Han kallar sig för demokratisk socialist, använder samma språkbruk som Occupy Wall Street-rörelsen och vill göra USA till en skandinavisk välfärdsstat. Men kan Bernie Sanders på allvar utmana Hillary Clinton om Demokraternas presidentkandidatur?
– Bernie Sanders är en fullständig vettvilling!
Det dundrade den kontroversielle republikanske presidentkandidaten Donald Trump före jul.
Attacken var egentligen inte så besvärande för Bernie Sanders – utan kom närmast som en skänk från ovan. Och han var inte sen att svara:
–Vi lever i en farlig tid: människor vänder sig till Washington och säger, ”de rika blir rikare, och jag blir bara fattigare, vad gör ni åt saken?” Och då kommer någon som Trump och säger: ”Det är mexikanerna. De är kriminella och våldtäktsmän. Hata alla mexikaner, de är era fiender! Och hata alla muslimer, för alla muslimer är terrorister!” Men kom ihåg: Trump tycker att låga löner är en bra idé. Så jag säger: låt oss inte splittras, låt oss samarbeta och ordna till det som måste ordnas till i det här landet!
I takt med att högerradikaler som Donald Trump och Teaparty-rörelsens Ted Cruz blivit tongivande i Republikanernas valkampanj, har denne 74-årige, lite krumme och yvigt gestikulerande vänstersenator från Vermont växt fram som en allt farligare utmanare för Hillary Clinton i Demokraternas amerikanska primärval.
I Iowa blev det i praktiken dött lopp. I New Hampshire seger. Sanders 60 procent, Clinton 39.
– Det som började i Iowa och som nu fortsatt här i New Hampshire är inget mindre än början på en politisk revolution, sade Bernie Sanders i segertalet i onsdags, inför jublande anhängare.
Bernie Sanders är något så ovanligt som en amerikansk politiker som kallar sig för demokratisk socialist. Hans motståndare påminner gärna om att Sanders firade sin smekmånad i Sovjetunionen och att han under sin tid som borgmästare i småstaden Burlington på 80-talet besökte sandinistregimen i Nicaragua och etablerade en vänkommun där.
Men ordet socialism är inte längre det blodröda skynke som det en gång var i USA. Inflytelserika underhållare som Jon Stewart och Bill Maher har talat öppet om s-ordet i positiva ordalag och bidragit till att alltfler amerikaner numera tolkar det i termer av skandinavisk socialdemokrati, snarare än sovjetiska femårsplaner.
I en studie från 2011 av opinionsinstitutet Pew Research svarade 49 procent av de tillfrågade mellan 18 och 29 år att de hade en positiv syn på socialism (bara 46 procent såg positivt på kapitalism).
Och är det i någon grupp Bernie Sanders är stark så är det just bland de unga. Både i Iowa och New Hampshire fick han mer än 80 procent av rösterna bland de under 30 år, enligt vallokalsundersökningar.
– Det är otroligt att se engagemanget bland 80-talisterna (”millenials”). Vi möter dem överallt här i New Hampshire, och den här kampanjen har verkligen format deras bild av vad socialism är, säger Holly Miller, som är organisatör för sjuksköterskefackets kampanj ”Sköterskor för Bernie” (”Nurses for Bernie”).
De skräms alltså inte av ordet socialism?
–Nej, inte den här generationen. För de yngre betyder socialism statliga skolor och möjlighet att studera på college och universitet utan att dra på sig enorma skulder, och så vidare, säger Holly Miller till Arbetet Global.
Många av Bernie Senders anhängare uppskattar att han hellre talar om politik, än om sig själv. När han ändå pressas om sin bakgrund nämner han ofta fadern som var polsk-judisk invandrare och som ”älskade friheten i USA”, sin fattiga uppväxt i Brooklyn i New York och att han ”vet vad det innebär när elen och telefonen stängs av för att man inte kunnat betala räkningarna”.
Så fort Bernie Sanders kan återvänder han dock till frågan om ojämlikheten. Med en terminologi som lånats från den avsomnade Occupy Wall Street-rörelsen talar han om hur den rikaste procenten roffar åt sig på bekostnad av de övriga 99 procenten. Han vill höja minimilönen, så att folk slipper ha två eller tre jobb samtidigt, och skapa ett nytt statligt sjukvårdssystem som ska ge alla amerikaner rätt till fullvärdig sjukvård.
– Vi har länge krävt ett sjukvårdssystem som är lika för alla och bygger på statlig finansiering, så för oss var det en självklarhet att stöda Bernie Sanders. Men även hans andra förslag är viktiga. Bernie Sanders är arbetarnas kandidat, och det borde de andra facken också inse, säger Holly Miller.
Hillary Clinton har sedan tidigare säkrat stöd av fyra av de största fackförbunden – statsanställda, handelsanställda och de båda stora lärarförbunden AFT och NEA. Tillsammans har de omkring 7,5 miljoner medlemmar i USA, av vilka hundratals engagerat sig i Clintons kampanj.
–Vi har haft nedskärningar i skolan på senare tid. Men Hillary står upp för barnen – och för oss kvinnor. Bernie har vissa bra poänger, men Hillary står närmare mitt sätt att tänka, säger läraren och Clintonsupportern Vikki Tully till tidningen American Prospect.
”The Big four”, som de fyra stora facken kallas, utmanas nu. Och inte bara av sjuksköterskorna. Även de postanställda och flera andra mindre förbund, liksom en lång rad lokala klubbar och fackliga gräsrotsaktivister har slutit upp bakom Bernie Sanders. Splittringen i rörelsen bidrar till att centralorganisationen AFL-CIO hittills valt en neutral linje i primärvalen.
Kampen om de fackliga gräsrötterna är en av anledningarna till att Hillary Clinton rört sig längre vänsterut. Även hon gör utfall mot de rikaste i landet och talar varmt om de ”vanliga, arbetande amerikanerna” och hur de måste kunna leva på sina löner.
Clintonkampanjens främsta trumfkort är dock stödet bland afroamerikaner och latinos (”hispanics”). Både Iowa och New Hampshire har en övervägande vit befolkning. Men i takt med att valrörelsen närmar sig mer blandade delstater väntas Hillary Clintons stöd öka.
Sanders är medveten om det och gör sitt bästa för att sluta nya allianser. Men hans största chans är troligen att trumma in sitt budskap och hålla polariseringen uppe i amerikansk politik.
Även Donald Trump vann stort i New Hampshire – och fastighetsmogulen leder just nu kampen om Republikanernas nominering.
Enligt flera opinionsundersökningar skulle Bernie Sanders ha god chans att slå Donald Trump om det var val i dag – och det med större marginal än Hillary Clinton. Det är ett viktigt skäl till att han ses som en relevant kandidat i det demokratiska lägret.
Men om den republikanske kandidaten i höstens presidentval i stället blir någon som Marco Rubio, som anses stå närmare mitten, skulle Sanders utgångsläge med ens vara betydligt sämre än Clintons, enligt samma undersökningar.
Erik de la Reguera
FAKTA: Vägen till presidentvalet
USA:s presidentval äger rum den 8 november. De två helt dominerande partierna, Demokraterna och Republikanerna, ska dessförinnan ha utsett varsin kandidat.
I Demokratiska partiet är förre utrikesministern Hillary Clinton favorit till nomineringen. Hon ställs i första hand mot Bernie Sanders, senator från delstaten Vermont.
I Republikanska partiet är det fler kandidater som har möjlighet att få nomineringen: Ted Cruz, Donald Trump, Jeb Bush, Marco Rubio, Ben Carson och John Kasish.
Primärvalen pågår fram till maj, då de båda partierna håller konvent och formellt utser sina kandidater. Sedan kan oberoende kandidater tillkomma, något som dock kräver enorma finansiella muskler.
En tänkbar oberoende kandidat är New Yorks förre borgmästare Michael Bloomberg. En annan är Donald Trump. Bernie Sanders har uteslutit en oberoende kandidatur, eftersom han ”inte vill bidra till att en republikan kommer till makten”.
—
