Paris. Fyra månader efter segern i det franska presidentvalet står Emmanuel Macron inför sin första stora strid. Demonstrationer anordnas i dag, tisdag, runt om i Frankrike, då den fackliga centralorganisationen CGT utlyst ett dygns generalstrejk i protest mot Macrons nya arbetsmarknadslagar.
Den 39-årige presidenten vill bland annat sänka kostnaden för arbetsgivare att säga upp nyanställda, öka antalet projektanställningar och minska fackföreningars inflytande i små och medelstora företag. Allt för att få fart på den franska ekonomin.
– Jag har bestämt mig. Jag kommer inte att ge efter för påtryckningar från slöfockar, cyniker och extremister, sa Macron i helgen.
Reaktionen lät inte vänta på sig:
– Presidenten verkar helt ha tappat kontakten med verkligheten. Vilka menar han är slöfockar? De miljontals som jobbar under prekära förhållanden? sa fackföreningen CGT:s generalsekreterare Philippe Martinez.
I Frankrike är bara omkring 8 procent fackanslutna, att jämföra med 69 procent i Sverige. Till viss del beror det på att konflikträtten är individuell och att man inte behöver vara med i en fackförening för att delta i en strejk.
Nu vill regeringen införa en lag om att hälften av arbetarna måste vara organiserade på små företag, för att facket över huvud taget ska få sitta vid förhandlingsbordet. CGT ser det som en krigsförklaring.
Även de båda andra centralorganisationerna, CFDT och FO, är kritiska, men har hittills valt att avstå från strejker och protester – delvis för att spara på krutet.
Fler kontroversiella lagförslag är på gång under hösten. Först en budget med såväl besparingar som skattesänkningar, vilka enligt vänsteroppositionen främst kommer att gynna höginkomsttagare. Sedan väntas ett besked om nedskärningar i offentlig sektor, med upp till 120 000 anställda.
Macron har fått parlamentets tillstånd att driva igenom arbetsmarknadslagarna med förordningar. Men hans popularitet har fallit de senaste månaderna, och åtskilliga är de franska presidenter som har tvingats böja sig för strejker och gatuprotester, trots starkt stöd i parlamentet.
