Ser ni mig nurå? Men Nurå? NURÅ?

Först trodde jag det var spam.

Sen började jag se ett mönster.

Nu har jag tappat räkningen.

Alla facebook-inbjudningar från vänner och bekanta svämmar över min inbox.

En vän till mig beskrev fenomenet så här:

"Det skickas vibrerande hamstrar, vampyrattacker och cyberrymdskärmar kors och tvärs. De flesta verkar, som jag, inte förstå poängen med facebook. Ändå sitter vi där, som tjackhoror i langarens garn."

Men jag förstår fortfarande inte.

Vad är grejen?

Varför ska alla jag känner veta när jag kollar min mejl eller bajar eller kokar kaffe eller gråter tyst i min (publika) ensamhet?

Fejs. Fejs. Fejs.

Ibland känns Atlanten väldigt stor.