Svagare sits för Chávez

MEXICO CITY. Hugo Chávez vann stort i söndagens val i Venezuela och blir kvar som president fram till 2019. Frågan är nu om landet går mot ett mer auktoritärt styre à la Ryssland under Vladimir Putin, eller om Chávez kan dra lärdom av de socialdemokratiska rege­ringarna i Sydamerika.

Segermarginalen i söndagens val blev drygt nio procentenheter för Hugo Chávez, samtidigt som valdeltagandet slog alla rekord i Venezuela: över 80 procent tog sig till valurnorna.

Ändå ska nog den 58-årige socialisten Chávez akta sig för att slå sig för bröstet. Jämfört med 2006, då hans segermarginal var hela 26 procent, är söndagens resultat nämligen en tydlig tillbakagång.

Det beror på två saker.

Dels har oppositionen funnit en samlande kraft i Henrique Capriles, som distanserat sig från den odemokratiska delen av högern, sträckt ut en försonlig hand till Chávez och på valnatten var snabb med att erkänna sig besegrad. Många tror att den blott 40-årige Capriles redan siktar mot presidentvalet om sex år. Kanske anar han också att Chávez hälsa kan vara sämre än vad regeringen vill kännas vid, och att cancern kan komma att tvinga bort presidenten från makten redan innan mandatperiodens slut.

Den andra orsaken till Chávez krympande segermarginal är en minskad entusiasm bland socialistpartiets gräsrötter. 2006 var Venezuela mitt uppe i en period av hög tillväxt, i vilken landets fattiga för första gången på allvar fick ta del av landets enorma oljerikedomar.

Sedan dess har reformtakten avstannat och ekonomin gått kräftgång. Elavbrott plågar numera stora delar av Venezuela och våldsbrotten i fattiga områden har ökat dramatiskt.

Statsapparaten har svällt genom en rad förstatliganden av företag. Antalet statsanställda har fördubblats till 2,5 miljoner, och det finns gott om vittnesmål om en hård partidisciplin och lismande ögontjänarmentalitet inom statsapparaten – något som förvisso kan mobilisera väljare och vinna val, men också leder till ökad ineffektivitet och korruption.

Militären och rättsväsendet har politiserats, samtidigt som personkulten kring Chávez person nått oanade höjder: numera talar presidenten nästan alltid om sig själv i tredje person.

Det är för tidigt att fälla ett slutgiltigt omdöme om söndagens val i Venezuela, men mycket tyder på att valet var fritt – i meningen fritt från fusk på valdagen – men inte särskilt rättvist, eftersom hela statsapparaten och dess resurser (inklusive de statliga medierna) stått till Chávez förfogande.

Chávez politiska projekt, det 21:a århundradets socialism, kan nu antingen fortsätta i riktning mot ett mer auktoritärt styre, liknande det i Vladimir Putins Ryssland - eller byta spår och ansluta sig till de mer demokratiskt sinnade vänsterregeringarna i Sydamerika, som Brasilien och Uruguay, för vilka maktdelning och tydliga begränsningar för regeringsmakten är något självklart.

Den utsträckta handen från oppositionen gör det senare möjligt. Men det är bara Chávez själv som kan ta beslutet, och hittills finns inte mycket som talar för att de senaste årens färdriktning kommer att ändras.

Erik de la Reguera

Fakta.

Socialistpartiet PSUV:s kandidat Hugo Chávez fick 54,4 procent av rösterna i söndagens presidentval.

Oppositionens kandidat Henrique Capriles fick 45 procent av väljarstödet. Valdeltagandet var över 80 procent, vilket är rekord i Venezuela.

Hugo Chávez är Venezuelas president sedan 1999 och har blivit omvald två gånger tidigare.

I en folkomröstning 2007 avskaffades gränsen för antalet mandatperioder som presidenten kan sitta vid makten.

Söndagens valseger gör det därför möjligt för Chávez att sitta kvar som president till 2019.

--

Publicerat den 9 oktober 2012.