Puerto Escondido

Okej, jag erkänner. Jag åkte till stranden och tog det lugnt i ett par dagar i stället för kasta mig in i världspolitiken direkt. Det kändes helt enkelt rätt. Jag menar, varför inte passa på när man har en surfare med sig?

Sol. Strand. Eremitkräftor som rasslar ned mot vattnet. Fruktdrink i handen. Surfare som rider på vågorna. Reggaeton framåt kvällningen.

Helt okej start på resan, faktiskt.

Nu fortsätter den.

Continue reading

Jetlag-dimman klarnar

Efter två lugna dagar i Mexico City har jetlaggen i stort sett gett med sig och krafterna börjar återvända. Onsdagen är en vacker dag, solen skiner, byggnadsarbetare borrar och slår, lastbilar vrålar och tutar, rancheros skvalar på radion…

Jag har ägnat de här första dagarna till att återhämta mig efter avskedsfesten (tur att någon vänlig själ smugit ned en burk mineralvatten i min ryggsäck), spatsera runt i Coyacán, lyssna på bra jazz och försöka få ett grepp om allt som händer i landet just nu.

Politiskt sett är det en dramatisk period, med Felipe Calderons tillträde som ny president den 1 december som möjligt klimax. Vänsterpartiet PRD, vars presidentkandidat López Obrador förlorade valet i juli, har hotat med att blockera hela ceremonin i protest mot vad de uppfattar som “en illegitim presidents” tillträde. López Obradors anhängare anser fortfarande att Calderon fuskat sig till segern.

Men kraften i protesterna börjar avta och López Obradors popularitet har enligt opinionsundersökningar minskat med runt 10 procentenheter sedan valdagen. Flera tunga namn inom PRD har också tagit avstånd från López Obradors radikalism, bland andra veteranen Cuauthémoc Cardenas.

Samtidigt omgrupperar det gamla maktpartiet PRI efter den förödmjukande tredjeplatsen i presidentvalet.

De senaste veckornas oroligheter i Oaxaca utgör en viktig del av detta större politiska spel, inte minst eftersom den sittande presidenten Fox lovat sin efterträdare och tillika partikamrat Calderon att konflikten ska vara löst den 1 december.

Men konflikten i den sydliga delstaten Oaxaca mellan den sittande PRI-guvernören och de olika vänstergrupper som kräver hans avgång har också en egen logik, som kan få mer långtgående följder än vad den politiska eliten tycks tro.

Samtidigt kommer rapporter från Chiapas om att en PRI-trogen paramilitär grupp angripit civila zapatistanhängare i naturreservatet Montes Azules, långt in i Lacandondjungeln. Obekräftade uppgifter talar om minst tio dödsoffer, varav de flesta är civila kvinnor och barn från byn Nuevo Velasco Suarez.

Människorättsorganisationen Fray Bartolomé de Las Casas har skickat en grupp medarbetare till området för att försöka få uppgifterna bekräftade och skaffa mer information. Tidningen La Jornadas utsände har just lämnat denna rapport.

Zapatisternas politiska ledning är ute på turné i landet för att samla stöd till sitt politiska initiativ “Den andra kampanjen”. De har i skrivande stund inte kommenterat händelserna i Montes Azules, men tidigare har zapatisterna varnat för att de kommer att svara med “full styrka” om deras anhängare angrips på det sätt som nu förefaller ha skett. Å andra sidan har Subcomandante Marcos, Tacho, David och de andra comandanterna knappast något intresse av ytterligare sammandrabbningar i nuläget.

Om allt klaffar reser jag till Oaxaca inom ett par dagar och blir kvar där över helgen. Hör gärna av er med tips om bra personer att prata med i eller utanför stan.

Continue reading

Alla älskar att hata Ortega

¿Qué es lo que se pierde al cruzar una frontera? Cada momento parece partido en dos, melancolía por lo que queda atrás y por otro lado, todo el entusiasmo por entrar en tierras nuevas

What do we leave behind when we cross each frontier? Each moment seems split in two; melancholy for what was left behind and the excitement of entering a new land

Ernesto Che Guevara


Det är många som räknar just nu.

Undertecknad har nedräkning till passkontrollen på söndag.

Demokraterna i USA räknar röster i eufori.

Och stora delar av den politiskt korrekta vänstern räknar ut sandinisternas Daniel Ortega innan han ens hunnit tillträda posten som Nicaraguas nya president.

Låt oss för enkelhetens skull utgå från att de två förstnämnda räknar rätt – och i stället fokusera på Nicaragua.

Liksom sin uppbackare, den venezolanske presidenten Hugo Chavez, är den gamle comandanten Daniel Ortega numera en utpräglad realpolitiker. Cyniker, skulle kanske någon säga. Men nej, han är inte dum.

Ortega visste på förhand att sandinisterna i FSLN skulle få svårt att nå en majoritet i kongressen. Han visste också att han skulle stå relativt maktlös utan kongressens stöd, eftersom han själv varit med om att driva igenom de konstitutionella ändringar som begränsar exekutivmakten.

Därav de allt intensivare flörtarna med kyrkan, de misstänkta hemliga uppgörelserna med korruptionsdömde ex-presidenten Alemans parti, det vidriga totalförbjudet av abort och valet av en före detta Contra-ledare som vicepresident.

Efter söndagens val visar det sig att denna kalkyl varit riktig – ur ett maktperspektiv. Sandinisterna ser inte ut att komma i närheten av egen majoritet i kongressen, inte ens med stöd av vänsterkritikerna i Movimiento de Renovacion Sandinista.

Så vad återstår? Samarbete med högern.

Grunden är redan lagd.

Men det är ändå för tidigt att stämpla Ortega som ännu en i raden av korrupta presidenter i detta Latinamerikas näst fattigaste land. Med Chavez ekonomiska stöd, en eller annan folkomröstning om större makt för presidenten och viss omfördelning av samhällsresurser till de fattiga kan Ortega få betydelse för den centralamerikanska vänstern. På gott eller ont.

Låt oss därför vänta och se om han nöjer sig med att sippa på en Cuba Libre i regeringspalatset eller om han faktiskt ger sig på att försöka bli den mini-Chavez som Bush-administrationen fruktar och många av sandinisternas gräsrötter hoppas på.

Continue reading

Sista natten

The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars and in the middle you see the blue centerlight pop and everybody goes “Awww!

Jack Kerouac, On the road


Här skulle jag kunna skriva om det cyniska maktspelet bakom våldet i Oaxaca. Eller om valet i Nicaragua. Eller om mina två ryggsäckar som rymmer hela mitt liv.

Men jag är inte framme där än.

I morgon går tåget söderut.
Och om en vecka dras landningshjulen in.

På andra sidan Atlanten väntar bokstäverna på mig.
Och på er.

Continue reading

Siktet inställt

Nu när regnet faller utanför mitt funkishus och löven samlas i blöta gegghögar har jag bestämt mig. Det blir Latinamerika i höst. Och i vinter. Och i vår.

Först Mexiko. Sedan Guatemala. Och därefter? Det återstår att se.

Efter en månads pustande och frustande och hopknytande av gamla säckar börjar jag nu få upp vittringen på nya äventyr. Förberedelserna är i full gång.

Ni är välkomna att hänga med. Om 16 dagar börjar det.

PS. Jag kunde så klart inte motstå frestelsen att fråga ägaren till pizzerian vid torget varför de har en pizza som heter “AnnaLind Special” (se föregående blogg).

Han såg allvarligt på mig och svarade: “Vi öppnade pizzerian samma dag som det hände. Det är därför.” Han syftade självklart på mordet på utrikesminister Anna Lindh.

Erik: “Fanns det någon särskild tanke bakom valet av fyllning – kebab och isbergssallad – och det faktum att pizzan är halvinbakad?”

Ägaren: “Nej. Det fanns ingen tanke bakom det.”

Erik: “Okej. Har ni fler pizzor som är tillägnade särskilda personer?”

Ägaren: “Ja, några stycken…” [det visar sig att ett antal stamgäster fått pizzor uppkallade efter sig. Anna Lindh var dock inte stamgäst, vilket gör det hela en aning förvirrande. Det är också oklart om de övriga personerna blivit mördade eller ej.]

Erik: “Okej. Jag vill ha en u-båt, tack.”

Ägaren: “Att ta med eller äta här?”

Erik: “Äta här.”

Ägaren: “Något att dricka?”

Erik: “Bara vatten, tack.”

Continue reading

Anna Lind

Nollpunkt. När jag slutade blogga efter min hemkomst från Mexiko i juni, så var det av både personliga och professionella skäl.

En separation är helt enkelt inget man bloggar om. Och stora dagstidningar brukar inte uppskatta att reportrar bloggar frispråkigt.

Men nu är jag tillbaka. Fri och (relativt) obunden av kapitalets makt i en andrahandslägenhet på Stora Essingen, denna lilla ö i nordvästra Stockholm som jag hamnat på av en slump.

Det finns en pizzeria här som serverar en pizza som heter AnnaLind Special. Den är halvinbakad och är fylld med rödlök, soltorkade tomater, kebab, isbergsallad och vitlökssås. Crazy.

Utanför mitt fönster vajar tallar lätt i vinden. Helt off på stereon. Rönnbärsträd.

Jag vet inte var jag kommer att resa efter den sista oktober, då mitt hyreskontrakt går ut. Någon av er kanske har ett förslag? Jag har några egna tankar. Men jag kanske borde anordna en omröstning?

[lovar – inom kort ska vi ha kommentarfunktion här]

Continue reading

Gripande av britter i Pakistan utlöste larmet

Brittiska myndigheter namngav på fredagen 19 av de 24 unga män som greps under torsdagens räder mot misstänkta terrorister i Storbritannien. Männen, som tros ha planerat attentat mot minst fem amerikanska passagerarflygplan, har fått sina tillgångar frysta.

Beredskapen på Storbritanniens flygplatser låg kvar på den högsta nivån på fredagen, och flera hundra flighter ställdes in. Flygplatspersonal beskrev dock situationen som något mindre kaotisk än dagen innan, vilket berodde på att många passagerare anpassat sig till de nya säkerhetsbestämmelser som införts.

Under hela dagen var polisen ytterst förtegen om detaljer i den pågående utredningen. Men flera tidningar och utländska medieföretag citerade anonyma poliskällor och underrättelseuppgifter.
Annons:

Genom dem framträder en bild av en utredning som på bara någon vecka gått från att handla om rutinmässig bevakning till att bli en operation av internationella mått och oanad betydelse.

Brittiska poliskällor uppger att de haft ögonen på det nätverk som de misstänkta männen är en del av i över ett år. Men en pakistansk underrättelseofficer, som tidningen The Times talat med, menar att det som utlöste torsdagens massiva polisoperation var ett gripande av två brittiska medborgare som gjordes i Pakistan för bara åtta till tio dagar sedan.

De båda britterna greps i städerna Karachi och Lahore, och det de sade i de följande förhören ska ha fått alarmklockor att ringa på säkerhetstjänsters kontor runt om i världen.

– Det enda man kan vara någorlunda säker på i det här läget är att polisen inte skulle vidta sådana här åtgärder om de inte var övertygade om att ett attentat var nära förestående – kanske bara någon eller några dagar bort, säger Magnus Norell, terroristexpert vid FOI, totalförsvarets forskningsinstitut.

Enligt den amerikanska tevekanalen ABC, som citerar amerikans­ka underrättelsekällor, är minst fem misstänkta personer fortfarande på fri fot. Det är dock oklart om dessa individer är direkt kopplade till planeringen av terrordåden eller om de bara ingår i ett bredare nätverk av människor som polisen vill tala med.

Många av de gripna är brittiska medborgare med pakistanskt ursprung, och flera av dem har gjort regelbundna resor till Pakistan. Det gav på fredagen upphov till spekulationer om en eventuell koppling till de islamistiska organisationer som verkar i landet.

Hypotesen tycktes stärkas av att ledaren för den civila grenen av Lashkar-e-Toiba, som kämpar för ett fritt Kashmir, av oklar anledning sattes i husarrest av pakistans­ka myndigheter på fredagen. Några timmar senare varnade USA:s ambassad i Indien för att nya terrordåd kunde inträffa i landet inom kort.

Lashkar-e-Toiba misstänks ligga bakom attentaten mot pendeltåg i Bombay den 11 juli, som krävde fler än 200 människoliv.
– Visst har Lashkar-e-Toiba haft många kontakter med radikala jihadister från olika delar av världen. Men i nuläget är det meningslöst att spekulera i om de hade något med händelserna i London att göra, säger Magnus Norell.

Han ser skeptiskt på de anonyma polisuppgifter i brittiska medier som hävdar att pakistanska islamister skickat stora summor pengar till de nu gripna personernas konton i Storbritannien.
– Det verkar lite märkligt. Det som planerades var ju egentligen inte någon särskilt dyr operation, säger han.

Enligt brittisk polis var de misstänkta attentatsmännens plan att med hjälp av små hemmagjorda bomber som gömts i botten på sportdrycksflaskor spränga upp hål i minst fem amerikanska passagerarplan. Den plötsliga tryckförändringen skulle ha fått katastrofala följder.

Spekulationer om att operationen kan ha varit finansierad och beordrad av al-Qaida har florerat. Men det tror inte Magnus Norell.
– al-Qaida har inte haft någon fungerande infrastruktur sedan de lämnade Afghanistan 2001. Numera är de främst en inspirationskälla för radikala islamister, säger han.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 12/8 2006.

Continue reading

Syrien anklagar Israel för statsterrorism

DAMASKUS. Syriens president Bashar Assad kallade på söndagen det israeliska flyganfallet mot staden Kana för “statsterrorism”. Samtidigt sade en syrisk minister till DN att en fredsuppgörelse förutsätter en “fullständig lösning” av konflikten mellan Israel och arabvärlden.

Buthaina Shabaan, minister med ansvar för syrier boende i utlandet, sitter och ser på teve när DN släpps in på hennes kontor i Damaskus utkanter. Hon är upprörd och gestikulerar mot bilderna från staden Kana som flimrar förbi på teven.

– Det är ett folkmord som pågår och det är riktat mot oss araber, säger hon.
Annons:

Det är ingen tvekan om att attacken mot Kana innebar en PR-mässig katastrof för israelerna och en motsvarande triumf för syrierna.

Det är talande att minister Shabaan sitter ensam på ett kontor och ser på en amerikansk tevekanal medan FN-byggnaden i Beirut vandaliseras. Telefonen ringer inte en enda gång under den halvtimme som intervjun pågår. Inga diplomater hör av sig.

– Vi har inte varit i kontakt med amerikanerna över huvud taget sedan det här kriget inleddes för 18 dagar sedan. De vill inte tala med oss. Européerna har vi bara haft sporadiska samtal med, säger Buthaina Shabaan.

Samtidigt har Syriens regering blivit allt öppnare i sitt stöd till Hizbollah, och kraven som landet ställer för en fredsuppgörelse ses som orealistiska av stora delar av omvärlden.

– Det krävs tre saker: först eldupphör, sedan fångutväxling och slutligen en stor uppgörelse om hela konflikten i Mellanöstern, säger Buthaina Shabaan.

Konkret innebär det att syrierna vill att Israel lämnar tillbaka Golanhöjderna och Sheebagårdarna, samtidigt som en tvåstatslösning i Israel-Palestina uppnås. I det sistnämnda ingår de palestinska flyktingarnas rätt att återvända och Jerusalems status.

Det krävs inget snille för att räkna ut att en sådan uppgörelse är avlägsnare än på mycket länge. I stället ökar spänningen mellan Syrien och Israel för varje dag.

På lördagskvällen bombade israeliskt stridsflyg en gränspostering mellan Syrien och Libanon, samtidigt som obekräftade medieuppgifter talade om stora truppsammandragningar på båda sidor om Golanhöjderna, det omstridda området mellan Israel och Syrien.

Enligt syriska medier har dessutom ett obemannat israeliskt spaningsplan skjutits ned av syriskt luftvärn, något som israelisk militär förnekar även om man medger “ett tekniskt missöde”.

Israeliska poliskällor uppgav dessutom att den nya typ av långdistansraket som börjat användas av Hizbollah är tillverkad i Syrien.
– Det är inte sant! Den är absolut inte tillverkad i Syrien, säger Buthaina Shabaan.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 30/7 2006.

Continue reading

Den stora bröllopsfesten kom av sig

DAMASKUS. Vid ett besök på ett hammam, ett av de arabiska badhusen i Damaskus, kommer man lätt i samspråk med människor man inte känner.

Två unga män, Kemal och Mahmoud, börjar prata med mig i vattenångarna och efteråt tar vi igen oss med några koppar te under de höga valven. På en av väggarna hänger ett porträtt av president Bashar Assad. Vad tycker de om honom?

– Vi respekterar honom. Ja, vi respekterar honom faktiskt alldeles för mycket – för gör vi inte det, så slår han oss i huvudet, säger Mahmoud och skrattar.

Men sedan säger han att han helst inte vill att jag sätter ut hans efternamn om jag ska skriva det i tidningen.

När Bashar Assad 2000 efterträdde sin far som president fanns det stora förhoppningar om att landet skulle demokratiseras. Till en början såg det bra ut, människorättsaktivister och andra oppositionella fick större utrymme.

Men efter bara ett drygt halvår valde Assad att återuppta sin fars brutala maktutövning, med skenrättegångar mot politiska motståndare och ett järngrepp om medierna.

Sedan dess har Syrien varit i det närmaste utfryst i internationella sammanhang. Men nu, menar många bedömare, ser Bashar Assad chansen att ge en bild av sig själv som en upplyst och human despot. Inte minst genom det generösa mottagandet av hundratusentals libanesiska flyktingar.

Kemal och Mahmoud tar mig med till den vackra Saida Zainab-moskén, en av shiamuslimernas heligaste platser. Där möter vi Zeina och Nasser, ett libanesiskt par som flydde från Baalbek i Bekaadalen för en dryg vecka sedan.

De gifte sig den sista kvällen i Baalbek. Det var tänkt att bli en stor fest, men så började bomberna att falla.

– De sprängde fem bensinstationer i närheten av där vi bodde. Kan du föreställa dig hur det låter? frågar Zeina.

Hon och Nasser hade tänkt att åka till Syrien på smekmånad, men nu blev det en annan typ av resa i stället. Och i Baalkbek står huset som de byggt tillsammans tomt.

– Vi hann inte bo en enda dag i huset. Men jag tänker återvända. Jag tänker inte bli som de palestinier som fortfarande har kvar nycklarna till husen de förlorade för sextio år sedan, säger hon bestämt.

Erik Gustafsson

Publicerad i DN den 30/7 2006.

Continue reading