CARACAS. Hundratusentals människor kantade gatorna i Caracas när Hugo Chávez kvarlevor fördes i kortege genom staden i går. Omständigheterna kring hans död är fortfarande oklara, men många av hans anhängare vill upphöja honom till nationalhelgon.
”Alla är vi Chávez! Alla är vi Chávez” ropar de tusentals männen och kvinnorna runt omkring mig med spruckna, upprörda röster.
Det är hett, avgaserna från motorcyklarna sticker i ögonen, och det intensiva tutandet till den döde presidentens ära bildar tillsammans med slagorden en kompakt ljudmatta utanför militärsjukhuset i Caracas, där Hugo Chávez avled i tisdags.
Ännu är omständigheterna kring hans dödsfall något oklara till följd av regeringens hemlighetsmakeri, men det mesta tyder på att det var tjocktarmscancer som tog hans liv.
Mitt i kakafonin står den 44-årige lantbrukaren Rafael Díaz med rödsprängda ögon. Han försöker behålla fattningen medan han tålmodigt spanar efter kistan i kortegen.
– Chávez gjorde så mycket för de fattiga och utsatta. Billiga lån till oss bönder, fri och bättre sjukvård. Det får bara inte bli som det var förut. Det vore en katastrof! Vi måste kämpa, kämpa, för att hålla ihop vårt land...
Sedan brister Rafael Díaz ut i gråt. Flera kraftiga män i socialistpartiets röda t-tröjor börjar också gråta efter att ha hört hans ord. Smärtan och sorgen ligger precis under ytan av sammanbitet lugn.
Många av dem jag talar med i folkmassan verkar ha en närmast personlig relation till Hugo Chávez. Det är som om de förlorat en nära anhörig. En vän. En veckas landssorg har utlysts. Och mig påminner det om när Olof Palme dog i Sverige.
– Jag har fortfarande svårt att förstå att det är sant. Jag är i chock, tror jag. Han räddade oss från den individualism som länge rådde i Venezuela. Han lärde oss att förstå vår frihetshjälte Simón Bolívar, säger den 33-åriga musikläraren Susana Romero.
Bredvid henne står 40-åriga Cleide Flores och nickar:
– Ja, han enade oss. Och han lärde oss så mycket. Vi var ett obildat folk tidigare, men aldrig att vi låter borgarna komma tillbaka till makten!
Den så kallade enigheten kan förefalla närmast total en dag som den här, då kondoleanser strömmar in från hela världen. Men i Venezuela vet alla att lugnet inte kommer att vara länge.
Nyval måste enligt författningen hållas inom 30 dagar efter en presidents död, och det är långtifrån säkert att Chávez handplockade efterträdare Nicolás Maduro går segrande ur det.
Oppositionens kandidat blir troligen Henrique Capriles, som gjorde en stark valrörelse förra året och har lyckats hålla en relativt låg profil de senaste månaderna, vilket troligen gynnar hans image som en försoningens man.
– Jag kommer att rösta på Capriles. För vi behöver en förändring nu. Det är för mycket korruption. Chávez ville nog väl, men han omgav sig med dåligt folk. Och den där Maduro – honom litar ju inte ens chavisterna på, säger den 62-årige José Edgar Párraga.
Han äger en transportfirma och står en bit från kortegens väg och ser lite skeptiskt på all uppståndelse.
– Det blir allt svårare att driva företag här. De verkar vilja göra allt statligt. Och brottsligheten bara ökar. Nej, vi behöver verkligen förändring.
I bakgrunden ekar slagord från kortegen: ”No volverán.” – Aldrig att de får komma tillbaka.
Många av de Chávez-anhängare som DN talar med vill att han ska begravas bredvid 1800-talets stora frihetshjälte Simón Bolivar. Det skulle ge Chávez status av nationalhelgon.
Men helgon eller inte helgon. Hugo Chávez är död. Och Venezuelas framtid är plötsligt mycket oviss.
Erik de la Reguera
Publicerat i DN den 7 mars 2013.
