MEXICO CITY. Chiles fackföreningar och studentorganisationer gick på torsdagen in på andra dagen av en 48 timmar lång generalstrejk. Stora demonstrationståg ringlade fram genom huvudstaden Santiago och några timmar senare utbröt omfattande kravaller på en rad platser i centrum.
Hundratusentals människor deltog i torsdagens demonstrationer runt om i Chile. Plakaten krävde ett förstatligande av skolan, stopp för vinstintressen och gratis universitetsutbildning. På många håll rådde karnevalsstämning till en början, men under ytan fanns också en oro för sammandrabbningar med polisen.
På eftermiddagen bröt så kravaller ut på en rad ställen i Santiago. Grupper av aktivister byggde barrikader och svarade på ordningsmaktens tårgas och vattenkanoner med stenar och molotovcocktails. Vid denna upplagas pressläggning fanns inte några uppgifter om antalet gripna eller skadade.
Regeringen fördömde oroligheterna. Någon lösning på konflikten såg inte ut att vara nära.
- Det är en sak att demonstrera, en annan att försöka paralysera hela landet, sa president Sebastian Piñera om generalstrejken, som är den första i sitt slag i Chile sedan militärdiktaturens fall 1990.
Regeringen hävdar att strejken varit ett fiasko och att mindre än tio procent av de statsanställda deltagit. Bland annat uppges kollektivtrafiken ha fortsatt fungera som vanligt, förutom i de områden som blockerats av demonstranterna.
Fackföreningarna hävdar dock att regeringen försöker osynliggöra dem. De fick viss vind i seglen när tusentals chilenare gick ut på balkonger och i gathörn i onsdags kväll för att skramla med kastrullock i så kallade cacerolazos.
Men det står klart att det inte ägt rum någon fullständig paralysering av landet – långt därifrån. Hoten från olika ministrar om att vilt strejkande statsanställda riskerar att dömas till fängelse under terrorlagstiftningen kan ha bidragit till det.
Därtill kommer att fackföreningarna i Chile helt enkelt inte är särskilt starka. Bara omkring 10 procent av arbetskraften är fackligt ansluten (mot till exempel 71 procent i Sverige) - ett arv från Augusto Pinochets militärdiktatur 1973-1990, då fria fackföreningar var förbjudna.
Men konflikten eskalerar snabbt och i Chile ställs nu frågan om studentrörelsens ledare kan ha blivit övermodiga.
-Vi ska utvärdera det här och utesluter inte att det kan bli fler strejker. Utbildningen är inte bara en viktig fråga för oss, utan för landets alla familjer och, som vi sett, även för arbetarrörelsen, sa studentledaren Camila Vallejo.
Erik de la Reguera
Majoritet står bakom kraven
Studentprotesterna i Chile har nu pågått i snart tre månader och i opinionsmätningar har de stöd av uppemot 80 procent av befolkningen. Högerregeringen i landet har hittills avvisat kraven på gratis utbildning och ett fullständigt förstatligande av skolan - dels på grund av de kostnader som detta skulle innebära, dels av ideologiska skäl. Under tiden har president Piñeras popularitetssiffror rasat till 26 procent.
I dag kostar en högskoleutbildning i snitt omkring 3100 kronor per månad i Chile, samtidigt som minimilönen är 2500 kronor.
De senaste veckorna har regeringen lovat att utöka antalet stipendier och sänka räntan på studielånen till 2 procent.
Publicerat i Dagens Nyheter den 26 augusti 2011.
