Nu väntar en historisk finalomgång

Paris. Två mycket olika kandidater som båda utmålar sig som outsiders ställs nu mot varandra i en fransk valduell som sätter hela efterkrigstidens politiska system på spel.

En sak är klar: det styrelseskick som kallas Femte republiken befinner sig i en akut och mycket allvarlig kris.

Den oberoende mittenkandidaten Emmanuel Macron och ultranationalisten Marine Le Pen kommer att mötas i en andra omgång i Frankrikes presidentval.

Vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon väntade in i det sista med att erkänna sig besegrad, men inte mycket tydde på att han skulle kunna slå sig in i toppduon.

Redan tidigt på kvällen stod det dock klart att de båda politiska krafter som varit Femte republikens stöttepelare sedan Charles de Gaulle tog initiativ till en ny författning 1958 – Socialistpartiet och den traditionella högern i Republikanerna – blivit utslagna i första omgången av presidentvalet.

Det är inget annat än historiskt. En sann politisk jordbävning, som Frankrike inte kommer att hämta sig från i första taget.

Socialistpartiet gör ett katastrofval. Dess kandidat Benoît Hamon har gjort allt för att distansera sig från den djupt impopuläre sittande presidenten François Hollande, men såg på söndagskvällen ändå ut att få mindre än 10 procent av rösterna.

I ett sådant läge vore det naturliga tidigare att den traditionella högerns kandidat tog över. François Fillon har med andra ord haft öppet mål – men han sköt långt, långt över.

Polisens misstankar om att Fillon förskingrat offentliga medel är huvudförklaringen till att han nu hamnat under 20 procent. Men hans fiasko visar också på en mer djupgående kris för den franska demokratin, där många väljare säger att de misstror politiker i allmänhet – något som ibland öppnat för en längtan efter auktoritära ledare.

Nu börjar en ny valrörelse, som tar slut den 7 maj. Och ingenting är skrivet i sten.

På Emmanuel Macrons valvaka i Paris var stämningen jublande – men i sitt tal var den 39-årige uppstickaren något återhållen, ja, nästan försiktig.

– Jag vill vara patrioternas president, när de ställs mot nationalisterna. Uppgiften är enorm. Men jag är beredd, sade Macron, som om han anade att det kan bli allt annat än enkelt att ta sig an Marine Le Pen.

Ett av de största jublen på Macrons valvaka kom när François Fillon förklarade att han erkände sig besegrad – och att han tänker rösta på Macron.

Den som lyssnat på Fillon de senaste veckorna och månaderna vet att han stundtals låtit mycket lik Marine Le Pen när det gäller frågor som fransk identitet, islams roll i samhället och terrorbekämpning – för att inte tala om hetsen mot landets församlade press, som han stundtals har utmålat som delar av en enorm konspiration mot honom.

Men när det gäller synen på EU, frihandel och, för den delen, den franska republiken känner sig Fillon och hans partikamrater i Republikanerna tveklöst närmare Macron. Att även socialisten Hamon gett sitt stöd till Macron gör den 39-årige uppstickaren till favorit i andra omgången.

Men, och det är ett viktigt men: stödet från de etablerade partierna gör det också svårare för Emmanuel Macron att upprätthålla sin image som outsider.

Det är ingen högoddsare att Marine Le Pen kommer att göra allt som står i hennes makt för att hamra in bilden av Macron som etablissemangets kandidat.

Hon har redan fått mycket hjälp av Fillons kampanj, som stämplat Macron som François Hollandes hemlige arvtagare i massiva kampanjer på sociala medier. Och delar av den traditionella höger som stöttat FIllon – bland dem den katolskt konservativa organisationen Sens Commun – förklarade på söndagskvällen att den inte tänker följa Fillons råd att rösta på Macron.

– Men det finns inte en chans att Le Pen vinner nu. Alla kommer att rösta mot henne, sade Moulay Merouani, en av de många som firade på Macrons valvaka.

Samtliga opinionsinstitut tror också att Macron kommer att segra stort i andra omgången. Trots det finns flera variabler som kan ändra utfallet.

Den kanske viktigaste är valdeltagandet. I söndagens val missgynnade sannolikt Marine Le Pen av att så många fransmän till slut bestämde sig för att gå och rösta.

Hennes anhängare är disciplinerade – och Macron är långtifrån populär bland de flesta av Fillons väljare. Kanske kan även en del av de som lagt sin röst på Mélenchon rösta på Le Pen, i synnerhet om det skett mer som en protest, än av genomtänkta ideologiska skäl.

Är engagemanget mot ultranationalismens fanbärare lika starkt bland fransmännen den 7 maj? Det återstår att se.

Erik de la Reguera

Publicerad i DN

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.