BARCELONA. ”Vi är inte rädda”, rungade slagorden på Plaça de Catalunya när offren för attentatet i Barcelona hedrades på fredagen. Polisens jakt på de ansvariga för dådet håller staden på helspänn, och det börjar också höras kritik mot myndigheterna för att inte mer gjorts för att garantera säkerheten på promenadstråket La Rambla.
På slaget tolv blir Plaça de Catalunya helt stilla. De tiotusentals barcelonaborna som samlats på torget är så tysta att det går att höra vindens sus i trädkronorna. Enstaka duvor flaxar upp ur trängseln på torget, ivägskrämda från sin vanliga häckningsplats av alla människor som sökt sig hit för att hedra offren för torsdagens brutala terrorattentat.
På hedersläktaren står Spaniens kung Felipe VI. Vid hans vänstra sida Spaniens premiärminister Mariano Rajoy. Vid hans högra står Kataloniens president Carles Puigdemont.
För en gångs skull har de båda ledarna lagt tvisten om Kataloniens självständighet åt sidan.
När den tysta minuten är över utbryter applåder som aldrig tycks vilja lägga sig. ”No tinc por”, ”vi är inte rädda”, skanderar delar av publiken på katalanska.
Samma budskap är tydligt även i början av promenadstråket La Rambla, ett hundratal meter bort, där människor börjat lägga ned blommor och mjukisdjur och tända ljus.
– Vi får inte låta oss skrämmas. Det är det de vill, de som gör sånt här, säger Andrea Benachi från Colombia, som håller upp ett plakat på vilket det står ”Barcelona, vi står vid din sida”.
Det var här, precis där Plaça de Catalunya möter La Rambla, som vansinnesfärden inleddes klockan tio i fem i torsdags. Den vita skåpbilen svängde upp på trottoaren vid övergångsstället och när den väl var inne på promenadstråket fanns inget som kunde stoppa dess färd i sicksack genom folkhavet.
Så här års är boulevarden ofta full av turister, vilket gör den till ett närmast idealiskt mål för terrorister som vill slå mot civilbefolkningen. Dels på grund av att det finns medborgare från en rad olika länder på platsen, vilket maximerar propagandagenomslaget. Och dels för att den som råkar befinna sig mitt i folkmassan på La Rambla kan ha svårt att röra sig snabbt åt något håll – även om du ser en skåpbil komma körande mot dig i hög hastighet.
Minst 13 människor dödades och fler än 100 skadades i torsdagens attentat. Enbart Frankrike har 26 medborgare bland de skadade, varav flera allvarligt skadade. Även en rad andra utländska medborgare fanns bland offren. Enligt svenska UD finns dock inga uppgifter om drabbade svenskar.
Efter de inledande maningarna till enighet började det på fredagen ställas frågor om varför det inte funnits fler trafikhinder på La Rambla. Mer än ett år har gått sedan attentatet i Nice gjorde lastbilsattacker till ett konkret hot i Europa. Liknande attacker har också inträffat i Berlin, Stockholm och London.
När DN vandrar längs La Rambla kan vi dock med egna ögon konstatera att pollar, betonglejon och andra trafikhinder lyser med sin frånvaro. Om det inte vore för de polisbussar som nu blockerar infarten, skulle vem som helst kunna köra in på La Rambla även denna dag.
– Vi visste att det här kunde hända. Polisnärvaron är alltid stor, men jag har själv tänkt på att det inte finns några trafikhinder. Du ser ju själv, det är bara att svänga upp på trottoaren och få fritt fram i mer än 500 meter. Nu kommer de säkert att ändra på det. Men det är ju lite sent, säger 35-åriga Amada Macías.
Hon kommer ursprungligen från Ecuador men har bott i Barcelona i 15 år.
– Om någon som jag tänker på det, kan man ju nästan utgå från att de som planerar sådant här också lägger märke till det, lägger hon till, medan vi går mot en liten bar som hennes vän Alexandra Rodriguez äger en bit ned på La Rambla.
När vi är framme kramar de båda vännerna om varandra en lång stund. Alexandra Rodriguez äger baren sedan flera år, och hon blev vittne till paniken som utbröt i torsdags eftermiddag.
– Först förstod jag inte vad som hänt. Men när en vän sprang upp längre på La Rambla och kom tillbaka med tårar i ögonen förstod vi att det ägt rum något hemskt. Han hade sett kropparna på marken och talade om ett attentat, berättar hon.
Personalen fick packa ihop och stänga baren illa kvickt. ”Kiosco Cazalla” är Barcelonas minsta bar, grundad 1912, och ligger på en sidogata till La Rambla.
– Men vi har inte jalusier som många av de andra barerna, så det tog längre tid för oss. Det var otäcka minuter medan vi packade ihop, det kan jag säga dig.
Polisjakten pågår fortfarande. På fredagen gick polisen ut med efterlysningar på fyra män mellan 17 och 24 år som söks i samband med dådet på La Rambla och det andra attentat som inträffade natten till fredagen.
När Amada och Alexandra vaknade denna dag möttes de av nyheten att terrorister slagit till även i Cambrils, tio mil söder om Barcelona.
Några av terroristerna hade haft på sig västar som såg ut som bombvästar, men som visade sig vara attrapper. Fem män sköts till döds av polis.
Polisen uppger för den spanska tidningen El País att den misstänkte föraren av den vita skåpbilen sköts ihjäl i Cambrils.
– Polisen gör ett bra jobb, det måste sägas. Det är imponerande hur snabbt de arbetar, säger Amada Macías.
Alexandra Rodriguez nickar försiktigt.
– Ja, men det är en väldigt spänd stämning just nu. För bara en halvtimme sen såg jag hur poliser tryckte upp en bekant till mig mot väggen. Han skrek att han inte var terrorist, men de behandlade honom hårdhänt när de gick igenom hans väska. Det är otäckt. Jag går runt och är spänd och orolig hela tiden, säger hon.
När jag frågar om hon tror att Barcelona kommer att förändras av det som skett pekar hon mot ett par porträtt- och karikatyrtecknare som sitter ute på La Rambla:
– Där brukar det sitta mängder av tecknare, tiotals. I dag är det bara ett par stycken. Så staden är redan påverkad. Vi får se hur det utvecklar sig, säger Alexandra Rodrizuez.
Ändå var det här dagen då Barcelona långsamt reste sig. Livet började återvända till det normala. Folk gick till jobbet och försökte hitta tillbaka till vardagen, omgivna av poliser med vaksamma blickar.
Erik de la Reguera
