GUATEMALA CITY. Maffians växande makt är den stora valfrågan i Guatemalas presidentval. Hårda tag mot brottsligheten utlovas både av exgeneralen Otto Perez Molina och affärsmannen Manuel Baldizon. Men på gatan i Guatemala City är verkligheten redan extremt hård.

33-åriga Nereida stryker trött över sin gravidmage, vaggar bort till en parkbänk och sätter sig ned. Hon är i sjunde månaden, och det börjar kännas av nu. Efter några sekunder tar hon upp något ur fickan.

- Vad tror ni jag kan få för de här? 200 kronor styck?

De andra gängmedlemmarna närmar sig nyfiket. I handen håller Nereida en vigselring i guld och ett par andra ringar.

- Man behöver sällan använda våld. Det räcker med att hota, säger hon.

En annan tjej får syn på min vigselring och stryker hotfullt över den med handen.

-Fin ring, du…

Hon tappar snabbt intresset. Då tar Nereida, som inte vill säga sitt efternamn, mig avsides. Hon säger att hon egentligen skulle vilja lämna gänget, skaffa sig ett hederligt jobb och kunna ta hand om sina tre döttrar som nu lever i en enrumslägenhet med hennes syster.

- Men det är svårt när man har suttit i fängelse och har tatueringar som jag. Och det är ont om jobb.

I stället har gatugänget blivit hennes hem. Ovetandes gör det henne till en av huvudpersonerna i söndagens val i Guatemala.

En skyhög mordstatistik i städerna och rapporter om att mexikanska kokainmaffior som Zetas och Sinaloakartellen tagit kontroll över stora områden vid landets gränser, har gjort lag och ordning till den viktigaste valfrågan.

Nereida må vara småhandlare i jämförelse med kokainmaffian, men hon bidrar till den skräck som många guatemalaner känner på kvällar och nätter.

Favorit till segern är exgeneralen Otto Pérez Molina. Han lovar hårda tag och en militarisering av kampen mot brottsligheten. Utmanaren i valet, den välkammade affärsmannen Manuel Baldizon, vill börja tillämpa dödsstraffet på nytt.

Men i parken i centrala Guatemala City är dödsstraff något man i praktiken har riskerat länge.

- På nätterna kör det runt stora pickups här med civilklädda, beväpnade män. Många av dem jag känt genom åren har försvunnit efter att ha råkat ut för dem. Minst tjugo har hittats döda, dumpade i utkanterna av staden, säger Nereida.

Hon tror att männen i bilarna är poliser. Men hon vet inte säkert.

Claudia Samayoa på människorättsorganisationen Udefegua oroas av situationen.

- De senaste två åren har vi sett en ökning av antalet utomrättsliga avrättningar. Delvis är det poliser och militärer som ägnar sig åt dessa utresningar av ”icke önskvärda”. Men vi ser också att de nya medborgargardena har fått en allt viktigare roll. Det rör sig om flera hundra fall per år, säger Claudia Samayoa.

Regeringen har satsat på att skapa så kallade grannskapsgrupper, som patrullerar utsatta områden. I praktiken är de ett slags medborgargarden, inte helt olika de civilförsvarsgrupper som skapades för att bekämpa gerillan under inbördeskriget på 80-talet.

Omkring 460 sådana grupper finns nu i hela landet.

- Vi har redan sett flera exempel på rena lynchningar av unga män som bara råkat ha ”fel” utseende. Några rättsprocesser äger sällan rum, säger Claudia Samayoa.

Några hundra meter från parken där Nereida sitter, träffar jag José, en före detta medlem i gänget Barrio 18. Han är ett exempel på att det går att ta sig ur gängvärlden. Men han är inte direkt representativ.

- Vi var 95 personer i mitt gäng. I dag är vi bara fem som lever, säger José, som inte vill att jag skriver ut hans efternamn.

En Berettapistol var hans bästa vän i gänget. Elva år senare har han ett jobb som idrottsledare, är gift och har en femårig dotter. Men han blir fortfarande misshandlad av polisen varje gång de får syn på hans gamla tatueringar.

- Senast hände det för åtta månader sedan. Ångesten väller fram när sånt händer. Och jag är ständigt rädd för att det rivaliserande gänget Mara Salvatrucha ska döda min familj, säger han.

Han tror inte på hårdare tag som lösning.

- Det som krävs är fattigdomsbekämpning, en fungerande rättsstat, bättre skola, fler jobb och möjligheter att ta sig fram i livet. Och ett skyddsnät som fångar upp barn som kastas ut från hem och hamnar på gatan, säger han.

Erik de la Reguera

Land i kris

Huvudstad: Guatemala City

Befolkning: 14,7 miljoner

Språk: Spanska och ett tjugotal indianspråk.

Fattigdom och våld: Guatemala är ett av Latinamerikas fattigaste länder, men har också stora inkomstklyftor mellan den rika spanskättade eliten och den stora fattiga majoriteten av mestiser och mayaindianer. 49 procent av landets barn är kroniskt undernärda, vilket är högre än på det mycket fattiga Haiti. Våldsnivåerna har ökat på senare år, i takt med att ungdomsgängen ”maras” spritts och kokainmaffior börjat använda Guatemala som transitland på vägen till USA. Utbredd korruption inom rättsväsendet gör att landet också används för penningtvätt. I dag har Guatemala en mordfrekvens på 48 mord per 100 000 invånare, vilket är bland de högsta i världen. Omkring 18 mord äger rum varje dag.

Två kandidater kvar i valet

Otto Perez Molina, 60, är en före detta general som lovar hårda tag mot brottsligheten. Han vill sätta in militären i en stor offensiv mot maffian. Människorättsorganisationer har anklagat Perez Molina för delaktighet i massakrer under inbördeskriget (1960-1996), då omkring 250 000 dödades och 80 procent av morden begicks av militären.

Manuel Baldizon, 41, är en affärsman och karriärpolitiker som vill börja tillämpa dödsstraffet i Guatemala på nytt. Han utlovar större medborgerligt inflytande i politiken och fler arbetstillfällen men har också anklagats för att ha band till ljusskygga verksamheter i sin hemprovins Peten.

I de sista opinionsmätningarna hade Otto Perez Molina ett försprång på omkring tio procent.

--

Publicerat i DN den 6 november 2011.