Theresa May har begärt nyval i Storbritannien till den 8 juni. DN:s korrespondent Erik de la Reguera svarar på tre frågor om vad som ligger bakom beskedet, som överraskar många bedömare i landet.
Varför vill Theresa May ha nyval?
– Den anledning som premiärministern anger är att hon behöver lugn och ro under förhandlingarna med EU, för att Brexit ska kunna bli en framgång. Mays konservativa parti Tories har bara en knapp majoritet i underhuset, och hon anklagar Labour, Liberaldemokraterna och skotska SNP för att konstant försöka lägga krokben för regeringen, bland annat genom att kräva större inflytande under förhandlingarna med EU.
– Troligen har också det skotska parlamentets beslut att ge försteminister Nicola Sturgeon i uppdrag att försöka ordna en ny folkomröstning om självständighet spelat in i detta beslut.
May har tidigare sagt att hon inte skulle kräva nyval – varför har hon ändrat sig?
– Till stor del handlar det om att Theresa May vill ha ett tydligt mandat från det brittiska folket. Hon har inte blivit vald till premiärminister i allmänna val, utan blev utsedd till premiärminister efter David Camerons avgång förra året. Då lovade hon att respektera folkviljan i folkomröstningen om Brexit, något hon till viss del kan hävda att hon gjort genom aktiveringen av artikel 50 i Lissabonfördraget.
– Men hur det slutliga avtalet med EU kommer att se ut, vilken relation Storbritannien ska ha med unionen i framtiden, det är en annan fråga – och oppositionen har vid upprepade tillfällen hävdat att May inte fått väljarnas mandat att bestämma det i detalj. Samma anklagelser kommer för övrigt från Skottland.
Varför just den 8 juni?
– Att May skulle begära nyval var trots allt inte helt oväntat – men att det sker så snabbt överraskar många brittiska bedömare. Sannolikt vill hon dra nytta av de starka opinionssiffror som hon och hennes konservativa parti Tories har just nu. Labourledaren Jeremy Corbyn är fortfarande hårt ifrågasatt inom sitt eget parti, och May vill troligen dra nytta av denna splittring och försöka säkra en stor majoritet i parlamentet.
Erik de la Reguera
