Sju Hondurastankar (och ett ord om Uruguay)

Min text om Hondurasvalet i söndagens DN ströks ned något , men här finns den i längre version för den som är intresserad.

Eftersom en uppföljning nobbades av redaktörerna listar jag några tankar om valet här i stället.

1. Michelletti vägrade kompromissa. Ett återinsättande av Zelaya för en månad sedan hade helt klart varit möjligt, om det bara funnits politisk vilja från Michellettiregimens sida. Tyvärr visade det sig att så inte var fallet.

2. Kuppregimen kontrollerade valet. Hela processen, från sammanställning av vallängd till rösträkning, kontrollerades av de krafter som låg bakom kuppen. Varken FN, OAS, EU eller Cartercentret hade några valobservatörer på plats.

3. Valdeltagandet ifrågasatt. Om Zelaya hade återinsatts skulle ett valdeltagande på 60 procent ha kunnat säkra en fredlig återgång till konstitutionell demokrati. Nu blir det i stället en siffra som får stå för Michellettiregimen. Den kan lätt ifrågasättas, exempelvis genom att jämföra med det extremt låga valdeltagandet bland de 60000 exilhonduranerna i Miami (bara omkring 8 procent röstade, enligt AFP).

4. Ökad risk för våldsamheter. De radikala av Zelaya-anhängarna anser sig troligen ha fått starka argument för att börja använda våldsmedel i sin kamp. Krisen lär inte vara över.

5. Klyftan nord-syd växer. Som jag skrev i söndagens text innebär valet en ökad klyfta mellan nord och syd i Amerika.

6. Ribban sänks. Auktoritära ledare på såväl höger- som vänsterkanten i Latinamerika får lättare att vifta bort kritik mot demokratiska övertramp. Daniel Ortega i Nicaragua är bara en av dem som nu kan hävda att han åtminstone är mer demokratiskt lagd än sina honduranska kollegor. I förlängningen undergrävs de demokratiska institutionerna i regionen.

7. EU:s roll. När USA ses som en part i konflikten, blir EU:s roll mer betydelsefull. Carl Bildt har som utrikesminister i EU:s ordförandeland Sverige en svår uppgift i att jämka samman olika ståndpunkter. Spanien har redan sagt att landet inte kommer att erkänna valresultatet som legitimt. Men vad säger resten av EU-länderna? Står man upp för de demokratiska principerna på samma sätt som om det gällt ett land i Europa?

Vidare till Uruguay. Mycket kan sägas om Mujicas seger (och jag hade så klart gärna skrivit mer om det i tidningen). Men här nöjer jag mig tills vidare med ett enda ord.

Abort.

Uruguay har sedan tidigare tagit imponerande steg när det gäller homosexuellas rättigheter. Får vi nu också få se fri abort i Uruguay?

Till sist en ursäkt till alla bloggläsare. Utrymmet i tidningen har krympt i dessa kristider, samtidigt som jag har suttit och jobbat intensivt med en bok som kommer i vår. Men nu ska det bli bättre på bloggfronten, lo prometo.

Continue reading

Val i Honduras väntas inte lösa politisk kris

MEXICO CITY. I dag, söndag, hålls ett presidentval i Honduras som kuppregimen i landet hoppas ska lösa de senaste månadernas politiska kris. Det mesta tyder dock på att situationen snarare är på väg att förvärras, samtidigt som relationerna mellan nord och syd i Amerika har nått ett nytt lågvattenmärke.

Valkampanjen i Honduras har varit av det märkligare slaget. Medan de två stora partiernas kandidater åkt land och rike runt, har landets demokratiskt valde president Manuel Zelaya suttit instängd på Brasiliens ambassad i huvudstaden Tegucigalpa, omringad av tungt beväpnad kravallpolis. Hans anhängare har mötts av vattenkanoner och skarpa skott.

När det dessutom utlystes utegångsförbud för en månad sedan var det få som trodde att valsegraren skulle erkännas av omvärlden.

Men trots att Honduras fortfarande styrs av den regim som kom till makten i juni, sedan militären stormat presidentpalatset och under vapenhot satt Manuel Zelaya på ett plan ut ur landet, är det just vad som håller på att hända. USA:s president Barack Obama har sagt sig vara beredd att erkänna segraren i valet för att få ett slut på krisen.

Det har dock lett till att Obama hamnat på kollisionskurs med vänsterregeringarna i Sydamerika. Med Brasiliens president Lula da Silva i spetsen menar de att Zelaya först måste återinsättas, innan något val kan hållas. Dels för att kuppmakarna inte ska kunna framstå som segrare, och dels för att det är svårt att garantera fria och rättvisa val som det är nu.

Beläget på den landremsa som förbinder Nord- och Sydamerika slits Honduras mellan två intressesfärer: det USA-dominerade Nordamerika (där även de flesta av länderna i Karibien ingår) och den nya, växande sydamerikanska gemenskapen, där Brasilien är den regionala stormakten.

Konflikten i Honduras uppstod när liberalen Manuel Zelaya för ett par år sedan vände bort blicken från stormakten i norr och i stället allierade sig med Hugo Chávez i Venezuela, i utbyte mot stora mängder subventionerad olja. Samme Chávez är för övrigt en av de drivande krafterna bakom Unasur, Sydamerikas motsvarighet till EU.

Utöver geografin finns självklart också en ideologisk dimension. I Sydamerika har bara högerregeringarna i Colombia och Peru ställt sig bakom USA:s linje, medan vänsterregeringarna i Centralamerika – ibland kallat USA:s bakgård – tagit ställning för Zelaya.

Oavsett vem som segrar i söndagens val ser det med andra ord ut att dröja innan de vänskapliga tongångarna från det panamerikanska toppmötet i våras, då Obama skakade hand med bland andra Chávez, återvänder.

Erik de la Reguera

Fakta: De två främsta kandidaterna

Porfirio ”Pepe” Lobo från det konservativa partiet är favorit till segern och lovar förändring i form av ett nytt skolsystem och bättre sjukvård.

Elvin Santos är kandidat för det liberala partiet, som även Manuel Zelaya tillhörde. Santos var vicepresident i Zelayas regering fram till 2008 men också en skarp kritiker av dennes närmanden till Hugo Chávez i Venezuela.

Båda kandidaterna har helt eller delvis gett sitt stöd till statskuppen i landet.

Publicerad i Dagens Nyheter den 29 november 2009.

Continue reading