillhör kontinentens fattigaste och kan knappast tyckas utgöra något större hot mot USA:s militärmaskineri. Men Chávez hoppas att andra länder med vänsterregeringar, som Argentina, Ecuador och kanske till och med Brasilien med tiden ska gå med i samarbetet.
Hans förslag har stöd av Kuba, som är i behov av militär och ekonomisk uppbackning. Också det regerande partiet i Bolivia, socialistiska MAS, och Nicaraguas president Daniel Ortega förklarade i veckan att de stödjer idén, även om den senare ser ut att stöta på patrull i den nicaraguanska kongressen.
Oavsett hur planerna utlöper, visar de hur den politiska situationen förändrats dramatiskt i Latinamerika det senaste decenniet.
För tio år sedan satt USA-vänliga och mer eller mindre liberala presidenter vid makten i nästan samtliga länder i regionen. Kalla krigets blodiga konflikter mellan
kommunistgerillor och militärregimer hade ebbat ut.
Clintonadministrationen uppmuntrade framväxten av frihandelsvänliga och demokratiskt valda regeringar. Inget verkade längre kunna hota Monroedoktrinen, som alltsedan 1823 deklarerat Latinamerika som en amerikansk intressesfär.
En decemberdag 1998 började det ändras. Då valdes den förre överstelöjtnanten Hugo Chávez överraskande till det oljerika Venezuelas president. Till en början var han, trots en vidlyftig retorik, relativt återhållsam och verkade i praktiken vara en försiktig socialdemokrat.
Men efter ett misslyckat kuppförsök i april 2002 ändrades tonen.
Chávez anklagade USA för att ha stött kuppmakarna och började träffa Kubas president Fidel Castro allt oftare.
Samma år kom det brasilianska arbetarpartiets kandidat, den förre fabriksarbetaren och fackföreningsledaren Lula da Silva, till makten i Brasilien.
Dessa segrar innebar en avgörande kursändring för vänstern i Latinamerika. Under 1990-talet hade många vänsterrörelser – allt från zapatisterna i Mexiko till indianrörelsen i Ecuador – varit misstänksamma mot de liberala demokratiska institutionerna, som man menade inte gav någon reell makt i tider då IMF:s och Världsbankens diktat satte gränserna för fattiga länders politik.
Men de senaste åren har sett en strid ström av mer eller mindre radikala vänsterpresidenter komma till makten i Latinamerika, kontinentens handel med EU och Kina har ökat och en regional integrationsprocess inletts. Allt medan
USA varit upptaget med krigen i Afghanistan och Irak efter attentaten den 11 september 2001.
Och även om Hugo Chávez hätska retorik och mångdubbling av Venezuelas militärutgifter irriterar många av vänsterregeringarna i regionen, så förefaller sprickan mellan den mer moderata Lulas falang och socialistiske Chávez vara betydligt mindre än vad Bushadministrationen
hävdar.
Vem som än väljs till ny president i USA i november väntar därför en svår uppgift i att återupprätta det amerikanska inflytandet, såväl moraliskt som militärt, över Latinamerika.
Erik de la Reguera
Bakgrund: Brasilien och Venezuela mest inflytelserika
Vänsterblocket i Latinamerika är allt annat än homogent. Mellan Fidel Castros kommunistiska Kuba och Michelle Bachelets socialliberala Chile ryms socialdemokrater som Brasiliens Lula da Silva och den argentinska peronisten Cristina Kirchner.
De två mest inflytelserika vänsterpresidenterna är utan tvekan Lula i Brasilien (Latinamerikas största och rikaste land) och Chávez i Venezuela (vars oljetillgångar femdubblats i värde sedan han kom till makten).
Hugo Chávez framställer sig som socialist, men Venezuela är
fortfarande i högsta grad ett marknadsekonomiskt land, även om regeringen ger omfattande stöd till kooperativ och de statligt ägda företagen blir allt fler.
Publicerad i DN:s pappersupplaga 2/2 2008.
