I den dramatiska maktkamp som just nu skakar Brasilien har stora delar av fackföreningsrörelsen tagit ställning för president Dilma Rousseff. Arbetet Global har intervjuat Fatima da Silva från lärarfacket CNTE, som liksom många i Dilma-lägret talar om ett försök till statskupp.
De senaste veckorna har präglats av ett politiskt tumult av sällan skådat slag i Brasilien. Vänsterpresidenten Dilma Rousseff, från Arbetarpartiet PT, har fått se sin regeringskoalition rämna och vicepresidenten Michel Temer (från mitten-högerpartiet PMBD) utmana henne öppet om makten.
På onsdagen väntas insatserna höjas ytterligare, då senaten röstar om att ställa Dilma Rousseff inför riksrätt. Mycket talar för att det blir ett ja – och i så fall menar oppositionen att presidenten bör bli av med alla sina maktbefogenheter.
Den formella anklagelsen är att Rousseffs regering på ett otillåtet vis ska ha tagit ett lån från centralbanken för att täcka ett underskott.
– Men samma mekanism har använts av presidenterna Fernando Henrique Cardoso och Lula da Silva under 20 års tid, och i dag finns 17 guvernörer i delstater runt om i landet som använder samma trick. Hur kommer det sig att det bara är Dilma som ställs inför rätta? frågar sig Fatima da Silva, lärarfacket CNTE:s internationella sekreterare, när Arbetet Global möter henne i Stockholm.
Fatima da Silva skräder inte orden om det som pågår i Brasiliens parlament.
– Det här är ett försök till statskupp. Varför kallar vi det så? För att man vill avsätta en president som är legitimt vald med 54 miljoner röster. För att högern inte accepterat sin valförlust 2014, och vad mer är, för att de som vill avsätta henne faktiskt själva står under utredning för att ha varit inblandade i korruption, såväl inom landet som utanför det. Många av dem finns med i de så kallade Panamadokumenten – 94 procent av dessa ledamöter utreds just nu för korruption.
– I själva verket är Dilma den enda i den här historien som inte är korrupt. Och nu ska hon alltså avsättas av ett gäng mutkolvar. Det är helt osannolikt, säger Fatima da Silva.
Det finns även en juridisk anledning till talet om statskupp. Båda parlamentets kamrar måste godkänna en riksrätt, och redan den 17 april röstade parlamentets underhus ja. I måndags överraskade dock underhusets nya, tillfälliga talman Waldir Maranhão med att plötsligt underkänna den omröstningen.
Oppositionen är ursinnig och har sagt att man tänker ta upp frågan i senaten i vilket fall. Men oklarhet råder om ett ja där kommer att leda till att Dilma Rousseff tillfälligt fråntas sina maktbefogenheter eller inte. Situationen är explosiv – och båda sidor anklagar varandra för agera olagligt.
På gator och torg i Brasilien är känslorna splittrade inför maktkampen. Det finns en växande rörelse som kräver Dilma Rousseffs avgång och som har sitt starkaste stöd i storstädernas medel- och överklass. Den får sitt syre från utredningen kring den gigantiska korruptionsskandalen i oljebolaget Petrobras, som tros ha använts som kassako i politiska kampanjer. Dilma Rousseff har än så länge inte kunnat beslås med inblandning i skandalen, men hennes populära föregångare och tilltänkta efterträdare efter presidentvalet 2018, förre fackbasen Lula da Silva, utreds för misstänkt mutbrott.
På den andra sidan finns Arbetarpartiet PT och deras allierade i civilsamhället som hävdar att en allians mellan högerpartier, storkapitalister och mediebolag (främst mediekonglomeratet Globo) försöker ”kuppa” bort en demokratiskt vald president.
I denna politiska strid är Dilma Rousseff för närvarande i underläge – något som inte minst beror på Brasiliens ekonomiska kräftgång.
– Visst har vi en ekonomisk kris. Brasilien är inte en ö, vårt land är en del av den globala ekonomin och påverkas av oljeprisets nedgång, Kinas problem, och så vidare. Men det är främst de industrier som är kopplade till oljeindustrin som påverkats, eftersom Arbetarpartiet PT satsat mycket på att göra Brasilien mer oberoende av import av exempelvis fartyg, säger Fatima da Silva.
Såväl hennes lärarfack CNTE som centralorganisationen CUT har haft nära band till arbetarpartiet PT ända sedan Lula da Silva kom till makten 2002.
– Vi är politiskt oberoende, men inte neutrala. Lulas regering gav oss något som vi lärare kämpat för i 200 år: en nationell grundlön för alla förskole- och lågstadielärare, som gäller lika i alla delstater i Brasilien. Och Dilma har gett oss en nationell utbildningsplan, som på sikt ska göra att 10 procent av BNP ska avsättas för förskola, grundskola, gymnasium och högskoleutbildning. Och högerns plan är att riva upp allt detta om de kommer till makten, säger Fatima da Silva.
Men sakpolitik är en sak. Korruption något annat. Under de 14 år som gått sedan PT kom till makten har det stundtals blivit påfallande tydligt.
Å ena sidan har det gjorts stora framsteg vad gäller fattigdomsbekämpning, inte minst genom socialbidrag och bostadsbidrag (”Bolsa Familia” är det mest kända).
Å andra sidan har landet skakats av återkommande korruptionsskandaler. Redan 2005 visade det sig att regeringen Lulas stabschef varit inblandad i röstköp i kongressen, något som då fick namnet Mensalão-skandalen.
Så är det en statskupp? Eller kanske så enkelt som att PT gett sig in Brasiliens politik, som alla i landet vet är ett smutsigt spel (inte minst i kongressen), och att oppositionen nu kan dra nytta av att ytterligare en stor skandal avslöjats?
– Vi försvarar inte någon korruption. Men vi vill att alla behandlas lika. Och Dilma är den som är minst korrupt av alla i den här härvan, svarar Fatima da Silva.
Din systerorganisation som organiserar lärarna i Mexiko, även den under namnet CNTE, har fått dåligt rykte på grund av förskingring av medlemmarnas pengar och att ledningen där låtit sig utnyttjas av politiska partier. Vad gör ni för att undvika en liknande utveckling i ert fack?
– Jag känner till situationen i Mexiko, och jag vill säga att vi tar bestämt avstånd från det som pågår i lärarfacket där. De har låtit sig bindas upp i korporativa strukturer, medan vi får våra intäkter direkt från våra medlemmar. Vi är och förblir oberoende, och har inte alls samma problem med förskingring som de har. Vi har också tidigare riktat hård kritik mot Dilma Rousseffs ekonomiska politik. Men att vara oberoende är alltså en sak, och att vara neutral något annat. Och vi kan inte bara stå bredvid och se på när demokratin hotas, säger Fatima da Silva.
Fotnot. Den ordinarie talmannen i kongressens underhus, Eduardo Cunha, avsattes häromveckan av högsta domstolen, som beslutat att åtala honom för korruption. Oppositionen kräver att HD upprätthåller det beslut i underhuset som togs när Cunha höll i klubban. Fortsättning följer.
Erik de la Reguera
Publicerat i Arbetet Global den 10 maj 2016.
