SAN CRISTOBAL DE LAS CASAS. I dag firar Mexiko 100-årsdagen av starten på den mexikanska revolutionen. Men firandet präglas av dramatik: i norr attackeras armén av tungt beväpnade kriminella kommandon och i söder mobiliserar bondegerillor.

I den lilla byn Mitziton i den mexikanska delstaten Chiapas står småbonden Santos, 55 år, och ser ut över sitt majsfält.

– Den här marken tvingades mina farföräldrar kämpa hårt för. De var livegna innan de fick den. Nu vill regeringen ta jorden från oss för att bygga en väg. Aldrig att vi går med på det, säger Santos, som av rädsla för repressalier inte vågar uppge sitt efternamn.

Vid infarten till byn sitter en skylt uppsatt med en bild på den gamle revolutionsledaren Emiliano Zapata. Han lönnmördades 1917, men kravet ”land och frihet” har levt vidare i generationer.

Det gäller inte minst här i Chiapas, där hans moderna efterföljare, Zapatistgerillan (EZLN), gjorde uppror 1994 och fortfarande behåller viss kontroll i djungeln och högländerna. Indianerna i gerillan har inte använt sina vapen på åratal, men nu florerar rykten om att en offensiv förbereds lagom till hundraårsjubileet av revolutionen.

– Efter den 20 november kommer det att bli livat av. Och då menar jag inte fyrverkerier, säger en småbonde till DN.

Vad som ligger i detta och de andra ryktena är svårt att veta. Gerillans talesman och befälhavare, subcomandante Marcos, har inte gjort något offentligt framträdande på över ett år och när DN besöker två av zapatisternas civila, politiska centrum, där frågor normalt sett besvaras, är stämningen spänd och det hänvisas till den högsta militära ledningen – som är oanträffbar.

Samtidigt är situationen i norra delen av landet på väg att förvandlas till ett inbördeskrig. Minst 10 000 dödsoffer har krävts i det maffiarelaterade våldet det senaste året, vilket är en ökning med 40 procent mot förra året.

Men våldet har också börjat ändra karaktär. USA:s utrikesminister Hillary Clinton konstaterade nyligen att det påminner om ett ”väpnat uppror”.

Maffians konvojer med fyrhjulsdrivna bilar besvarar inte längre bara eldgivningen, utan förbereder också bakhåll mot polisen och armén. I delstaten Tamaulipas pågår i praktiken ett urbant gerillakrig mellan militären och de rivaliserande narkotikasyndikaten Golfkartellen och Zetas. Bara den senaste veckan har två broar sprängts och tiotals dödsoffer krävts. Tusentals människor uppges vara på flykt.

Mexikos president Felipe Calderón lovar att inte ge efter en tum i kriget mot maffian. Men den militära logiken i brottsbekämpningen oroar människorättsaktivister.

– I Chiapas har myndigheterna börjat stämpla misshagliga oppositionella som narkotikahandlare. Det finns risk för att regeringen också väljer att attackera Zapatistgerillan med sådana förevändningar, trots att rörelsen förbjudit drogproduktion, vilket skulle kunna leda till en humanitär kris, säger Gubidcha Matus på människorättscentret Fray Bartolome de las Casas.

Erik de la Reguera

Årtalen som skapar mystik

MEXICO CITY. Ett slags fatalism har börjat breda ut sig i Mexiko. ”Här i landet bryter det ut krig vart hundrade år”, sägs det lite uppgivet bland såväl taxichaufförer som småbönder. Grunden till det ligger i knarkkriget – men också en förförisk numerologi.

Det är nummerföljden 1810 (självständighetskriget), 1910 (starten på mexikanska revolutionen) och 2010 som nu gett det allt mer upptrappade maffiavåldet en oväntad politisk dimension. Allt fler mexikaner har börjat fråga sig om det kanske är dags för ännu en politisk omvälvning.

Historikern Lorenzo Meyer vid Colmex-universitetet i Mexico City är själv inte någon anhängare av talmystik, men förstår att det finns en politisk sprängkraft i att människor nu börjar göra jämförelser med tiden före revolutionen.

– Låt oss se. De flesta av dagens maffiagrupper har inte några tydliga politiska krav. Men ideologi spelade inte heller någon större roll i den mexikanska revolutionen, det var mer en kamp mellan olika eliter. Och då som nu försökte bondegerillor i söder föra fram krav på bättre levnadsförhållanden, säger Lorenzo Meyer.

Men han betonar att mycket har förändrats på hundra år.

– Ja, i dag baseras till exempel den ekonomiska makten på telekommunikationer i stället för på jordägande. Hela vår ekonomi ser annorlunda ut. Och vi har fått ett reellt flerpartisystem, om än med ett utbrett politikerförakt, säger han.

Fattigdomen och klyftorna finns till stor del kvar, liksom det utbredda missNöje som enligt Lorenzo Meyer var det som gjorde att revolutionen tog fart för hundra år sedan:

– Det som jag tycker är mest slående är att vi i dag, precis som för hundra år sedan, har väpnade grupper i norr, banditer kan vi kalla dem, som går till angrepp mot staten gång på gång. Armén segrar visserligen i de flesta slag. Men så var det även under åren 1910-1911. Och de striderna blev ju den gnista som sedan satte hela Mexiko i brand.

Erik de la Reguera

Två allianser strider om drogintäkterna

Omkring 30 000 människor har dödats i Mexiko sedan 2006, då president Felipe Calderón tillträdde makten och förklarade krig mot maffian. Enbart det senaste året har drygt 10 000 dödsoffer krävts.

Militären och den federala polisen har lyckats försvaga några av kartellerna, men det leder i regel bara till att något eller några av de övriga brottssyndikaten (sammanlagt ett tiotal) träder in och försöker ta över kontrollen i området – vilket i sin tur leder till ökat våld.

Två stora allianser av karteller strider mot varandra om intäkterna från drogsmugglingen till USA, som beräknas uppgå till mellan 15 och 25 miljarder dollar per år. Den ena av dessa allianser leds av Sinaloakartellen, den andra av Zetas. Samtidigt försöker de muta och hota sig till beskydd från statens olika representanter.

Mycket av våldet äger rum i norra Mexiko, men även delstater som Guerrero och Michoacan i södra delen av landet är hårt drabbade.

En miljon dödades i mexikanska revolutionen

Den mexikanska revolutionen inleddes den 20 november 1910, då liberalen Francisco Madero manade sina anhängare till att göra uppror mot presidenten Porfirio Diaz, som anklagades för att ha gjort sig till envåldshärskare.

Under de kommande tio åren skulle omkring en miljon människor dödas, däribland Madero själv. Kriget präglades av en maktkamp mellan lokala eliter, ofta utan tydliga ideologiska förtecken. I södra Mexiko ledde dock Emiliano Zapata en armé av småbönder som kämpade för en omfördelning av jord, medan Francisco Villa förvandlades till något av en folkkär Robin Hood-figur i norr.

Något exakt slutdatum för revolutionen är svårt att sätta, men efter att den nya författningen (som gäller än i dag) undertecknades 1917 började våldsamheterna avta. Från 1929 fram till 2000 styrde sedan partiet PRI med hjälp av en korporativ modell som länge omöjliggjorde en aktiv opposition.

Sedan år 2000 har dock det konservativa partiet PAN innehaft presidentposten.

Publicerat i Dagens Nyheter den 20 november 2010.

MEXICO CITY. Den koleraepidemi som brutit ut i det redan svårt ansatta Haiti är på väg att förvandlas till en politisk kris. På bara en knapp månad har fler än 1 000 människoliv krävts och ilskan växer nu mot FN:s fredsbevarande trupper, som anklagas för att ha satt i gång smittspridningen.

Våldsamma gatuprotester har de senaste dagarna ägt rum i en rad städer i norra Haiti, där de flesta fall av kolera i landet hittills har registrerats.

I måndags kväll dödades två civilpersoner i sammandrabbningar med FN-styrkan Minustah i Cap Haitien, där demonstranterna enligt FN angrep soldaterna med stenar, tillhyggen och skjutvapen.

Ytterligare en person uppgavs på onsdagen ha skjutits ihjäl vid sammandrabbningar med FN-soldater i Cap Haitien. Enligt AFP var det oklart om det var en demontrant, polis eller FN-soldat som avlidit.

Demonstranterna anklagar FN-soldater från Nepal för att ha tagit kolerasmittan till landet, men hittills har laboratorieanalyser bara kunnat bekräfta att det rör sig av en typ av kolera som är vanlig i Asien. Det är fortfarande oklart om det verkligen var de nepalesiska soldaterna som förde smittan till Haiti.

– Eftersom kolera är en helt ny sjukdom i Haiti saknas det motståndskraft mot den. Många haitier är dessutom rädda och vet inte mycket om sjukdomen, vilket försvårar både det förebyggande arbetet och att nå fram till de sjuka i tid, säger Aurora Revuelta på Läkare utan gränser i Haiti till DN.

Sedan de första fallen registrerades i slutet av oktober har 15 000 människor insjuknat och minst 1 034 avlidit i sjukdomen. Oron är stor över att smittan ska få fäste i huvudstaden, där tiotusentals människor fortfarande bor i tältläger efter jordbävningen i januari.

– De senaste dagarna har vi upptäckt flera kolerafall i Port-au-Prince som inte har koppling till personer som anlänt från norra delen av landet. De dåliga sanitära förhållandena försvårar givetvis arbetet med att förebygga smittspridningen, säger Aurora Revuelta.

Fall har också upptäckts i grannlandet Dominikanska republiken.

Rädslan, utsattheten och den bristande kunskapen om sjukdomen har bidragit till att protesterna flammat upp runt om i Haiti. Men den 12 000 man starka FN-styrkan Minustah lägger också en del av skulden på ”politiska aktörer” som medvetet sägs underblåsa protesterna inför det presidentval som är tänkt att hållas den 28 november.

”Det sätt som händelserna utvecklats på gör det sannolikt att det rör sig om politiskt motiverade aktioner”, skriver Minustahs ledning i ett uttalande. Haitis president Rene Preval manade i tisdags också landets invånare till lugn.

Därför kom det något oväntat när Sveriges nytillträdde ambassadör på Haiti, Claes Hammar, i går i en intervju påstod att han talat med en diplomatkälla som bekräftat att det är ”100 procent sant” att smittan kom från nepaleserna.

Uttalandet ifrågasätts nu av hans överordnade på UD.

– Jag vet inte vilken källa han har, men på UD har vi inte fått in någon FN-rapport som kan bekräfta eller dementera detta, säger UD:s presschef Anders Jörle till DN.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter (som en del i ett större paket) den 18 november 2010.

MEXICO CITY. På lördag är det exakt 100 år sedan upprorsledaren Francisco Madero manade Mexikos befolkning att ta till vapen mot landets envåldshärskare Porfirio Diaz. Därmed tog 1900-talets första stora revolution, den mexikans­ka, sin början.

Det kostade mer än en miljon människor livet. Ändå firar Mexiko, stödd på den officiella version som gör gällande att revolutionen lade grunden till det nya, moderna Mexiko. Datumet högtidlighålls därför med pompa och ståt.
Annons:

I huvudstaden Mexico City förvandlas bland annat byggnaderna runt det enorma Zocalotorget till en 12 000 kvadratmeter stor filmduk där en ambitiös multimedieföreställning om revolutionen och de hundra år som gått sedan dess ska projiceras. Föreställningen visas varje kväll på slaget nio, från och med nu på tisdag. Mer om detta och andra evenemang finns på www.bicentenario.gob.mx.

Erik de la Reguera

Publicerad i DN Resor den 14 november 2010.

MEXICO CITY. Krigsscener med hundratals stridande på båda sidor utspelade sig i fredags i staden Matamoros i norra Mexiko sedan marinkårssoldater skjutit ihjäl Golfkartellens högste ledare Tony Tormenta. Automateld och granatexplosioner höll befolkningen i skräck i drygt åtta timmar. Det mexikanska knarkkriget har enbart i år krävt 10 000 dödsoffer.

– Vi får väl se om de skjuter mig för det här, säger den anonyme kameramannen på ett videoklipp som lades ut på Youtube.

Intensiv maskingevärseld hörs. En konvoj med svarta fyrhjulsdrivna bilar ses komma körandes upp längs gatan.

– Är det militären? frågar en cyklist.

– Nej, nej, det är de andra, göm dig, snabbt, här bakom bilen! svarar fotografen.

Den här typen av skakiga amatörklipp är den enda oberoende information som finns att tillgå från Matamoros, en stad med omkring en halv miljon invånare som ligger precis vid gränsen till USA – och där regelrätta gatustrider utspelade sig i fredags.

En av få journalister som vågade sig ut, en reporter från lokaltidningen Expreso Matamoros, sköts till döds i korselden. Han blev den tolfte journalisten som dödats i Mexiko i år.

Hundratals marinkårssoldater anlände på förmiddagen för att omringa det hus där ledaren för Golfkartellen, Ezequiel Cárdenas, även kallad Tony Tormenta, befann sig.

Maffiabossen barrikaderade sig och lät skicka efter förstärkning. Men när de 40 bilarna med beväpnade män kom fram var Tony Tormenta och fyra av hans livvakter redan döda. Även tre soldater dödades, uppgav militären.

Gatustriderna fortsatte till kvällningen. De tre gränsövergångarna till USA stängdes och i amerikanska medier cirkulerade uppgifter om ett femtiotal dödsoffer, vilket dock inte gick att få bekräftat av myndigheterna.

Tony Tormenta tog över ledningen för Golfkartellen 2003 sedan hans bror Osiel Cárdenas gripits och utlämnats till USA. Men Tormentas oberäkneliga temperament och kokainmissbruk fick kartellens väpnade gren, exmilitärerna i Zetas, att distansera sig.

I februari i år bröt Golfkartellen helt med Zetas och allierade sig med Sinaloakartellen, La Familia och ett par andra organisationer. Sedan dess har hundratals mord ägt rum i nordöstra Mexiko.

Mannen bakom den nya strategin tros vara en annan av bröderna Cárdenas – Mario ”El Gordo” – och han väntas nu ta över ledarrollen.

I fredags greps också två höga medlemmar i La Familia i staden Morelia i centrala Mexiko. Reaktionen lät inte vänta på sig: attentat mot bensinstationer, skottlossning och brinnande bilar vid stadens utfarter.

Dessa dramatiska händelser inträffade kort efter att dagstidningen La Reforma rapporterat att knarkkriget i Mexiko nu slagit ännu ett dystert rekord: 10 000 döda enbart i år.

Erik de la Reguera

Regeringen har slagits mot drogkartellerna sedan 2006

Sedan början av året har mer än 10 000 människor dödats i Mexiko i maffiarelaterat våld, enligt tidningen La Reforma. Det är betydligt fler än förra årets rekordnotering på 7 700 maffiamord.

En förklaring är den mexikanska regeringens offensiv mot narkotikakartellerna, som pågått sedan 2006 och lett till att 50 000 soldater och poliser numera patrullerar gatorna.

Minst lika viktigt – om inte viktigare – är att två stora allianser av karteller trappat upp ett krig sig emellan om smugglingsrutter till USA och Europa. Den ena av dessa löst sammanhållna allianser består av Sinaloakartellen, La Familia, Millenniekartellen och Golfkartellen. Den andra består av Zetas, Juárezkartellen, Tijuanakartellen och Beltrán Leyva-familjen.

Publicerat i Dagens Nyheter den 7 november 2010.

MEXICO CITY. Som första kvinna att bli vald till presidentposten i Brasilien är Dilma Rousseff redan historisk. Men det återstår att se på vilka sätt hon kommer att skilja sig från sin populäre mentor och föregångare Lula da Silva.

Vem är egentligen Dilma Rousseff – och vad vill hon? Frågan kan låta något märklig så här bara ett par dagar efter att hon valts till Brasiliens president. Men faktum är att denna 62-åriga karriärbyråkrat, som aldrig tidigare valts till någon politisk post i allmänna val, fortfarande är ett oskrivet blad.

Genom hela valrörelsen har den avgående presidenten Lula da Silva stått vid hennes sida – han fanns där såväl på valaffischer som på torgmöten. Han kallade henne sin efterträdare och utsåg henne till Brasiliens första ”landsmoder”. Budskapet blev ibland närmast övertydligt: en röst på Dilma var en röst på Lula.

Det råder inget tvivel om att Lula, som förhindrades av konstitutionen från att ställa upp till omval, på så sätt spelat en avgörande roll i detta val. Hans höga popularitetssiffror förvandlade på kort tid en relativt okänd stabschef i regeringen till den folkets ”Dilma” som i söndags fick 56 procent av rösterna.

Ingen vet det bättre än Rousseff själv.

– Glädjen jag känner i dag är blandad med känslorna inför Lulas avsked. Jag inser att en ledare av hans kaliber aldrig kommer att lämna sitt folk, sa en påtagligt rörd Dilma Rousseff efter valsegern.

Nu blir hon Brasiliens första kvinnliga president genom tiderna. Det är verkligen en bedrift i sig. Men en rad stora utmaningar väntar också efter makttillträdet den 1 januari 2011.

Brasilien har de senaste åren befunnit sig i en period av kraftig ekonomisk tillväxt, omkring 28 miljoner brasilianer har tagit steget upp i medelklassen och landets gamla stormaktsdrömmar har fått nytt liv sedan Lulas utrikespolitik börjat prioritera syd-sydrelationer framför bockande mot norr.

Tillsammans med nya stora oljefynd i Atlanten och ett annalkande fotbolls-VM på hemmaplan 2014 gör det att förväntningarna på Dilma Rousseff är skyhöga.

Med ett sådant utgångsläge är det lätt att göra väljare besvikna. Men ”Järnladyn”, som Rousseff kallas av de som på nära håll mött hennes ledarstil, kommer att få lättare att bilda majoriteter i kongressen än sin föregångare, eftersom arbetarpartiet PT och dess allierade gått framåt.

Dessutom är det troligen så som hon antydde i sitt segertal: Lula kommer att finnas i kulisserna, redo att kliva in och ge politiskt stöd om det börjar blåsa snålt.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 2 november 2010.

MEXICO CITY. Nu på tisdag, den 2 november, firas De dödas dag i Mexiko. Enligt traditionen är det den dag på året då de döda återvänder för att umgås med sina nära och kära. Och det är verkligen en färgsprakande folkfest.

De som ännu inte lämnat jordelivet ställer fram en ofrenda, ett offeraltare prytt med blommor, pappersdekorationer och saker som den döde tyckte om. Det kan röra sig om en viss maträtt, lite tequila eller kanske en cigarr. Sedan är det bara att börja samtala – eller lyssna på de blåsorkestrar, mariachis och andra band som spelar på kyrkogårdar och runt om i huvudstaden.

Även den amerikanska Halloweentraditionen har blivit populär på senare år. Bli därför inte förskräckta om ni vid ett tacostånd, som det i gathörnet där jag bor, får syn på en papier maché-gubbe i fullstorlek som håller ett huvud dinglande från ena handen och en blodig machete i den andra. Det är helt normalt.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 1 november 2010.