Volontärer ger lindring

CURICÓ. I den svårt jordbävningsdrabbade staden Curicó i södra Chile äger ingen plundring rum – tvärtom. Här har en liten radiostation förvandlats till navet i en spontan räddningsinsats med hundratals frivilliga som gör sitt bästa för att lindra katastrofens följder.

Vinden blåser rakt in i radiostationen RTL:s studio, där programledaren Victor Hugo Sánchez sitter och leder eftermiddagssändningen. Bakom honom saknas en vägg. Den försvann i skalvet i lördags.

– Efter jordbävningen fungerade ingenting här. Det fanns ingen el, inga telefonledningar, vi hade ingen sändare. Så vi tog oss upp på den där kullen, säger Victor Hugo Sánchez och pekar upp mot en höjd.

Där satte han och ett par kolleger snabbt upp en provisorisk radiosändare och kopplade den till en laptop och en mikrofon. En halvtimme efter jordbävningen var radion i gång igen.

– Med en komradio i ena handen och mikrofonen i den andra spred vi den lilla information vi hade, säger han.

Snart ordnade någon en elgenerator, så att de kunde återvända till den nu halvt raserade stationsbyggnaden. Då började också informationen flöda in. Från invånarna i staden.

– Folk kom gående och efterlyste sina anhöriga, de förklarade att det behövdes hjälp med att gräva fram försvunna, att det behövdes vatten, mat och så vidare. Det var så det började – helt spontant, säger han.

Medan vi talas vid pågår en febril aktivitet utanför stationen. Hundratals frivilliga är i gång med olika sysslor. Människor skänker vatten, socker, ris, matolja, bensin, tomatsås, hygienprodukter och allt möjligt annat. Andra kör i väg varorna till drabbade, såväl här i Curicó som ute vid kusten.

På stationens bottenvåning står ett tjugotal volontärer och packar kartonger i snabb takt.

– Jag stod inte ut med att bara sitta hemma och göra ingenting. Flera nära släktingar till mig bor ute vid kusten och drabbades hårt av tsunamin, så när jag hörde att det behövdes frivilliga var det självklart för mig att gå hit, säger Janeth Salgado, som till vardags arbetar som hembiträde.

De senaste dagarna har hon ägnat alla lediga timmar till att stå och stuva ned varor här. En annan som gör samma sak är juriststudenten Roxana Gorraz.

– Det är slående att så många av dem som hjälper till är fattiga, som vill ge av det lilla de äger. Hela staden visar verkligen solidaritet, det är stort, säger hon.

Omkring 90 procent av den gamla stadskärnan i denna stad med 130 000 invånare är antingen helt eller delvis raserad. Trots det är många mer oroliga för situationen vid kusten, där tsunamin orsakat enorm förödelse.

Läkaren Juan Nuñez har samlat ihop ett improviserat sjukvårdsteam. De är på väg till kuststaden Iloca, där de ska sätta upp en fältklinik.

– Utan de mediciner och förband som folk skänker här hade det aldrig gått, säger han.

Framför sin mikrofon tar samtidigt radioprataren Victor Hugo Sánchez emot mängder av samtal, eftersom telefonerna så smått börjat fungera igen. De som ringer är oroliga anhöriga som efterlyser släktingar, människor som vädjar om hjälp och – inte minst – personer som undrar vad de kan hjälpa till med.

Erik de la Reguera