Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Här vill Macron charma arbetare som lockas av Le Pen

ALBI/PARIS. På söndag avgörs vem som blir Frankrikes nästa president. Den oberoende mittenkandidaten Emmanuel Macron leder stort i mätningarna – men hans kampanjorganisation och parti ”En Marche” (Framåt!) tar inget för givet. Såväl fabriksarbetare som överklass ska övertygas.

Bildörren öppnas och Emmanuel Macron sätter ned den blanka lackskon på asfalten och häver sig upp ur baksätet.

Han möts av busvisslingar och slagord. ”Upphäv lagen!” (Abolition de la loi travail!), ropar en grupp vänsteraktivister som samlats utanför glasfabriken i småstaden Albi i sydvästra Frankrike, för att protestera mot det de ser som Macrons ”arbetarfientliga” politik.

– Han var med och luckrade upp arbetsmarknadslagstiftningen genom ”loi Macron” och ”loi travaille” (två stora lagpaket) under sin tid som minister, så för mig är det otänkbart att rösta på honom, säger Christelle Leduc, som lade sin röst på den nu utslagne vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon i första valomgången.

Men den här dagen är Emmanuel Macron inte här för att försöka övertyga Mélenchons aktivister – varav de flesta redan tycks ha bestämt sig för att blankrösta eller inte rösta alls. Att han är här beror på att han vill tala med mer traditionella socialist- och arbetarväljare, som det finns gott om i sydvästra Frankrike.

– Det här företaget har en väl fungerande social dialog mellan arbetsgivare och anställda – en modell som jag vill uppmuntra, säger Macron innan han banar sig in i fabriksbyggnaden.

Kvar ute på gården står den facklige representanten Patrick Guiraud, som till vardags arbetar som maskinist. Han kisar i solgasset och bekräftar att fackets relationer med arbetsgivaren är goda här.

– Men så är det ju inte överallt. Och om Macron står fast vid sitt förslag om att förhandlingar ska ske på företagsnivå i stället för på branschnivå tror jag att storstrejker och konflikter väntar. Det vore inte bra för Frankrike.

Han lägger till:

– Självklart står vi ändå upp mot extremhögern. Men Macron gör det inte lätt för oss att övertyga våra medlemmar.

Inför söndagens val leder Macron med omkring 62 procent av väljarstödet, mot Le Pens 38. För att kunna vara helt säker på att vinna behöver han dock få väljarna att gå till urnorna – och då inte bara sina kärnväljare i storstädernas medelklass.

I Albi finns många arbetarväljare som tidigare röstat på Socialistpartiet och som nu känner sig lockade av Marine Le Pens löften om ekonomisk protektionism.

När Macron håller tal på ortens torg samma kväll låter han närmast som en socialdemokrat. Han citerar bygdens store son, den legendariska socialistledaren Jean Jaurès, och säger:

– Målet måste alltid vara mer social rättvisa. Men det går inte att åstadkomma social rättvisa om vi inte samtidigt har en ekonomi som växer. Det är därför jag vill underlätta för företag att skapa jobb.

Det sista kan tolkas som en diskret blinkning till de mitten- och högerväljare som tilltalas mer av Macrons planer på att avreglera arbetsrätten och sänka bolagsskatten, än av hans tal om ekonomisk omfördelning. Onekligen en komplicerad balansgång – men en som Macron visat sig ovanligt skicklig på att hantera.

Sedan han lämnade François Hollandes regering i november förra året, lanserade sin oberoende kandidatur och tog avstånd från de båda stora partierna Socialisterna och Republikanerna har tusentals volontärer anslutit sig till hans nya parti ”En Marche” (Framåt!).

En av de som tidigt lockades var Angèle Cazes, som DN möter när hon står och delar ut flygblad i centrala Paris.

– Jag gick med samma dag som ”En Marche” skapades i april förra året. Då var det ännu oklart om Macron skulle kandidera, men jag kände att han stod för något nytt, ett nytt sätt att tänka kring politiken, bortom uppdelningen i höger och vänster, säger Angèle Cazes, som till vardags arbetar som kommunikationsansvarig på ett filmbolag.

Från första mejlet stod det klart att engagemanget i ”En Marche” bygger på en digital infrastruktur.

– Allt är väldigt genomtänkt, och du kan egentligen göra allt hemifrån. Vi som är aktivister möts i praktiken bara på själva aktiviteterna, säger Angèle Cazes.

”En Marche” är inte en folkrörelse i vanlig mening och finansieringen är något oklar: kampanjen har fått fler än 32 000 bidrag, men oviljan att avslöja stora bidragsgivares namn har gjort att Macrons motståndare anklagat honom för att företräda dolda intressen.

Kritiker hävdar också att ”En Marche” saknar varje tillstymmelse till demokrati. Angèle Cazes håller inte med.

– Vi hade en lång, nätbaserad process där alla medlemmar kunde lämna in förslag. Det var innan det officiella programmet lades fram – och jag vet flera konkreta förslag som Macron plockade upp från medlemmarna, säger hon.

Angèle Cazes visar upp den mobil-app som ”En Marche” gett henne, och som hon bland annat använder till att hitta andra intresserade personer i området där hon bor.

Att det inte blir så många möten innebär heller inte att ”En Marche”-aktivisterna är mindre aktiva, menar Angèle Cazes. På rörelsens hemsida framgår att 1 346 aktiviteter äger runt i Frankrike – enbart denna dag.

Hittills har ”En Marche” främst fungerat som en kampanjorganisation. Men enligt en ny opinionsmätning har det goda chanser att orsaka en politisk jordbävning i parlamentsvalet i juni och bli största parti.

Det skapar nya utmaningar. Källor inom kampanjen vittnar om problem med att hitta kompetenta kandidater till de över 200 platser i parlamentet som partiet kan erövra.

När jag frågar Angèle Cazes om det blir hon lite ställd. Att hon tagit ledigt från jobbet en månad och varit ute varje dag och delat ut flygblad handlar om något helt annat än det partipolitiska spelet, förklarar hon.

– Min svärfar deporterades till Auschwitz under kriget. Han är en av överlevarna och är 95 år i dag. Och att nu tvingas se dessa krafter återvända … Le Pen satt ju till och med i debatten och sa att det inte alls var Frankrikes fel att judarna deporterades!

Den konfrontativa och hätska stil som Le Pen använde sig av i onsdagens tv-debatt tycks inte ha fått avsedd effekt i de välbeställda kvarter där Angèle Cazes delar ut flygblad.

– Många röstade på Fillon här och är negativt inställda till Macron. Men efter debatten har jag märkt en annan attityd. Plötsligt kommer folk fram och börjar prata med oss. Det känns förtröstansfullt, säger hon.

Erik de la Reguera

Publicerad i DN 2017-05-05

You may also like...