PARIS. När den andra och avgörande omgången i Frankrikes parlamentsval hålls i dag, söndag, är Emmanuel Macrons parti La République en marche storfavorit till segern – och till att få egen majoritet.
– Det är en enastående bedrift, och leder till frågan om detta kan upprepas i andra länder i Europa, säger statsvetaren Joseph Downing till DN.
Divide et impera, ”söndra och härska”. Så lyder det maxim som Julius Ceasar tillämpade i det gamla Romarriket för att kontrollera sina domäner.
Under medeltiden konstaterade även Niccolò Machiavelli att en fiende som inte kan lita på sina män eller som känner sig manad att dela upp sina styrkor, försvagas och blir en sämre härförare.
Och långt senare drog Napoleon Bonaparte nytta av samma strategi när han påbörjade den långa marschen genom Europa.
Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron har knappast några storkrig i åtanke – men det är ändå inte någon slump att han framställs som en modern Napoleon i en del montage i fransk press.
Redan när han utsåg sin regering stod det klart att den nya presidenten insett vikten av devisen ”söndra och härska”.
Första draget: att utse högerpolitikern Édouard Philippe till premiärminister. I ett slag minskades då högerpartiet Republikanernas hämndlystnad – i synnerhet eftersom utnämningen föregåtts av kontakter med högertungviktaren Alain Juppé.
När så även republikanen Bruno de Maire värvades som finansminister stod det klart att en attack mot Macron bara skulle leda till ett förödande inbördeskrig inom den traditionella högern.
Hälften av ministrarna i regeringen hade aldrig tidigare haft ett politiskt förtroendeuppdrag, och hälften var kvinnor. Men bortom denna utlovade förnyelse fortsatte Macron också sitt schackspel:
Från det socialistiska lägret plockades en rad tunga namn, som den förre försvarsministern Jean-Yves Le Drian. Det lugnade de som fruktat att Macron var på väg mot högerns nyliberalism – samtidigt som mattan drogs undan för de socialister som hade hoppats kunna återuppbygga sitt krisansatta parti.
Strömhoppen har fortsatt till La République en marche (LREM) inför parlamentsvalet – och opinionssiffrorna har stigit för presidentens parti. Inför valet i dag tyder prognoserna på att LREM kommer att vinna över 400 av de 577 mandaten.
– Det är en enastående bedrift, och leder till frågan om detta kan upprepas i andra länder i Europa. I Storbritannien har vi sett en polarisering av politiken den senaste tiden. Kanske kan det öppna för en mittenkraft, även här, säger Joseph Downing, som är expert på fransk politik vid London School of Economics.
– Samtidigt finns risker med Macrons återvinningsstrategi. Samma dag som hans lagpaket mot korruption presenterades, avslöjades till exempel att en av hans närmaste allierade, den före detta socialisten Richard Ferrand, varit inblandad i tvivelaktiga affärer, säger Joseph Downing.
Hittills har den affären inte fått nämnvärd effekt på valrörelsen. Men inom oppositionen varnar man för följderna om Emmanuel Macron får närmast oinskränkt makt.
– Det här är Frankrike, inte Ryssland! Men nu finns en reell risk för att vi kommer att få färre oppositionsledamöter i det franska parlamentet än i det ryska, säger vänsterpolitikern Jean-Luc Mélenchon, vars nybildade parti Det okuvade Frankrike kan bli största vänsterkraft i nationalförsamlingen.
Emmanuel Macron vet att han inte kan ta något för givet. Samtliga ministrar har fått veta att de måste vinna en plats i parlamentet om de ska kunna sitta kvar i regeringen efter valet.
En av dem är den 33-årige Mounir Mahjoubi, minister med ansvar för it-frågor i regeringen och ett av de nya, tidigare partipolitiskt obundna namnen. I april var han spindeln i nätet när en storskalig hackerattack avvärjdes mot Macrons kampanj.
– Vi var beredda, och vi kunde försvara oss. Internet gör de goda krafterna i samhället bättre, men förstärker också de farliga krafterna. Det är delikat balans, säger Mahjoubi.
Mahjoubi är entreprenör och ledde fram tills förra året ett nationellt it-råd, på uppdrag av förre presidenten François Hollande. Helt obevandrad är han alltså inte i de politiska salongerna – något som gäller för ganska många av de över 200 av LREM:s kandidater som plockats från det partiet kallar ”civila samhället”.
DN möter Mahjoubi i det 19:e arrondissementet i Paris, där han växt upp med sina invandrade marockanska föräldrar och nu vill bli parlamentsledamot.
Många boende kommer fram och hälsar. Det märks att han ses som en förebild av många med invandrarbakgrund här.
– Det är på tiden att folk får se lite andra ansikten i parlamentet, säger Mahjoubi.
Att det är viktigt att få in personer med arabisk, asiatisk eller afrikansk bakgrund i det franska parlamentet instämmer Joseph Downing vid London School of Economics i.
– En av de stora utmaningarna i Frankrike är att bekämpa diskrimineringen på arbetsmarknaden. Tillsammans med en dåligt utbyggd kollektivtrafik i förorterna har det lett till växande problem med segregation i landet, säger Joseph Downing.
Han lägger till:
– Macron har dragit nytta av en törst efter politisk förändring. Men det är en annan sak om han kommer att lyckas förbättra saker i människors vardag. Det återstår ännu att se.
Fakta. Parlamentsvalet
I Frankrike hålls parlamentsval i två omgångar, där de båda främsta kandidaterna i varje valkrets ställs mot varandra i den andra och avgörande omgången, som hålls i dag, söndag (en tredje kandidat kan ta sig vidare till andra omgången om denna fått mer än 12,5 procent av det totala antalet röster).
Enligt principen ”vinnaren tar allt” blir sedan en person från varje valkrets vald till ledamot i nationalförsamlingen. Totalt ska 577 platser fyllas. För majoritet krävs 289 mandat.
De största partierna
La République en marche (LREM)
Den nyvalde presidenten Emmanuel Macrons blott ett år gamla parti. Står i mitten i ekonomiskt och sociala frågor, och vill hjälpa presidenten att driva igenom vallöften. Lovar förnyelse av politiken och en uppluckring av arbetsrätten.
Republikanerna
Den traditionella högern vill få fart på den haltande franska ekonomin genom ett veritabelt stålbad. Föreslår sänkt bolagsskatt till 25 procent, kraftigt sänkt inkomstskatt, avskaffad 35-timmarsvecka.
Socialistpartiet
Det andra maktpartiet i fransk politik befinner sig i djup kris. Lovar mindre skolklasser, investeringar för en grön omställning av samhället, men har slopat löftet från presidentvalet om en medborgarlön.
Nationella fronten
Frankrikes högerextrema parti hade hoppats på upp till 45 platser i parlamentet, mot dagens två. Men partiet missgynnas ofta av majoritetsvalsystemet och har hittills gjort ett oväntat svagt parlamentsval.
Det okuvade Frankrike
Vänsterpartiet som leds av Jean-Luc Mélenchon vill stoppa ändringar av arbetsrätten, genomföra en grön omställning och satsa 100 miljarder euro på infrastruktur. Många oprövade kandidater.
