MEXICO CITY. En sista chans. Så beskrev den avsatte presidenten Manuel Zelaya lördagskvällens förhandlingar med företrädarna för den nya regimen i Honduras. Om samtalen bryter samman väntas Zelaya försöka smuggla sig in i landet för att bilda en skuggregering.
- Jag ger kuppmakarna till midnatt (klockan åtta på söndagsmorgonen svensk tid) för att ge upp och lämna över makten, sade Manuel Zelaya inför överläggningarna i Costa Ricas huvudstad San José, ett ultimatum som inte gjorde medlaren Oscar Árias uppgift lättare.
Trots det sade sig Árias hysa hopp om en lösning på krisen, som utlöstes av statskuppen i Honduras den 28 juni. Parterna har tidigare i veckan visat sig öppna för tanken på att utlysa en allmän amnesti och att bilda samlingsregering tillsammans.
Roberto Micheletti, som leder den nya regimen i Honduras, har också gjort uttalanden som tyder på att han är beredd att lämna presidentposten. Men han vägrar samtidigt att låta Zelaya komma tillbaka till makten – något som i stort sett hela världssamfundet krävt och som troligen är en förutsättning för att nå en lösning på konflikten.
Vid ett sammanbrott för förhandlingarna väntas Zelaya försöka återvända till Honduras, ”via land-, sjö- eller luftvägen”, för att bilda en skuggregering och sedan inleda det som hans utrikesminister i exil kallat "den sista striden".
Den avsatte presidenten gjorde ett första försök att återvända för två veckor sedan, men stoppades då av militär som blockerade landningsbanan på huvudstaden Tegucigalpas flygplats och höll hans anhängare på avstånd med tårgas och skarpa skott.
- Den här gången tänker jag inte avslöja datum, tidpunkt eller plats, sade Zelaya när han besökte grannlandet Guatemala tidigare i veckan.
Michelettiregimens reaktion blev att återinföra det utegångsförbud nattetid som utlystes efter kuppen i Honduras. En rad omstridda åtalspunkter sägs också vänta Zelaya om han återvänder.
Krisen riskerar nu att förvandlas till en regional konflikt, med allvarliga konsekvenser för demokratin i hela Latinamerika. På söndagen firas 30-årsjubiléet av sandinistrevolutionen i Honduras grannland Nicaragua och en lång rad vänsterpresidenter – bland dem Hugo Chávez och Evo Morales - väntas närvara.
Den nuvarande nicaraguanske presidenten, Daniel Ortega, var kommendant för sandinisterna när det begav sig och har gett Zelaya sitt helhjärtade stöd, vilket öppnar för att den avsatte presidenten kan få tillstånd att korsa gränsen från Nicaragua.
Samtidigt är många av vänsterledarna i Latinamerika kritiska till USA:s lågmälda tonläge den senaste veckan.
Obamaadminsitrationen menar att det är viktigt att ge medlarna manöverutrymme och utrikesminister Hillary Clinton har kritiserat Daniel Ortega och Hugo Chávez för deras högljudda utspel mot Roberto Michelettis regering.
Men frågetecknen kring USA:s roll har växt av att en amerikansk konsult med band till Clinton, Bennett Ratcliff, agerar rådgivare till Michelettis förhandlingsteam.
”Alla deras förslag var antingen skrivna av amerikanen eller godkända av honom”, sade en väl insatt källa till New York Times efter förra veckans förhandlingsrunda.
Erik de la Reguera
Guide: Buffertland för USA under Kalla kriget
Under 1980-talet var Honduras ett av få länder i Centralamerika där inte någon väpnad konflikt rasade. Med stöd av den konservativa eliten kunde USA därför förvandla landet till en bas för Ronald Reagans krig mot "det röda hotet". På CIA:s baser i Honduras fick den nicaraguanska högergerillan Contras träning och ekonomiskt stöd, samtidigt som landet tjänade som buffert mellan sandinistregeringen i öster och vänstergerillorna i El Salvador och Guatemala i väster.
Många av de officerare som nu deltagit i statskuppen mot Zelaya fick på 80-talet träning vid School of Americas i USA, en utbildningsanstalt som förvandlade många latinamerikanska militärer till samvetslösa kommunistjägare.
Den nya regeringen och de två dominerande högerpartierna i Honduras menar att militären bara agerade på order av högsta domstolen, som sägs ha utfärdat en arresteringsorder mot Zelaya för brott mot konstitutionen. De har dock svårt att förklara varför han skickades ut ur landet, i stället för att ställas inför rätta.
Publicerad i Dagens Nyheter den 19 juli 2009.
