BOMBAY. För många indier är drömmen att bli en stjärna i Bollywood. Men bakom den glittrande fasaden döljer sig sexuella trakasserier, dödsolyckor, leoparder – och facklig aktivism.
”Tystnad … Tagning!” Sorlet dämpas. Med ens blir minerna koncentrerade. Ljudteknikerna lyfter sina bommar, ljusteknikerna slår på strålkastare, assistenter lyfter skärmar mot solgasset och kameramän fokuserar på den konstgjorda domstolstrappan.
Där uppe kommer 21-åriga Tridha Choudhury trippande i svart dress och extravagant hårsvall. Under de få sekunder som det tar henne att gå nedför trappan rör sig en grupp statister runt henne. Advokaten hon spelar är på väg ut efter en lång dag i rätten.
”Bryt! … Tack! Då tar vi lunch!” gastar regissören från sitt hörn bakom en monitor. Tridha Choudhury ser lättad ut. I 37 graders hetta är varje omtagning påfrestande.
– Ska ni med och äta? frågar hon med ett proffsigt leende.
Vi befinner oss i Film City, ett enormt område i norra Bombay där många studior har inspelningsplatser. Detta är navet i världens största film- och tv-industri. Bollywood är större än både Hollywood och ”Nollywood” i Nigeria om man mäter antalet inspelade timmar – och Tridha Choudhury har just fått sitt stora genombrott.
– Jag tog nyligen en universitetsexamen i mikrobiologi. Men under studietiden fick jag också en del modelluppdrag. Bland annat blev jag känd som ”glassflickan” i hela Calcutta. Så för ett par år sedan fick jag chansen i en film om mumier i Egypten. Och det blev en stor framgång, berättar hon.
Nu spelar Tridha Choudhury huvudrollen i den populära tv-såpan Dahleez, som går varje dag på indisk tv. Hennes ansikte har på kort tid blivit välkänt i detta land med 1,3 miljarder invånare. I dag har hon fler än 50 000 följare på sitt instagramkonto.
– Jag har bestämt mig för att satsa allt på skådespeleriet, säger Tridha Choudhury.
För många unga i Indien är hennes liv en osannolik framgångssaga. Men att vara kvinna i Bollywood är långtifrån en dans på rosor.
– Jag har turen att ha en pappa som hjälper mig med det ekonomiska. För det är många som vill utnyttja en, ska du veta, säger Tridha Choudhury.
Hon berättar att hon känner flera unga skådespelerskor som råkat ut för sexuella trakasserier, men som valt att vara tysta. Delvis på grund av att produktionsbolagen inte vill ha några skandaler, men också för att det finns en tendens i det indiska samhället att skuldbelägga kvinnor för mäns sexuella övergrepp.
– Det är dags att ändra på det. Händer något ska det sägas, menar jag, och det ska sägas högt! Jag vill uppmana alla unga tjejer att tro på sig själva, att inte låta sig luras att de är beroende av män. För det finns många andra sätt att nå ut till publiken och bli framgångsrik i dag, inte minst via sociala medier, säger Tridha Choudhury.
• • •
I den luftkonditionerade lastbilslogen sitter stjärnorna i tv-såpan och smörjer kråset.
– Du måste testa min frus lammgryta! utbrister Amit Behl, en av de mer rutinerade skådespelarna i tv-serien.
Tillsammans med de andra har han varit här sedan sju på morgonen. Nu är det lunch, men arbetsdagen slutar inte förrän sju på kvällen. Så ser det ut, vecka efter vecka, året om.
– Vi har bra löner, det är inte det som är problemet. Men just när det gäller tv-såpor är det mycket stress, långa dagar och som du ser kan det vara extremt varmt. Det är en hälsorisk. Till på råga på allt har vi leoparder här, säger Amit Behl, som även är avtalssekreterare i skådespelarfacket.
Leoparder?
– Ja, naturreservatet Sanjay Gandhi National Park ligger ju alldeles intill Film City. Jag har varit med ett tiotal gånger då leoparder kommit nära inspelningarna. Men vi oroar oss inte bara för våra medlemmar, utan för alla som jobbar med produktionerna. Värst utsatta är scenbyggarna, ljus- och ljudteknikerna. Säkerhetsrutinerna är långtifrån de som gäller i Europa och USA, säger Amit Behl.
En rad allvarliga arbetsplatsolyckor har inträffat de senaste åren, ofta i samband med fall från hög höjd. Men händelserna tystas ned, enligt facket. Tridha Choudhury ger ett exempel:
– Jag var med när en ljustekniker ramlade handlöst ned från flera meters höjd i New Delhi. Det var bara ett par månader sedan. Han hade fått en elstöt, men klarade sig. Jag upplevde det som väldigt obehagligt, de ansvariga måste kunna garantera säkerheten för oss som jobbar här, säger Tridha Choudhury.
• • •
Författaren och dokumentärfilmaren Opender Chanana har skrivit boken The Missing 3 in Bollywood: Safety, Security, Shelter. Enligt honom har flera dödsfall ägt rum de senaste åren – och de mest utsatta är just ljustekniker.
– Tv-produktionerna står för 70–80 procent av alla arbetstillfällen, som ofta outsourcas till produktionsbolag som bara bryr sig om en sak: vinsten. Men olyckor äger rum i stort sett varje vecka, säger Opender Chanana.
På den inspelning som Arbetet besöker dras oskyddade elkablar kors och tvärs över marken, på ett sätt som inte inger förtroende. Någon sjukvårdspersonal finns heller inte på plats.
– Vi har krävt att en ambulans eller åtminstone en läkare ska stå standby hela tiden. Går arbetsgivarna inte med på det har vi varslat om strejk från den 1 juli, säger avtalssekreteraren Amit Behl.
Ett annat problem för skådespelarna och de andra arbetarna i Bollywood är att de av tradition inte omfattas av den vanliga arbetsmarknadslagstiftningen.
– Vi anses helt enkelt inte vara riktiga arbetare, säger Amit Behl.
Arbetsgivarna, å sin sida, hävdar att facken i Bollywood – 22 totalt för olika yrken – egentligen bara är korrupta ”skrån” som försvarar sina privilegier. I New Delhi pågår just nu en rättsprocess mot statistfacket, som anklagas för kartellbildning, något som kan få följder även för de andra förbunden. Amit Behl är kritisk till statistfacket.
– De skadar oss andra genom sitt korrupta beteende. De ärver sina tjänster, vägrar utöka antalet medlemmar och kräver ersättning om någon utomstående får ett statistjobb. Det är inte okej, de beter sig som en maffia, säger han.
Skådespelarfacket har ett öppet medlemskap och dess ledning vädjar nu om stöd från omvärlden.
– Vi behöver ert stöd för att kunna stå upp mot arbetsgivarna och säkra en trygg och god arbetsmiljö, säger Amit Behl.
Sen är det dags för tagning.
Text: Erik de la Reguera
Foto: Estrella de la Reguera
Publicerat i Arbetet Global den 23 juni 2016.
