VILLENEUVE-LOUBET. Glöm topless och nakenbad. I dag är det mest provocerande som en kvinna kan göra på franska rivieran att bada i burkini. DN har talat med personer som tycker plagget är en ren provokation – och andra som känner sig diskriminerande av förbuden.
I fredags underkände Frankrikes högsta förvaltningsdomstol (Conseil d’État) burkiniförbudet i Villeneuve-Loubet – en av omkring 30 kommuner i landet som på senare tid bannlyst den nästan heltäckande baddräkten.
Domstolen slog fast att förbudet i Villeneuve-Loubet inskränker flera grundläggande friheter på ett oacceptabelt vis, och i domen understryks att baddräkten inte utgör något allvarligt hot mot allmän ordning, något som kommunen och dess jurister har hävdat.
Men debatten är långtifrån slut. Flera andra kommuner har redan sagt att de tänker trotsa utslaget och behålla sina förbud. Den konservative borgmästaren Villeneuve-Loubet, Lionnel Luca, lovar dock att följa det.
– Men nu krävs lagstiftning. Vi måste bestämma oss för om vi ska ha en version av sharialagar på våra stränder eller om det är den franska republikens principer som gäller, förklarade han.
Med tanke på det höga tonläget är det måhända inte så märkligt att inte en enda kvinna i burkini syntes till på stranden i Villeneuve-Loubet på lördagen. När DN vandrar nedför stranden möts vi av män och kvinnor i mängder av olika baddräktsmodeller – vissa mer estetiska än andra – men inte just den modell som borgmästare Luca vill bannlysa.
Restaurangchefen Stephane Martin skakar irriterat på huvudet.
– Det är inte klokt. För mig handlar det här om allas fri- och rättigheter, och jag tycker att alla ska få bada som de vill. Folk kommer hit för att ta det lugnt och vila ut. Men politikerna försöker slå mynt av rädslan för terrorattentat och vinna röster, säger han, innan han småspringer ut med några koppar kaffe på uteserveringen vid strandpromenaden.
Inför nästa års presidentval i Frankrike håller risken för terrordåd, lag och ordning och identitetspolitik på att hamna i förgrunden. Högerpolitikern och förre presidenten Nicolas Sarkozy har redan lovat att förbjuda burkinin i lag om han får återvända till presidentposten. Samtidigt försöker extremhögern i Front National utmåla sig som den franska sekularismens fanbärare, och vill förbjuda alla religiösa symboler på offentlig plats (inklusive kippa och kors).
Udden är riktad mot islam – och landets mellan två och sex miljoner muslimer (antalet praktiserande utövare tros vara närmare den lägre siffran). De lokala förbuden har också fått långtgående följder för den muslimska minoriteten i städerna på franska rivieran.
Minst tre kvinnor har tvingats betala 38 euro (360 kronor) i böter för att ha burit burkini på stranden. Tidigare i veckan vittnade också en muslimsk kvinna i Cannes om hur hon tvingats lämna stranden för att hon var klädd i lång blus, leggings och en huvudduk. Det var inte ”korrekt klädsel”, enligt polisen.
På stranden i Villeneuve-Loubet möter DN en försäljare som berättar att han sett hur en annan kvinna klädd i hijab körts bort av polis tidigare den här veckan – något som kan vara ännu ett tecken på att all muslimsk klädsel i praktiken bannlysts på en del stränder i området.
– Jag vill inte ha problem med borgmästaren. Så sätt inte ut mitt namn, säger försäljaren.
Försvarare av burkiniförbuden menar att det är en nödvändig förebyggande åtgärd för att minska risken för ordningsstörningar efter attentatet på nationaldagen den 14 juli, då 85 människor dödades i Nice.
Med andra ord är det inte förvånande att den konservative borgmästaren i Nice finns bland de som sagt att de inte kommer att respektera utslaget i förvaltningsdomstolen Conseil d’Etat.
Guylaine Gastaldi bor i Nice – och hon tycker borgmästaren gör rätt.
– Mot bakgrund av det fruktansvärda som hände här för bara drygt en månad sedan är det en ren provokation att ta på sig en slöja eller en sån där baddräkt, säger hon när vi möts på på Promenade des Anglais, där attentatet ägde rum.
– För det är det de här unga tjejerna gör är faktiskt att provocera, och på vår strand ska vi inte ha sånt. Där får man se till att anpassa sig, fortsätter Guylaine Gastaldi.
Jag ber henne förklara vad hon menar med att anpassa sig.
– Om jag åker utomlands så anpassar jag mig till de normer som gäller där. Och det får de här kvinnorna göra också. Det här är ett katolskt land, och här tar vi inte på oss slöjor när vi går till stranden, här är vi sekulära, säger Guylaine Gastaldi.
Som många andra i Frankrike kopplar hon burkinidebatten till den diskussion om sekularism och vad det innebär att ”vara fransk”, som ibland har islamofobiska undertoner.
– Vi har haft den här debatten i minst 15 år nu. Och för min del stöder jag förbudet, säger Guylaine Gastaldi.
En bit bort på strandpromenaden kommer Chaimma Ayoube och hennes man Abdel Idrissi gående. Deras döttrar, Ikram (3 år), Alaa (4 år) och Anfal (6 år) springer före och blickar ut över det gråblå Medelhavet. När någon främling kommer för nära svänger treåringen runt och vill krama mamma.
– Vi bor i Verona i Italien och åkte hit för ett par dagars semester. Men jag känner mig inte bekväm här. Jag brukar bada i burkini och det känns konstigt att jag inte får gå till stranden i den, säger Chaimma, som liksom sin man Abdel har rötterna i Marocko.
Temperaturen ligger kring 30 gradersstrecket. I solgasset längs stranden ligger hundratals mer eller mindre avklädda turister. Men Chaimma är förvisad till strandpromenaden i sin slöja.
Några förbipasserande sneglar mot henne nyfiket – eller är det fientligt?
– Det är svårt att veta ibland, så jag försöker att ignorera det. Om någon stirrar för mycket är det så klart obehagligt. Men jag har rätt att klä mig som jag vill. Det är en mänsklig rättighet, säger Chaimma Ayoube.
Hon säger att hon brukar bära burkini på stranden för att visa respekt för sin religion islam.
– Och varför ska jag inte få gör det? När fransmän och andra européer semestrar i Marocko kan de ju bada som de vill, i bikini, topless eller till och med nakna. frågar hon sig, innan familjen går vidare nedför Promenade des Anglais.
Erik de la Reguera
Publicerat i DN den 27 augusti 2016.
