Dan före dan på stranden i Guatemala. Solen gick just ned och färgade horisonten röd, sedan lila och slutligen djupt blå, som havet självt.
Elisabet och Janne förbereder sig för att resa hemåt efter nyår. Jag förbereder mig för en annan resa.
Men just nu är det jul.
Och här i fiskebyn vid playan är uppkopplingen seg som sirap, så istället för skypesamtal får det bli en julkortsblogg.
Kort summering av veckan som gick:
I onsdags flög jag söderut från Mexico City, landade i Tuxtla Gutierrez, tog en colectivo till San Cristobal och tillbringade natten där.
Hade ett informellt frukostmöte med Rosy och Jorge från Frayba. Det kändes bra att träffa dem. Sedan stormade jag vidare mot Tapachula, som ligger vid gränsen till Guatemala.
Resan blev lång och tråkig. När bussen hade rullat i sju-åtta timmar väcktes jag av att någon eller något snuddade vid min fotled. Jag sneglade yrvaket mot tjejen som satt bredvid mig. Tåflirtade hon ogenerat med mig?
Ett par sekunder senare nafsade det till i byxbenet. Och igen. Då insåg jag att det här var något helt annat än en enkel flirt.
Nere vid golvet hängde en liten papegoja vid min vad och tuggade frenetiskt på min jeanssöm. Lite perplex påkallade jag ägarinnans uppmärksamhet.
- Ehem, det där är en ... papegoja...
Hon såg snabbt till att stuva ned fågeln i den kartong som den tagit sig ut från.
Chickenbus? Nej nej, parrotbus.
Jag lämnade Tapachula morgonen därefter och anlände i Guatemala City utan vidare missöden på torsdag eftermiddag. Där fixade jag visum till ölandet jag ska besöka inom kort och fick en överraskande föreläsning om fiskar i rymden. Inte av ambassadfolket. Utan av en Norenuttolkare. Say no more.
Och sen igår...
Stranden.
Stjärnorna täckte himlavalvet, nymånen log och havet hälsade oss med samma monotoma andetag som alltid. Till och med myggorna verkade se positivt på vårt besök.
Men en viss stjärna saknades. Den på andra sidan horisonten. Den utom räckhåll.
En god jul ska det bli ändå. Och det önskar jag er också!
God Jul, kära bloggbesökare, vänner och familj!
