MEXICO CITY/OAXACA. När Felipe Calderón i dag tillträder som Mexikos nye president gör han det i ett land som är kraftigt polariserat, såväl politiskt som socialt. Hans första stora utmaning blir att överhuvudtaget lyckas svära presidenteden.
På det stora Zócalotorget i Mexico City viner en kall nordanvind. Tiotusentals människor har samlats i centrum för att se sin ledare svära eden som landets nye president. Men det är inte segraren i valet, Felipe Calderón,
som står där på podiet. Det är förloraren, vänsterkandidaten Andres Manuel López Obrador.
”Jag svär att försvara republiken …” ekar hans röst över folkmassorna, som möter hans ord med jubel när han utnämner sig själv till ”Mexikos legitime president”. Det är en märklig men suggestiv tillställning.
Ett hundratal meter från scenen möter jag José Guadalupe Aguilar. Han står och håller armen runt sin fru Emelia, som har satt sig ned på en tältstol för att vila benen. Paret
tillhör López Obradors kärnväljare.
José är byggnadsarbetare och Emelia hemmafru.
– Vi är här för att visa vårt stöd för ”de fattigas president”, säger de och intygar att de kommer att fortsätta
att stödja honom även i framtiden.
De bor utanför Mexico City och har därför inte rätt till den folkpension som López Obrador införde under sin tid som borgmästare i huvudstaden. Och eftersom José arbetat
hela sitt liv inom den stora informella sektorn, så kan han inte heller se fram emot någon statlig pension.
Han ser lite bekymrad ut när han säger att det bara är att ”kämpa på så länge det går”.
Men tycker de att det är rätt av López Obrador att utnämna sig själv till president?
– Ja, vi tror att högern fuskade till sig segern, säger de.
ENLIGT DET OFFICIELLA valresultatet slog Felipe Calderón sin främste utmanare López Obrador med en halv procentenhet. Trea blev det gamla maktpartiet PRI:s kandidat. Men trots att valet godkänts av både valmyndigheten och den särskilda valtribunal som granskade resultatet, så vägrar López Obrador acceptera förlusten och menar att ”den rika eliten” bestulit honom på segern.
Den karismatiske vänsterledaren utsåg häromveckan ett skuggkabinett med ministrar som ska lägga fram konkreta förslag och på alla möjliga sätt göra livet surt för Felipe
Calderón. Vilt slagsmål bröt ut i kongressen häromdagen, och tumultet riskerar att upprepas i dag, då López
Obradors anhängare hotat med att hindra Calderón från att svära presidenteden.
Det är minst sagt ett besvärligt utgångsläge för en nytillträdd president.
– Paradoxalt nog kan det komma att gynna Calderón, säger Federico Estevez, professor i statsvetenskap vid Itam-universitet i Mexico City.
– Situationen är väsensskild från när Vicente Fox kom till makten år 2000. Då var han den förste att bryta PRI:s 70-åriga maktinnehav och förväntningarna var skyhöga. Nu,
efter alla turer och anklagelser om valfusk, är förväntningarna låga. Det ger Calderón viss arbetsro, säger
Estevez.
Opinionsundersökningar visar att López Obrador förlorat en tredjedel av sina sympatisörer sedan valdagen. Men drygt 20 procent av befolkningen stödjer honom fortfarande.
Polariseringen mellan lägren skärps av att inkomstklyftorna är stora. 21,5 miljoner mexikaner överlever på mindre än två dollar per dag, och många av de fattiga stödjer López
Obrador. Samtidigt är en fjärdedel av befolkningen småbönder, vilka riskerar att drabbas hårt när den sista
fasen av frihandelsavtalet Nafta träder i kraft 2008.
Mexiko är i dag därför ett land i akut behov av nya arbetstillfällen. Varje år korsar 450 000 mexikaner
gränsen till USA i sökandet efter arbete.
DEN AVGÅENDE presidenten Vicente Fox, som tillhör samma konservativa högerparti som Calderón, PAN, lämnar efter sig statsfinanser i ordning och låg inflation. Men tillväxten
har under Fox tid vid makten legat på bara 3–4 procent per år, en siffra som knappt motsvarar befolkningstillväxten.
Den mexikanska ekonomin är nära sammanbunden med USA:s och
det var därför ingen slump att Felipe Calderón redan förra månaden besökte Washington för att överlägga med sin amerikanske kollega.
Sannolikt uppmanade George W Bush då Calderón att bland annat komma till rätta med den organiserade brottsligheten, som sedan flera år allvarligt utmanar den mexikanska
statens våldsmonopol. Hela städer vid gränsen till USA, inklusive poliskåren, kontrolleras av narkotikakarteller.
Och trots att den mexikanska regeringen de senaste åren överfört mer av ansvaret för bekämpningen av narkotikamaffian till armén, fortsätter våldet att dagligen skörda offer i de provinser som är värst utsatta.
I SIN VALKAMPANJ lovade Felipe Calderón att gå hårt fram mot brottsligheten. Ett första tecken på att han menar allvar är att han i tisdags gav den erkänt hårdföre Francisco Ramirez Acuña ansvaret för regeringens inrikespolitik. Människorättsorganisationer uttrycker oro
för att Ramirez Acuña har ett mörkt facit efter sina år som guvernör i Jalisco, med hundratals fall av tortyr
på sitt samvete. Men uppenbarligen är det inte något som bekommer Calderón.
– Det är svårt att gå hårt fram mot brottsligheten och samtidigt respektera mänskliga rättigheter. Kanske
är det så han tänker, säger statsvetaren Federico Estevez.
Calderón vill också till varje pris undvika att hamna i samma parlamentariska rävsax som sin företrädare Fox, vars reformer i många fall stoppades i kongressen av oppositionspartierna PRI och PRD.
Inte heller Felipe Calderón har någon egen majoritet att luta sig mot. Och eftersom vänsterpartiet PRD är
uteslutet som samarbetspartner efter de senaste månadernas ordkrig, så återstår bara det gamla maktpartiet PRI.
Problemet är att PRI kommer att kräva gentjänster för att ge sitt stöd till Calderón. Det handlar då inte minst om att få behålla makt och privilegier på det lokala planet, ute i delstaterna.
Ett exempel på det är delstaten Oaxaca i södra Mexiko, där oroligheter pågår sedan flera månader till följd av en lärarstrejk. Där har PRI härskat i decennier, och guvernören
har traditionellt haft en närmast oinskränkt makt. Även den nuvarande guvernören Ulises Ruiz lever efter filosofin att hans ord är lag.
FLERA KÄLLOR inom polis- och åklagarmyndigheten har den senaste veckan vittnat för mig om omfattande korruption och lagbrott som begås med delstatsregeringens goda minne.
– Här fungerar rättvisan bara för högstbjudande. Har man inte pengar eller kontakter får man vänta i evigheter på att få sin sak prövad, säger en källa inom åklagarämbetet,
som av rädsla för repressalier inte vill uppge sitt namn.
Oppositionen förföljs genom massgripanden, tortyr och avrättningar. Trots det har en omfattande proteströrelse vuxit fram de senaste månaderna.
När kravaller utbröt i samband med demonstrationer krävde därför guvernör Ruiz att den federala regeringen skulle ingripa. Med bara några veckor kvar till Calderóns tillträde
såg sig president Fox tvingad att skicka tungt beväpnad federal polis för att slå ned protesterna mot PRI-guvernören.
Saldot den senaste veckan: minst tre döda, ett fyrtiotal ”försvunna” och 149 gripanden av oppositionella.
– Här i Oaxaca råder det i praktiken undantagstillstånd just nu, säger Yessica Sanchez, chef för människorättsorganisationen Liga Mexicana de Derechos Humanos.
Det är inte osannolikt att PRI:s ledning kommer att kräva fler gentjänster av det slaget för att ge Calderón stöd i kongressen.
Erik Gustafsson
DN 2006-12-01
