Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: mars 2011

230 000 har flytt från knarkkriget

MEXICO CITY. Knarkkriget i Mexiko har de senaste åren tvingat omkring 230 000 människor att fly från sina hem. Hälften av dem tros ha tagit sin tillflykt till USA.

Siffran presenteras i en ny rapport från Internal displacement monitoring centre (IDMC), ett forskningsinstitut i Genève som forskar kring internflyktingars situation runt om i världen. Det är första gången sedan 2006, då president Felipe Calderón inledde sin militäroffensiv mot maffian, som en tillförlitlig uppskattning görs av hur många som tvingats fly undan de alltmer upptrappade striderna mellan narkotikasyndikat, polis och militär. Den mexikanska regeringen för inte någon egen statistik över flyktingströmmarna.

Enligt IDMC har merparten av de 230 000 flyktingarna gett sig av de senaste åren. Enbart förra året ska omkring 120 000 mexikaner ha lämnat sina hem.

Det sammanfaller med ökade våldsnivåer i norra delen av landet. Antalet maffiarelaterade mord har femdubblats – från 3 000 år 2007 till fler än 15 000 år 2010 – och det står sedan tidigare klart att även många civila drabbas.

Hälften av flyktingarna tros ha tagit sig över gränsen till USA, där många mexikaner lever sedan tidigare. Övriga uppges finnas kvar i Mexiko, ofta efter att ha flytt från särskilt utsatta städer som Ciudad Juárez och Ciudad Mier. De har därmed förvandlats till så kallade internflyktingar.

Omfattningen av den mexikanska flyktingkatastrofen är än så länge inte i närheten av den i Colombia, där drygt fyra miljoner människor lever som internflyktingar efter 40 års inbördeskrig.

Men båda konflikterna drivs av intäkter från smuggling av illegala droger som kokain, metamfetamin och cannabis. Det är droger som i första hand går på export till USA och Europa.

På frågan om det går att få ett slut på kriget svarade Mexikos president Felipe Calderón därför i veckan:

– En fullständig lösning på det här problemet kräver att droganvändandet i världen minskar. Man får inte glömma det.

Erik de la Reguera

Mäktiga drogkarteller bekämpar varandra

■ När Felipe Calderón kom till makten 2006 inledde han en omfattande offensiv mot narkotikamaffiorna. Dessa omsätter drygt 100 miljarder kronor per år och hade redan då infiltrerat stora delar av statsapparaten.

■ Sedan dess har våldet i landet ökat kraftigt. Förra året dödades 15 000 människor.

■ I delstater som Chihuahua (där Ciudad Juárez ligger) och Tamaulipas i norra Mexiko utkämpas i praktiken något som liknar ett gerillakrig mellan konkurrerande narkotikasyndikat, polis och militär. Mäktiga drogkarteller bekämpar varandra

Publicerat i DN den 28 mars 2011.

Miljardärens konst får nytt museum

MEXICO CITY. Mexikanen Carlos Slim är inte bara världens rikaste man, han hyser också ett stort intresse för konst. Det får allmänheten glädje av nu på tisdag, då konstmuseet Soumaya – döpt efter Slims avlidna hustru – slår upp portarna i helt nybyggda och spektakulära lokaler. Arkitekten Fernando Romero har gett de drygt 60 000 konstverken i paret Slims privata samling ett nytt hem i den fashionabla stadsdelen Polanco i norra Mexico City. När solen skiner – vilket den ofta gör – blixtrar det från 16 000 aluminiumplattor som pryder den kurviga huskroppen. Inne i museet finns verk av Rodin, Picasso, Dalí, Van Gogh, Renoir, Rubens, Monet, Cézanne, Matisse, Da Vinci och många andra. Det bästa av allt: inträdet är gratis. Mer info på soumaya.com.mx

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 27 mars 2011.

Presidenten skiljer sig – då kan hustrun ta över

MEXICO CITY. Guatemalas presidentpar har ansökt om skilsmässa för att hustrun Sandra Torres ska kunna ställa upp i höstens presidentval. Det rör dock upp starka känslor i det centralamerikanska landet. Oppositionen talar om en ”skenskilsmässa” och brott mot konstitutionen.

När Sandra Torres natten till fredagen svensk tid mötte pressen för första gången efter skilsmässobeskedet var det med tårar i ögonen. Hennes make, president Álvaro Colom, fanns inte vid hennes sida, men hon var noga med att påpeka att skilsmässan sker för landets bästa – inte som en följd av någon kris i deras fjorton år långa förhållande.

– Jag har valt att skiljas från min man för att kunna gifta mig med Guatemalas folk, sade den 51-åriga Torres.

I Guatemala är nära släktingar och anhöriga till den sittande presidenten förbjudna att ställa upp i presidentval. Denna egenhet i landets författning kom till för att minska risken för nepotism och maktkoncentration. Men inget hindrar en nyskild kvinna från att ta över makten efter sin tidigare man. Åtminstone inte i teorin.

Sandra Torres menar därför att hindren för hennes kandidatur till presidentposten är undanröjda. Vid torsdagens presskonferens gick hon också snabbt över till att tala om sina politiska mål och om de miljonbelopp som redan börjat strömma in till hennes kampanjkassa.

Men inom oppositionen ser man skilsmässan som en fars. Högerkandidaten Otto Pérez Molina, som leder i opinionsmätningarna inför valet i september, har gått så långt som att kalla manövern för uppenbart valfusk. Andra, mer religiösa kritiker, vänder sig mot det undergrävande av äktenskapet som institution som följer av det de ser som en ”skenskilsmässa”.

Sandra Torres beskrivs i en amerikansk ambassadrapport som allt annat än en passiv presidenthustru. Hon är både ”tuff”, ”krävande” och ”regeringens främsta administratör” står det i rapporten, som läckts till Wikileaks.

Skilsmässan måste godkännas i en vanlig domstol, vilket inte borde innebära några problem eftersom båda parter är överens. Sedan kan dock Torres kandidatur komma att prövas i såväl högsta domstolen som författningsdomstolen innan ett slutgiltigt avgörande nås.

Erik de la Reguera

Fakta: Guatemala

Huvudstad: Guatemala City.
Folkmängd: 14 miljoner.
Yta: 108 889 kvadratkilometer.
Statsskick: Republik.
Språk: Spanska och 22 indianspråk.
Andel av befolkningen under 15 år: Cirka 40 procent.
Andel urbefolkning: Cirka 60 procent.
Andel fattiga: 51 procent.
Skriv- och läskunniga: 74 procent.
Främsta exportvaror: Socker, bananer och kaffe.

Publicerad den 26 mars 2011.

Säkert hak för att se blivande jazzstjärnor

MEXICO CITY. Trots att en rad unga, mexikanska jazzmusiker på senare år turnerat i såväl Europa som USA går det fortfarande att räkna antalet jazzklubbar i Mexico City på ena handens fingrar. Ofta spelar högklassiga musiker inför en liten men initierad publik som vet vart man ska gå.

Ett sådant ställe är jazzklubben El Convite i den sydliga stadsdelen Portales Sur. Här finns bara ett fåtal bord – det hela påminner lite om en enklare kvarterskrog, eller möjligen ett större vardagsrum – men skenet bedrar. I själva verket är El Convite något av Mexico Citys motsvarighet till Glenn Miller café i Stockholm. Alla dagens och morgondagens jazzstjärnor i Mexiko har för vana att uppträda här, ofta för en låg summa (normalpris cirka 50 kronor per konsert). Ett bättre ställe att bli bekant med den livaktiga mexikanska jazzscenen finns inte i dag. Konserter anordnas flera gånger i veckan, ofta med utländska gästspel, och den som vill kan också äta gott och dricka noggrant utvalda mexikanska viner.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 20 mars 2011.

Svårigheter väntar segraren i Haitival

MEXICO CITY. I dag går befolkningen i Haiti till valurnorna för att utse ny president. Valet står mellan juridikprofessorn Mirlande Manigat och den populäre musikern Michel Martelly, mer känd som Sweet Micky. Oavsett vem som vinner väntar enorma utmaningar.

I Haitis huvudstad Port-au-Prince lever hundratusentals människor fortfarande i tältläger efter jordbävningskatastrofen förra året. Mängder av byggnader ligger i ruiner, bland annat det stora presidentpalatset.

Det är mot den bakgrunden som två mycket olika kandidater nu ställs mot varandra i den andra och avgörande valomgången i Haiti.

Den ena av dem är den 70-åriga Mirlande Manigat. Hon kandiderar för oppositionspartiet RDNP, räknas som en rutinerad politiker och lovar satsningar på skolan och en minskning av Haitis beroende av utländskt bistånd.

Mot henne står den 50-årige Michel Martelly, fram till nyligen mest känd som musikstjärna under artistnamnet Sweet Micky. Hans kampanj har fått draghjälp av en annan musiker, rapparen Wyclef Jean. Budskapet är enkelt: glädje, fred och välstånd till alla – och en president som inte kommer ur den politiska klass som stod handlingsförlamad under jordbävningskatastrofen. Det senare har gått hem hos många unga haitier som tröttnat på korrupt och inkompetent styre.

I fredags återvände även Jean-Bertrand Aristide från sin exil. Denne demokratiskt valde expresident tvingades fly landet 2004, efter ett väpnat uppror som han skyllde på USA.

Erik de la Reguera

Kort historia av demokrati

■ 1986 inledde Haiti en krokig väg mot demokrati. Innan dess hade landet styrts med järnhand av diktatorer och militärjuntor.

■ François Duvalier, kallad Papa Doc, tog makten 1957 och hans son Jean-Claude, eller Baby Doc, tog senare över faderns diktatoriska makt.

■ Den befrielseteologiskt inspirerade prästen Jean-Bertrand Aristide blev Haitis första demokratiskt valda president 1991.

Publicerat i Dagens Nyheter den 20 mars 2011.

20-årig polischef kan ha flytt knarkkriget

PUERTO ESCONDIDO. Maffiamord på poliser, advokater, domare, journalister och människorättsaktivister har det senaste året lett till att allt fler invånare i norra Mexiko sökt asyl i USA. Nu kan även den berömda 20-åriga polischefen Marisol Valles ha förvandlats till flykting.

Den gångna helgen har en rad motstridiga rapporter kommit om Marisol Valles eventuella avgång från posten som polischef i det lilla samhället Praxedis G Guerrero i norra Mexiko. Anonyma vänner och släktingar till Valles har uppgett för olika medier att hon korsat gränsen till USA för att söka asyl, något som chefsåklagaren i delstaten också bedömt som ”trovärdigt”.

Men Valles poliskolleger i Praxedis G Guerrero förnekar att Valles flytt fältet, och menar att hon bara befinner sig på några dagars ledighet. Någon bekräftelse har inte heller gått att få från amerikanska myndigheter.

Oavsett sanningshalten i uppgifterna är det ett faktum att allt fler mexikaner försöker ta sig till USA – inte av fattigdom, utan av rädsla för maffian. 2009 sökte 338 mexikaner asyl i USA, vilket kan jämföras med 50 ansökningar 2002. Mycket tyder på att siffran för 2010 kommer att bli betydligt högre.

Det senaste året har maffiavåldet nämligen ökat kraftigt i regionen kring Ciudad Juárez, där Praxedis G Guerrero ligger. De båda stridande brottsyndikaten, Sinaloakartellen och Juárezkartellen, har intensifierat sina försök att ta kontroll över de gränsövergångar som är värda miljarder för narkotikasmugglare. Och allt fler kvinnliga poliser har fallit offer för maffian.

I november förra året sköts polischefen i samhället Meoqui, Hermila García, till döds av okända män. Den 38-åriga García hade då bara suttit en dryg månad på sin post.

I slutet av december kidnappades en annan kvinnlig polis, den 18-åriga Erika Gándara, av maffians utsända. Erika var den enda kvarvarande representanten för rättsstaten i samhället Guadalupe.

När hon tillträdde ett år tidigare fanns ett tiotal poliser på orten, men de flydde för sina liv när en kollega och stadens borgmästare mördades. Erika Gándara är fortsatt spårlöst försvunnen.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå spekulationerna om Marisol Valles eventuella flykt. Redan när hon i oktober förra året anmälde sig som frivillig för jobbet som polischef i Praxedis G Guerrero väckte hon sensation.

Posten hade stått vakant sedan den förra polischefen kidnappats, torterats och halshuggits av maffians utsända. Men Marisol Valles sade sig vara övertygad om att man kunde undergräva maffians makt med hjälp av stöd hos lokalbefolkningen. Förebyggande arbete, fler kvinnliga poliser och dialog med medborgarna skulle bli ledorden, förklarade hon.

I ett Mexiko där kampen mot den organiserade brottsligheten blivit ett krig med tiotusentals soldater på gator och torg, och där civilbefolkningen ofta bara förväntas lyda – oavsett vilken sida det är som ger order – var det något i Marisol Valles uppsyn som väckte hopp om att det kanske, trots allt, fanns ett annat sätt att föra denna kamp på. Nu kan det hoppet vara på väg till USA.

Erik de la Reguera

Karteller slåss om narkotikasmuggling

Förra året dödades drygt 15 000 människor i knarkkriget i Mexiko. Ett tiotal stora karteller slåss om intäkterna från narkotikasmuggling till USA och Europa, och en av viktigaste smugglingsvägarna går via gränsstaden Ciudad Juárez, där en femtedel av alla maffiamord – fler än 3 000 – ägde rum. Bland de döda förra året fanns 755 poliser eller militärer.

President Felipe Calderón har USA:s stöd för sin strategi i kampen mot maffian, men i Mexiko hörs allt mer kritik mot vad oppositionen anser vara en alltför ensidig betoning av den militära logiken i förhållande till fattigdomsbekämpning och andra sociala insatser.

Publicerat i Dagens Nyheter den 7 mars 2011.