En diplomatisk kris har uppstått till följd av Nordkoreas provskjutningar av missiler i förra veckan. Nordkoreas ledning spelar ett högt politiskt spel där landets kärnvapen ligger i potten, samtidigt som röster höjs i Japan för ett ”förebyggande anfall” mot grannlandet.

– Vi är inne i ett avgörande skede, sade den amerikanska regeringens sändebud Christopher Hill sammanbitet när han anlände till Peking för överläggningar på tisdagen.

Kvällen före hade FN:s säkerhetsråd återigen bordlagt frågan om vilken reaktion förra veckans missiltester ska orsaka.

Japan har lagt fram ett förslag till resolution som stöds av USA, Storbritannien och Frankrike, och som bland annat innebär ett internationellt förbud mot att sälja teknologi som kan användas för utveckling av missiler till Nordkorea.

Men Kina och Ryssland, vilka båda har veto i säkerhetsrådet, motsätter sig resolutionstexten, eftersom de menar att den i förlängningen öppnar för militära sanktioner. De förordar i stället ett icke bindande uttalande som uppmanar Nordkorea att avstå från missiltester.

– Den kinesiska regeringen anser att den föreslagna resolutionen utgör en överreaktion. Om den antas kommer den bara att öka motsättningarna och polariseringen, sade en taleskvinna för kinesiska UD på tisdagen.
Bakgrunden till det upptrappade ordkriget är de i stort sett resultatlösa förhandlingarna om det nordkoreanska kärnvapenprogrammet som pågått sedan 2003.

De flesta bedömare anser att Nordkorea inte har tillgång till teknologi som gör det möjligt att bestycka en missil med en atombomb. Men för varje missiltest, och i synnerhet test av långdistansmissilen Taepodong-2 – som i teorin ska kunna nå ända till USA:s västkust – påminns omvärlden om att den oberäkneliga kommunistregimen i Pyongyang i en framtid kan få tillgång till sådana vapen.

Missiltesterna var troligen ett försök av den nordkoreanske ledaren Kim Jong Il att stärka sin förhandlingsposition och pressa fram eftergifter i sexpartssamtalen om kärnvapenprogrammet. Han kräver bland annat att USA lättar på de finansiella sanktioner som införts för att frysa belopp som misstänks komma från drogförsäljning och sedelförfalskning.

Men risken finns att han spelar för högt, Japan ligger inom räckhåll för de betydligt mer träffsäkra medeldistansmissilerna och där upplevs hotet från Nordkorea som ytterst konkret. Den japanska regeringen anser därför att det krävs betydligt tuffare åtgärder än 1998, då en nordkoreansk långdistansmissil passerade japanskt luftrum och gav upphov till ett kritiskt uttalande från säkerhetsrådet.

Frustrationen i Japan över den kinesiska oviljan att sätta press på Nordkorea har lett till att en debatt inletts om den japanska konstitutionen skulle tillåta ett så kallat förebyggande anfall mot Pyongyang. Höga politiker och regeringstjänstemän menar att så är fallet.

Det har fått den sydkoreanska regeringen att reagera kraftfullt:

– Talet om ”förebyggande anfall” är ett försök att öka spänningen på Koreahalvön. Dessa uttalanden visar bara på Japans inneboende aggressiva inställning och vi kan därför inte annat än oroas, sade en talesman för Sydkoreas president Roh Moo Hyun på tisdagen.
Den japanska koloniseringen av Korea och angreppen mot Kina under andra världskriget är ett ständigt närvarande mentalt bagage i detta diplomatiska spel.

Men konkreta risker med en militär operation, som massiva flyktingströmmar och en hastig ändring av den geopolitiska maktbalansen i regionen gör också att Kina, Ryssland och Sydkorea är skeptiska till en hård linje mot Nordkorea.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 11/7 2006.

Serbiens förre president Milan Milutinovic och fem andra högt uppsatta serbiska befälhavare ställdes på måndagen inför rätta vid Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. De åtalas för delaktighet i etnisk rensning i Kosovo under slutet av 1990-talet.

Åklagaren Thomas Hannis inledde med att påminna domstolen om det som föregick Natos militära intervention i Kosovo 1999.

Det året orsakade konflikten i Kosovo stora rubriker i hela världen och bilder på konvojer med tusentals flyende kosovoalbaner visades på tv. Här ska vi förklara varför, sade han.

Åklagarens linje är att morden på hundratals civila kosovoalbaner och fördrivningen av ytterligare hundratusentals var en planerad och samordnad operation som beordrades från högsta ort.

Det blir dock ingen lätt sak att bevisa att den förre presidenten i delrepubliken Serbien, Milan Milutinovic, var aktiv i beslutsfattandet. För trots att han formellt sett hade befälet över de väpnade styrkorna, hävdar Milutinovic att den reella makten låg hos hans överordnade, dåvarande Jugoslaviens president Slobodan Milosevic. Även de andra fem åtalade nekar till skuld.

Rättegången har fått ökad symbolisk betydelse eftersom Milosevic aldrig hann dömas innan han avled i tribunalens häkte i mars. En fällande dom mot en hög politiker skulle därför vara en framgång för åklagarämbetet, som fått kritik för allt för långa och utdragna processer.

Den serbiska regeringen är dock fortsatt kritisk till det man ser som ensidighet i domstolens agerande. När den bosniskmuslimske befälhavaren Naser Oric nyligen dömdes till enbart två års fängelse för sina brott under kriget i forna Jugoslavien kallade Serbiens premiärminister Vojislav Kostunica det för ett hån mot offren.

Diplomater i Belgrad som DN talat med tror inte att rättegången mot Milutinovic kommer att påverka de pågående förhandlingarna om Kosovos framtida status nämnvärt. Senare i år väntas FN:s säkerhetsråd ta ställning till om Kosovo ska bli ett självständigt land eller kvarstå som en autonom del av Serbien.

Erik Gustafsson

De åtalade

Milan Milutinovic, president i Serbien 1997-2002.
Nikola Sainovic, tidigare vice premiärminister i Jugoslavien.
Dragoljub Ojdanic, tidigare militär ÖB.
Nebojsa Pavkovic, tidigare befälhavare för militären i Kosovo.
Vladimir Lazarevic, tidigare befälhavare i Pristina Corps.
Sreten Lukic, tidigare polischef i Kosovo.
Haagtribunalen

Publicerat i DN den 10/7 2006.

En av världens mest jagade män, den tjetjenske rebelledaren Sjamil Basajev, uppges ha dödats av ryska specialtrupper. Enligt den ryska säkerhetstjänsten planerade han ett nytt terrordåd under det kommande G8-mötet.

Den ryska säkerhetstjänsten hävdar att Basajev dödades av ryska specialtrupper men detta dementeras av webbplatsen kavkazcenter.com som står den tjetjenska motståndsrörelsen nära.

Där bekräftas Basajevs död men man hävdar att explosionen var en olycka och att ryska trupper inte var inblandade.

Explosionen inträffade i delrepubliken Ingusjien i södra Ryssland, strax väster om Tjetjenien. Det är oklart exakt var i Ingusjien, men bilder som tagits av rysk militär visar resterna av en lastbil som förefaller ha sprängts i luften.

Enligt chefen för den ryska säkerhetstjänsten FSB, Nikolaj Patrusjov, var lastbilen fullastad med sprängmedel som skulle användas till ett terrordåd under den kommande helgens toppmöte mellan ledarna för världens mäktigaste nationer, den så kallade G8-gruppen.

Attacken sades vara planerad att utföras i Ingusjien och rebellerna hoppades sannolikt att världens blickar skulle dras mot konflikten i Tjetjenien som en följd av den.
Basajev uppges vara en av flera personer som dödades i säkerhetsstyrkornas operation.

Ryska medier uppgav tidigare på måndagen att fyra misstänkta tjetjenska rebeller dödats när de satt i två personbilar intill en lastbil som exploderade i Ingusjien.

-Basajevs död är ett rättmätigt återgäldande för det som gjordes mot våra barn i Beslan, sade Rysslands president Vladimir Putin i ett tv-sänt tal sedan han blivit informerad av säkerhetstjänsten.

Han syftade på det blodiga gisslandramat i staden Beslan i september 2004 som slutade med att minst 331 människor, varav hälften barn, dödades.

Basajev tog senare på sig ansvaret för denna operation, även om han lade skulden för barnens död på de ryska säkerhetsstyrkor som stormade skolan. Bland de andra attentat som han tagit på sig finns den likaså blodiga attacken mot en teater i Moskva i oktober 2002.
I en sällsynt intervju med brittiska Channel 4 sade han förra året:

-Vi är i krig. Ryssarna betalar skatt för att finansiera det kriget. De är alla medskyldiga, även om de inte bär vapen i sina händer.

Denna radikalism odlades under många år av isolering och väpnat motstånd mot den ryska militärmaktens brutala förtryck i Tjetjenien. 1994 var Sjamil Basajev en av de ledande befälhavarna inom den väpnade rebellrörelse som gjorde uppror och krävde ett självständigt Tjetjenien fritt från rysk övermakt.

När det första Tjetjenienkriget tog slut 1996 och de ryska styrkorna drog sig tillbaka ställde Basajev upp i presidentvalet men förlorade mot den mer moderate Aslan Maschadov. Han var också premiärminister under en kortare period i den ministär som rebellerna skapade.

Basajevs djupa religiösa övertygelse som muslim gjorde att han med åren upprättade band med flera islamistiska grupper i andra delar av världen. Spekulationer om band till terrornätverket al-Qaida har förekommit, men terroristexperten Magnus Norell vid FOI tror inte att det planerade attentatet går att koppla till det.

– Med de uppgifter vi har nu tror jag att man ska se det här i ett ryskt sammanhang, specifikt kopplat till Tjetjenienkonflikten, säger Magnus Norell till DN.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 11/7 2006.

MEXICO CITY. När mexikanerna på söndag väljer ny president är den höga kriminaliteten och narkotikamaffians växande makt centrala frågor. Krav på hårda tag höjs från flera håll.

Samtidigt är avvägningen mellan brottsbekämpning och den enskildes rättigheter alltid en delikat balansgång i mexikansk politik. De båda ledande kandidaterna, socialdemokraten López Obrador och konservative Felipe Calderón, vet att frågan kan slå åt båda håll.

Det visar inte minst händelserna i San Salvador Atenco.
Annons:

– Titta här, och här, och här! De krossade alla fönstren, stack in sina gevär genom dem och sköt in tårgas i rummen. Vi fick kasta oss på golvet för att försöka skydda de små barnen, säger Gloria Espinoza Huerta och pekar mot de krossade rutorna som hon lagat med plastskynken.

– Poliserna hade inte någon husrannsakan, de bara gick in i huset och misshandlade mina tre vuxna söner, vände upp och ned på allt, slog sönder teven och stal de 5.000 pesos som jag hade lagt undan till svåra tider.

Hon ser sorgsen ut, där hon står utanför sitt lilla tegelhus i San Salvador Atenco, en förstad till Mexico City som under ett par dagar i maj skakades av kravaller till följd av en konflikt mellan ambulerande blomförsäljare och myndigheter.

Under den första dagens sammanstötningar skadades ett femtiotal poliser och en fjortonårig pojke sköts till döds. Även en 20-årig man avled senare av sina skador. Följande dag skickade delstatsregeringen flera tusen kravallpoliser till förstaden.

– De kom tidigt på morgonen, bröt sig in i en massa hus och grep folk överallt. En helikopter snurrade lågt över taken, säger Gloria Espinoza Huerta och gestikulerar mot den klarblå himlen.

Fler än 200 personer greps godtyckligt när polisen bröt sig in i hem, misshandlade människor som kom i deras väg och vandaliserade egendom.

Enligt Mexikos ombudsman för mänskliga rättigheter, som granskat polisinsatsen i en kritisk rapport, utsattes ett fyrtiotal kvinnliga fångar för kränkande behandling under fångtransporterna till häkten i Mexico City.

Minst sju kvinnor uppger att de våldtagits av poliser i bussarna och många fler utsattes för förnedrande behandling och misshandel.

Delstatsguvernören Enrique Peña Nieto vägrade till en början att överhuvudtaget diskutera eventuella felgrepp från polisens sida, men har nu pressats till att inleda en utredning, något som kan ses som ett tecken på att saker och ting har förändrats i Mexiko på senare år.

För samtidigt som polisövergrepp och korruption fortfarande tynger rättssystemet, så har ett antal oberoende och granskande institutioner byggts upp under president Fox år vid makten, bland annat det organ som ombudsmannen leder.

De båda ledande kandidaterna inför söndagens presidentval, Andres Manuel López Obrador och Felipe Calderón, är eniga om att mer måste göras för att stärka den mexikanska rättsstaten. Oavsett vem som segrar i valet väntar därför troligen en reformering av domstolsväsendet i angloamerikansk riktning, det vill säga med större muntliga inslag.

I dag sammanställs enbart skriftligt förundersökningsmaterial – enorma luntor som en domare sedan tar ställning till, ofta utan att överhuvudtaget ha träffat vare sig målsägande eller den åtalade. Systemet leder därför ofta till långa väntetider och korruption.

Men om samsynen är stor mellan kandidaterna när det gäller behovet av en reformering av rättssystemet, så är den desto mindre när det gäller brottsbekämpningen.

De senaste årens ökande kriminalitet och våldsamma uppgörelser mellan olika narkotikakarteller har fått det regerande PAN:s kandidat, Felipe Calderón, att lova hårda tag mot ”buset”, även om han har vissa svårigheter att förklara varför han skulle lyckas bättre än sin mentor Fox.

López Obrador hävdar i stället att grundorsaken till den höga brottsligheten är de stora inkomstklyftorna i landet, och han vill därför satsa på fattigdomsbekämpning. Hans kritiker pekar dock gärna på att brottsligheten sköt i höjden under hans år som borgmästare i Mexico City.

Erik Gustafsson

Knapp ledning för vänsterkandidaten

Presidentval hålls i Mexiko vart sjätte år och presidenten får enbart sitta en mandatperiod.

De tre kandidaterna inför söndagens val är konservative Felipe Calderón (PAN), socialdemokraten Andres Manuel López Obrador (PRD) och det gamla maktpartiet PRI:s kandidat Roberto Madrazo.

De senaste opinionsundersökningarna ger López Obrador en knapp ledning, tätt följd av Felipe Calderón.

Publicerat i DN den 29/6 2006.

Det känns lite tomt. Som om någon släckt lampan och lämnat mig ensam i rummet.

…

Debatten i går var festlig. Jag, R, Polskan och ett par andra compas satt i soffan och garvade rått åt de stackars nervösa politikerna när de fick tuppar i halsen, slog till mikrofoner eller bara log fånigt in i kameran.

Men ärligt talat så var det en bra TV-debatt. Det framgick tydligt att det här landet står inför ett ideologiskt vägval, där det ena alternativet är socialdemokraten López Obrador och det andra är högerkandidaten Felipe Calderon.

López Obrador erbjuder en ny ekonomisk modell som han menar gynnar den stora majoriteten fattiga, medan Felipe Calderon lovar kontinuitet och fortsatt politisk och ekonomisk stabilitet.

Relationerna med USA är en svag punkt för López Obrador. Calderon kan med visst fog hävda att en vänsterregering kommer att få svårt att samarbeta med George W Bush, något som berör miljontals mexikaner med släktingar i det rika landet i norr.

Expertpanelen i R:s soffa gjorde den samlade bedömningen att det blev oavgjort mellan de båda antagonisterna. López Obrador började bäst, men Felipe Calderon ryckte upp sig mot slutet. Slutsatsen blev att det kommer att vara jämnt ända in på mållinjen.

Den som vill kan se ett sammandrag av debatten på Televisas webbsajt – här är länken till webbtv-inslagen.

…

Nu ska jag packa. Om allt går enligt planerna lyfter planet klockan åtta i kväll.

Jag måste bara hitta strömbrytaren till lampan först.

…är troligen all denna väntan…

Att tjata på pressekreterare är inte direkt min favoritsysselsättning.

Men under tiden som jag väntar kan jag berätta för er om när jag fick syn på Chaparritas el Naranjo. En med druvsmak dessutom!

Det var en tidig kväll för några dagar sedan när jag plötsligt fann mig gåendes längs Avenida Insurgentes tillsammans med en hel skock svenska bröllopsgäster, blonda och blåögda och exotiska människor som hade korsat Atlanten för att närvara vid en svensk-mexikansk vigsel. Hur det gick till?

Jag vet inte riktigt. Men jag tror att det hade med E & J att göra. Det var i allafall de som bjöd in mig till denna annorlunda välkomstdrink, trots att jag inte kände en enda av svennarna.

Ett fyrtiotal nordbor trängdes längs långborden i Cantina Mexico och ölen och tequilan flödade och faten med mat likaså och det var lite som i Asterix och Obelix men med blonda lockar och utan Trubadurix. Och gubben i lådan, herr Düring, kom som från ingenstans (eller om det var Acapulco) och sa ”tjenare Erik”, och i takt med att flaskorna tömdes fick jag allt fler förtroenden från höger och vänter och dem behåller jag för mig själv, bara så att ni vet, för vem VET vem som läser den här bloggen. Och efter alltihop skulle det bli salsadans, men det blev det inget av med för plötsligt skulle alla hem och sova. Jag förstod ingenting men hängde glatt med till en taqueria för att få lite nattlig färdkost.

Och där var den. Chaparritas el Naranjo. En med druvsmak!

Denna läsk i den lite knubbiga flaskan var i många år närmast utrotningshotad i Mexiko, men någon entusiast har räddat den från glömskan – till många mexikaners glädje.

Ungefär som Pucko i Sverige. Fast godare. Med druvsmak.

I Osaliga döda, boken jag översätter, har denna läsk en inte alldeles oviktig roll. Privatdetektiv Hector Belascoarán får i uppgift att söka rätt på minst en flaska – och till hans hjälp kommer den alltid lika flinka internetsurfaren Cristina Adler. Ni minns väl mitt möte med henne? En pikant detalj är att det också råkar vara allas vår Subcomandantes favoritläsk.

Så naturligtvis kunde jag inte motstå frestelsen att dricka en chaparrita till mina tacos… och jo… det var smarrigt…