CARACAS. När Venezuela går till presidentval i dag växer oron för ett våldsutbrott i landet. Hugo Chávez död lämnade ett maktvakuum efter sig, och extremister på båda sidor har i mer eller mindre förtäckta ordalag hotat med att inte acceptera valresultatet.
– Försvinn härifrån!
– Men vi är journalister från Sverige ...
– Hör du dåligt? Måste jag bli våldsam?
Den rödklädde mannens hand rör sig mot ett föremål som han har instoppat i byxlinningen under t-tröjan. Bakom honom närmar sig flera män med snabba steg.
– Vi gillar inte utländska journalister. Ge er av! Och få nu inte för er att ta några bilder, för då jävlar ...
Några sekunder senare är vi på väg nedför trapporna igen, genom den stora och fattiga förorten 23 de Enero i västra Caracas.
De rödklädda följer efter oss och skriker förolämpningar så fort vi kastar en blick bakåt. Och när vi passerar en äldre dam i trappan väser hon ”kackerlackor!”
Den del av förorten som vi just har blivit utkastade från kallas La Piedrita. Den är tillhåll för en av de mest hårdföra falangerna inom chavismen, vars ledare förklarat att de inte kommer att acceptera en förlust i söndagens presidentval. Det rör sig om en grupp som säger sig vara förberedd för ett gerillakrig – och som i praktiken är tolererad av statens institutioner.
En del av invånarna i La Piedrita är samtidigt medlemmar i den ”bolivariska” milis som Hugo Chávez lät skapa 2005. Den mönstrar tiotusentals man, är löst knuten till armén och var fram till Chávez död i mars enbart underställd honom själv. Men efter ”El Comandantes” bortgång är ordergången betydligt mindre självklar.
Socialistpartiets nye ledare och kandidat till presidentposten, Nicolás Maduro, har sagt att han kommer att acceptera en förlust, om det skulle bli utfallet.
Men bland de mer radikala gräsrötterna är misstron mot oppositionsledaren Henrique Capriles stor.
– De som bor i La Piedrita är oroliga för att förlora allt det som Chávez gav oss. Den fria närsjukvården, utbildningen, bostäderna. Själv anser jag att vi måste respektera valresultatet vilket det än blir, men jag förstår att det finns en oro och ett motstånd, säger den 53-åriga Rubia Elena Rondón, som även hon är medlem i den bolivariska milisen, fast i en annan stadsdel.
– Jag ber till Gud att allt ska gå lugnt till. Men det känns som om vad som helst kan hända. Och högern förbereder säkert något, lägger hon till.
I en mer välmående del av staden möter vi den 22-årige juriststudenten Junior Guerrero. Han sydde igen sin mun i en studentprotest mot regeringen nyligen och har precis sprättat upp stygnen.
Den som han kommer att rösta på, oppositionsledaren Henrique Capriles, har lovat acceptera valresultaten.
Men Junior Guerreros ord ger intryck av att det ändå kan bli oroligt efter valet – och särskilt om segermarginalen blir liten:
– Socialistregeringen har steg för steg förstört landet och dess institutioner. Så om valet inte genomförs enligt regelboken – och statliga resurser och medier har ju redan använts på ett otillbörligt vis – är jag beredd att göra vad som helst för att rädda vår författning. Jag är redo att dö för mitt land! utbrister han.
Erik de la Reguera
President i 14 år
Hugo Chávez var Venezuelas president åren 1999–2013. Han var en centralgestalt i den vänstervåg som svepte fram över Sydamerika under 2000-talet och stöttade ekonomiskt många av de andra vänsterregeringarna i regionen.
Venezuelas stora oljeintäkter gjorde det möjligt för honom att skapa stödprogram till fattiga, samtidigt som institutionerna i landet politiserades alltmer och rättsväsendet förlorade sitt oberoende.
Chávez avled den 5 mars i år i sviterna av en cancersjukdom vars exakta diagnos fortfarande är hemligstämplad.
Kandidaterna
Nicolás Maduro, 50, blev utsedd till Socialistpartiets kandidat av Hugo Chávez strax före dennes bortgång.
Maduro vill hålla fast vid den statligt dominerade ekonomin och ge nya lokala maktorgan större makt.
Henrique Capriles
Henrique Capriles, 40, är oppositionens kandidat, med starka privata intressen i ryggen.
Lovar höjd minimilön och hårdare kamp mot brottsligheten. Vill bevara regeringens stödprogram till fattiga, men är kritisk till korruptionen och den bristande maktdelningen i Venezuela.
-
Publicerat i DN den 14 april 2013.
