Under hela 1980-talet var Latinamerika hett i svenska medier. Sandinisternas revolution i Nicaragua, inbördeskrigen i El Salvador och Guatemala och demokratirörelsernas envisa kamp mot militärregimerna i Sydamerika skapade rubriker och rörde upp känslor bland gräsrötter i Sverige. Solidaritetsrörelser växte fram, studieresor arrangerades och tiotusentals chilenare, argentinare och andra latinamerikaner gavs asyl.

Så kom 90-talet med kommunismens fall i Europa och fredsavtal och demokratiseringsprocesser i Latinamerika. Ett relativt lugn lade sig över kontintenten – trots att de sociala problemen och orättvisorna bestod – och många av de svenska mediernas bevakning avtog.

Från slutet på 90-talet och fram till mitten på 2000-talet hamnade Latinamerika i närmast total medieskugga i Sverige. SVT och en rad tidningar fanns bland dem som drog ned på bevakningen, och det trots att intresset hos många läsare inte nödvändigtvis hade avtagit.

Jag var själv en av de där frustrerade läsarna/tittarna/lyssnarna. När jag blev Dagens Nyheters korrespondent i Latinamerika 2007 ville jag därför försöka göra något åt saken.

Efter tre år som korrespondent kan jag konstatera att det generella medieintresset för kontinenten förefaller ha ökat. Och det ganska markant.

Det kan självklart fortfarande bli bättre. Men trenden har vänt.

Detta tilltagande intresse har en rad olika orsaker. Händelseutvecklingen i Latinamerika, med en ny stark vänstervåg i centrum, har naturligtvis spelat in.

Förhoppningsvis har jag också själv haft någon liten del i trendbrottet, tillsammans med mina korrespondentkollegor Lars Palmgren (SR), Henrik Brandão Jönsson (Sydsvenskan/GP), Claes Aronsson (TT), och utmärkta frilansjournalister som Magnus Linton, Julia Svanberg och Erik Halkjaer.

Men även de så kallade nya medierna har varit viktiga. De allt fler bloggande svenskarna på plats i Latinamerika bidrar till att höja ribban för vad som är acceptabelt från en korrespondents penna. Många specialintresserade söker numera sin information från dem eller från utländska medier på internet, vilket gör att den tid då korrespondenten fick stå oemotsagd som sin världsdels uttolkare definitivt är över (som tur är).

Under senare år har jag flera gånger hört svenska redaktörer förvånat konstatera att artiklar om Latinamerika ligger mycket högt i läsarfrekvens i nätupplagorna (där det är lättare att mäta sådant). Intresset är med andra ord fortsatt stort.

Detta märks också av genom att hybrider av bloggar och tidskrifter, som utmärkta Latinamerika.nu eller Fredsobservatörerna, har en trogen och växande publik. Steget från att skriva där till att arbeta professionellt som journalist är inte särskilt stort, vilket ökar kompetensen inom kåren.

Men ibland undrar jag vad som händer med alla svenska LA-bloggare som återvänder hem. Många av er som bloggat medan ni studerat vid en resande folkhögskolekurs eller arbetat som biståndsarbetare, fredsobservatörer eller inom den privata sektorn sitter på en så stor kunskapsbas att den borde utnyttjas bättre. Kanske någon typ av forum eller facebookgrupp (är själv inte medlem) kunde vara ett sätt? Tipsa mig gärna om det redan finns sådana forum.

MEXICO CITY. President Hugo Chávez har försatt Venezuelas väpnade styrkor i högsta beredskap, sedan en ny incident vid gränsen till Colombia spätt på misstron mellan länderna.

En colombiansk helikopter flög häromdagen in över Venezuelas luftrum, uppgav Chávez i fredags kväll. Helikoptern återvände till den colombianska sidan efter bara fem minuter, men i det känsliga läge som just nu råder i norra Sydamerika verkar minsta incident kunna få oanade följder.

– Ett antal av våra förband har positionerat sig för att försvara vår suveränitet i händelse av en aggression. Det rör sig om enheter inom flygvapnet, luftvärnet och infanteriet, sade Chávez, som lade till att hans presidentkollega i Colombia, den avgående Álvaro Uribe, är ”kapabel till allt och full av hat”.

– Vi noterar med oro att de colombianska flygningarna längs gränsen har ökat med hundra procent. Och då talar vi om de amerikanskbyggda spionplan vars uppgift är att spana mot Venezuela, hävdade Chávez.

Den colombianska regeringen höll denna gång tand för tunga. Men den uppflammande krisen mellan länderna har fått nytt bränsle sedan Colombia i förra veckan presenterade påstådda bevis för att marxistgerillorna Farc och ELN fått en fristad i Venezuela.

Enligt dessa underrättelseuppgifter, som lades fram vid ett möte med Organisationen för Amerikas Stater (OAS), finns minst 75 gerillaläger och 1 500 gerillakrigare på venezuelansk mark, varifrån attacker tros förberedas mot Colombia.

Colombia anklagar Venezuelas regering för att bistå gerillan och vill att OAS utser en kommission för att utreda saken. Bland andra USA har gett sitt stöd till idén, men socialistregeringen i Caracas säger blankt nej.

Samtidigt gör Farcgerillan sitt bästa för att positionera sig inför maktskiftet i Colombia. Nästa helg ska Juan Manuel Santos svära presidenteden, och i en ny videoinspelning uppmanar Farcs högste ledare Guillermo Sáenz, alias ”Alfonso Cano”, honom att sätta sig vid förhandlingsbordet.

– Hombre, låt oss talas vid! Farc har ända sedan 1964 sagt att den här konflikten måste få en politisk lösning, säger gerillaledaren.

Utspel av detta slag är dock närmast rutin vid maktskiften i Colombia och sannolikheten att den förre försvarsministern Santos lyder uppmaningen är inte särskilt stor.

Han väntas i stället fortsätta Álvaro Uribes militäroffensiv mot gerillorna, en politik som har stöd i breda folklager, men som också fått kritik av människorättsorganisationer till följd av arméns övergrepp mot civila.

Erik de la Reguera

Smugglar kokain

Den pågående konflikten i Colombia inleddes 1964, då den marxistiska Farcgerillan förklarade krig mot staten. Några år senare gjorde den mindre ELN-gerillan detsamma.

Farc har omkring 11 500 man i sina led, medan ELN mönstrar 1 500 man. De senaste åren har de pressats tillbaka av en USA-stödd militäroffensiv som letts av den avgående presidenten Álvaro Uribe. Men tack vare intäkterna från framför allt kokainsmuggling har gerillan överlevt i periferin.

Publicerad i Dagens Nyheter den 1 augusti 2010.