BUENOS AIRES. Många jämför henne med Hillary Clinton, men själv föredrar hon att liknas vid Evita Perón. Den gåtfulla Cristina Fernández de Kirchner ser ut att bli Argentinas nästa president när väljarna går till urnorna nu på söndag.
Med bara två dagar kvar till president- och parlamentsvalen i Argentina leder presidentens hustru Cristina Fernández de Kirchner med 20 procentenheter i opinionsundersökningarna, och det mesta tyder på att det inte kommer att krävas någon andra valomgång.
De andra presidentkandidaternas affischer sitter där på väggarna, men det är som om de ropar ut i tomma intet.
Många argentinare litar fortfarande inte på etablerade politiker efter den ekonomiska krisen i december 2001, då medelklassens besparingar raderades ut på bara några dagar och landet kastades in i massarbetslöshet.
Då gick folk ut på gatorna, slog på kastruller och vrålade "avgå hela bunten!", protester som ledde till sammandrabbningar med polis och ett trettiotal dödsoffer, allt medan eliten desperat förde ut sitt kapital ur landet och president La Rua tvingades avgå.
Det var inte förrän den relativt okände Néstor Kirchner kom till makten 2003 som ett relativt lugn lägrade sig över Argentina.
Vid maktövertagandet hade Kirchner en av landets trovärdigaste politiker vid sin sida: sin fru Cristina Fernández de Kirchner.
Hon var under 1990-talet en bitsk kritiker av den nyliberala politik som Argentinas regering förde fram till pesokraschen 2001.
Efter makens seger i presidentvalet 2003 har hon hållit en låg profil och mest gjort sig känd för en passion för exklusiva designkläder och rykten om dyra skönhetsoperationer. Fram till nyligen, det vill säga, då hon tog steget fram i rampljuset som kandidat till presidentposten.
- Staten har en viktig roll att spela i ekonomin. Det har vi lärt oss de senaste åren! dundrade hon vid ett valmöte i veckan.
Mycket mer konkret än så blir det sällan när "Cristina", som hon kort och gott kallar sig, möter väljarna.
Hennes sympatisörer ser henne i stället som en garant för den ekonomiska politik som de senaste fyra åren minskat fattigdomen och halverat arbetslösheten.
Men tiden när Argentinas medelklassungdomar kunde ryggsäcksluffa världen runt är ett minne blott, och många argentinares vardag handlar om att ha mat på middagsbordet.
Då spelar oppositionens anklagelser om att inflationssiffrorna manipuleras och att ekonomin är på väg att överhettas mindre roll.
Erik Gustafsson
DN 2007-10-26
