Paris. Det har tänt till ordentligt i den franska vänsterns primärval. Benoît Hamons skrällseger i den första valomgången i söndags har satt hans radikala förslag – skatt på robotar, medborgarlön, legalisering av cannabis – i fokus i Frankrikes valrörelse.
Få hade väntat sig det, men över en natt har Benoît Hamon blivit Frankrikes nya vänsterikon. Den 49-årige före detta utbildningsministern fick 36 procent av rösterna i vänsterns primärval i söndags, och mycket tyder på att han kan ta hem segern även i den andra och avgörande omgången på söndag.
Hamon tillhör Socialistpartiets vänsterflygel, har starkt stöd i ungdomsförbundet MJS och säger sig vara inspirerad av USA-senatorn Bernie Sanders, det spanska vänsterpartiet Podemos och den brittiska Labourledaren Jeremy Corbyn.
Han talar passionerat om att få Frankrikes hjärta att slå och hans anhängare ser honom som en modig visionär, medan Hamons belackare stämplar honom som en ansvarslös populist.
– Nu står primärvalet mellan en kandidat som representerar ett garanterat nederlag i presidentvalet och en annan som faktiskt har möjlighet att vinna, säger Manuel Valls, som fick 31 procent i första omgången och som menar att det bara är hans mer traditionella socialdemokratiska politik som på allvar kan utmana extremhögerns Marine Le Pen och högerns Francois Fillon senare i vår.
Problemet för Valls är att han är så nära associerad med den sittande socialistregeringen och dess dåliga facit: låg tillväxt och en arbetslöshet som envist hållit sig kvar kring tioprocentstrecket. Så sent som i december förra året var Valls premiärminister i François Hollandes regering, och han har haft påtagligt svårt att frigöra sig från den barlasten.
Till det ska läggas att Valls gjort sig illa omtyckt inom vänsterfalangen genom att driva igenom en omstridd arbetsmarknadsreform. Flera kontroversiella uttalanden, som det förra sommaren då han uttryckte förståelse för de konservativa borgmästare som försökte förbjuda baddräkten burkinin, har också fått honom att framstå som en förhållandevis hökaktig socialist.
– Vi har viktigare saker att tänka på än burkinin, säger Hamon, som målar upp en vision av ett socialt och miljömässigt hållbart samhälle.
Några av hans reformer är minst sagt ambitiösa:
Skatt på robotar och mindre arbete för människor
Utvecklingen av artificiell intelligens och robotiseringen av arbetslivet kommer successivt att minska behovet av mänskligt arbete, hävdar Hamon. Därför bör robotar beskattas och människors arbetstid minskas.
Medborgarlön
I ett första steg ska ungdomar mellan 18 och 25 år och arbetslösa få en generell garanterad inkomst, eller medborgarlön, på 600 euro. Senare ska denna höjas till 750 euro och utvidgas till alla invånare.
Antidiskrimineringspolis
Hamon lägger mycket av skulden för utanförskapet i många franska förorter på diskriminering. Han vill införa en särskild antidiskrimineringspolis med stora befogenheter.
Legalisering av cannabis
En legalisering av tillverkning, försäljning och användning av cannabis i olika former kan, enligt Hamon, undergräva intäkter till organiserad brottslighet, samtidigt som skatteintäkter genereras till staten, pengar som sedan kan användas till vård av missbrukare.
Till det ska läggas en del mindre kontroversiella förslag, som att minska antalet elever i skolan till max 25 per klass (och 20 på lågstadiet).
Hamons svaga punkt är dock uppenbar: finansieringen. Enbart den ambitiösa planen på en medborgarlön för alla i Frankrike beräknas kosta 350 miljarder euro, en enorm summa som Hamon har svårt att förklara hur hans regering ska ha råd med.
Trots det ligger han bra till inför andra omgången. Den nu utslagna trean i primärvalet, Arnaud Montebourg, manade på söndagskvällen sina anhängare att rösta på Hamon. Med dennes 18 procent av rösterna borde Hamon ha goda chanser att säkra en majoritet.
I presidentvalet senare i vår lär dock Hamon få det tuffare – om han nu lyckas ta sig dit. Inte minst mittenpolitikern Emmanuel Macron, just nu med 20 procent av väljarstödet, kan gynnas om Socialistpartiets kandidat står långt ut till vänster.
Erik de la Reguera