Paris. De nya arbetsmarknadslagar som president Emmanuel Macron tänker driva igenom är en besk medicin för patienten Frankrike. De stridbara franska fackföreningarna är splittrade – men radikala CGT varslar om generalstrejk och gatuprotester.
Fler projektanställningar, lägre kostnader vid uppsägningar av nyanställda och mindre inflytande för facket. Det är några av de viktigaste ändringarna i den arbetsmarknadsreform som president Emmanuel Macron och hans regering presenterade på torsdagen.
Den 39-årige presidenten hoppas att reformen ska få fart på Frankrikes tillväxt och tvinga ned arbetslösheten, som fortfarande ligger på höga 9,5 procent.
I somras fick Macron tillstånd av parlamentet att skynda igenom lagändringarna med hjälp av förordningar, och om allt går som planerat träder dessa i kraft i slutet av september. Då väntas även lagpaketet ratificeras med en ny omröstning i kongressen, där Macrons parti LREM har egen majoritet.
Arbetsgivarorganisationen Medef välkomnar beskedet. Men bland landets stora fackföreningar är lagändringarna långtifrån populära.
– Alla våra farhågor har bekräftats. Det här är slutet för kontraktet mellan arbetare och arbetsgivare, sa den radikala fackföreningen CGT:s ledare Philippe Martinez, som manar till generalstrejk och gatuprotester den 12 september.
Även det största facket i Frankrike, CFDT, är skeptiskt.
– Vi är besvikna. Man har inte lyssnat till många av våra förslag, sa CFDT:s generalsekreterare Laurent Berger.
Det tredje största facket i Frankrike, FO, har tidigare sagt att man inte tänker delta i protesterna.
Fransk arbetsmarknadslagstiftning består av en tjock lunta med fler än 3 000 sidor, och de flesta bedömare är överens om att landet skulle må bra av att den förenklas.
Men delar av fackföreningsrörelsen ser reformerna som ett närmast existentiellt hot. I Frankrike är i dag bara omkring 8 procent av de anställda anslutna till en fackförening, att jämföra med 69 procent i Sverige.
Vid förhandlingsbordet skulle de franska facken därför vara relativt svaga, om det inte vore för de lagar som länge gett dem oproportionerligt stort inflytande.
Nu har Macron för avsikt att ändra dessa lagar så att förhandlingar om många frågor ska föras på företagsnivå i stället för på branschnivå. På företag med mindre än 50 anställda kommer det att krävas att minst hälften är fackanslutna, om en fackförening över huvudtaget ska få något att säga till om vid det lokala förhandlingsbordet.
Macron har sagt att han låtit sig inspireras av bland annat Sveriges arbetsmarknadspolitik, med ambitiös vidareutbildning och höga krav på arbetssökande. Men hans kritiker påpekar att den svenska modellen bygger på starka fackföreningar som kan förhandla med arbetsgivarna – något den nya reformen knappast bidrar till.
Risken finns nu att en storkonflikt väntar i Frankrike, med fallande produktivitet och ökat missnöje bland arbetarväljare som följd.
Macrons popularitetssiffror har redan fallit från 64 procent till under 40 sedan valet i maj. Trenden kan så klart vända om hans reformer får genomslag och arbetslösheten minskar snabbt. Men oppositionen vädrar blod.
Jean-Luc Mélenchon och hans vänsterparti Det okuvade Frankrike anklagar Macron för att försöka driva igenom ”en social statskupp”. Och långt ut till höger finns Marine Le Pen, vars ultranationalistiska parti Nationella fronten numera talar varmt om ekonomisk protektionism.
Kort sagt tycks smekmånaden vara över för Macron. Och den franska hösten, den ser ut att bli het.
Fakta.
Fler projektanställningar
Regeringen öppnar för att projektanställningar blir vanligt och används i fler branscher. Facken fruktar att detta kommer att missbrukas för att förlänga visstidsanställningar i evinnerlighet.
Enklare att göra sig av med nyanställda
I dag har den som sagts upp utan giltigt skäl (något som i Frankrike avgörs i domstol) rätt till avgångsvederlag på minst sex månadslöner. Det ändras nu till tre månadslöner för de som varit anställda i upp till två år.
Enklare att gå runt facken
Förhandlingar ska i högre utsträckning ske på varje enskilt bolag, inte på central- eller branschnivå. Om ett fack inte har hälften av arbetarna organiserade, får dess representanter inte automatiskt plats vid förhandlingsbordet på företag med färre än 50 anställda. På företag med färre än 20 anställda ska arbetsgivaren även kunna driva igenom långtgående förändringar genom en omröstning. DN
