Med risk för att bli åthutad med ett ”passar det inte, så åk hem”, dristar jag mig nu att skriva några rader om den auktoritära behandling som en del av oss badgäster råkar ut för i Frankrike.
Vem minns inte kontroversen kring burkinin, förra årets stora skandal på franska rivieran. Ett antal konservativa borgmästare gaddade då ihop sig om ett förbud mot den baddräkt som en del muslimska kvinnor bär, och som täcker armar, ben och hårsvall.
Förbudet upphävdes snart av landets högsta förvaltningsdomstol. Men häromveckan när jag träffade Philippe Pradal, borgmästare i Nice när det begav sig och i dag vice borgmästare i staden, försvarade han åtgärden med patos.
Han menade att förbudet bara var en följd av (den vita majoritets-) befolkningens rädsla efter attentatet den 14 juli förra året.
– För mig handlade det inte om religion. Jag gjorde det för att skydda de här kvinnorna, sa Pradal.
Logiken i hans argument är den som bara en fransk baddräktspolicy kan uppbringa: givetvis var det inte de intoleranta (eventuella) angriparna som skulle stoppas och straffas – utan de som bar baddräkten.
Här finns en inte helt ointressant koppling till fransk kolonialism i Algeriet. Där nekades muslimer länge franskt medborgarskap på grund av att de ansågs vara civilisatoriskt underlägsna. Och ett av kolonialherrarnas främsta ”bevis”: muslimska kvinnors klädsel.
Men det krävs för all del inte någon postkolonial analys för att förstå att fransmännens relation till badkläder är något komplicerad. I Paris pågår det till exempel nu en stor annonskampanj som framställer bikinin som en symbol för ”den franska friheten”.
Vi som har besökt en fransk simhall kan dock vittna om att den franska friheten också kan se ut som följer:
Badgäst K, som är av manligt kön, byter om och ikläder sig ett par vanliga badshorts. En badvakt med myndig uppsyn förklarar då att ohygieniska kläder av det slag K har på sig inte är tillåtna enligt lag i en kommunal simbassäng.
Badgäst K hänvisas till en maskin där det säljs extremt små och åtsittande badbyxor. Därtill förväntas han ikläda sig badmössa.
Året då lagen är stiftad?
1903.
Det är alltså för väl att Seine äntligen börjar bli hyfsat ren. Häromdagen invigde Paris kommun ett mindre utomhusbad i Bassin de la Villette – utan den annars så strikta klädkoden. Löftet är att det ska gå att bada i hela Seine senast 2024, då staden hoppas få anordna sommar-OS.
Men en liten varning: dubbelkolla baddräktspolicyn innan ni hoppar i.
Erik de la Reguera
