Min text om Hondurasvalet i söndagens DN ströks ned något , men här finns den i längre version för den som är intresserad.
Eftersom en uppföljning nobbades av redaktörerna listar jag några tankar om valet här i stället.
1. Michelletti vägrade kompromissa. Ett återinsättande av Zelaya för en månad sedan hade helt klart varit möjligt, om det bara funnits politisk vilja från Michellettiregimens sida. Tyvärr visade det sig att så inte var fallet.
2. Kuppregimen kontrollerade valet. Hela processen, från sammanställning av vallängd till rösträkning, kontrollerades av de krafter som låg bakom kuppen. Varken FN, OAS, EU eller Cartercentret hade några valobservatörer på plats.
3. Valdeltagandet ifrågasatt. Om Zelaya hade återinsatts skulle ett valdeltagande på 60 procent ha kunnat säkra en fredlig återgång till konstitutionell demokrati. Nu blir det i stället en siffra som får stå för Michellettiregimen. Den kan lätt ifrågasättas, exempelvis genom att jämföra med det extremt låga valdeltagandet bland de 60000 exilhonduranerna i Miami (bara omkring 8 procent röstade, enligt AFP).
4. Ökad risk för våldsamheter. De radikala av Zelaya-anhängarna anser sig troligen ha fått starka argument för att börja använda våldsmedel i sin kamp. Krisen lär inte vara över.
5. Klyftan nord-syd växer. Som jag skrev i söndagens text innebär valet en ökad klyfta mellan nord och syd i Amerika.
6. Ribban sänks. Auktoritära ledare på såväl höger- som vänsterkanten i Latinamerika får lättare att vifta bort kritik mot demokratiska övertramp. Daniel Ortega i Nicaragua är bara en av dem som nu kan hävda att han åtminstone är mer demokratiskt lagd än sina honduranska kollegor. I förlängningen undergrävs de demokratiska institutionerna i regionen.
7. EU:s roll. När USA ses som en part i konflikten, blir EU:s roll mer betydelsefull. Carl Bildt har som utrikesminister i EU:s ordförandeland Sverige en svår uppgift i att jämka samman olika ståndpunkter. Spanien har redan sagt att landet inte kommer att erkänna valresultatet som legitimt. Men vad säger resten av EU-länderna? Står man upp för de demokratiska principerna på samma sätt som om det gällt ett land i Europa?
--
Vidare till Uruguay. Mycket kan sägas om Mujicas seger (och jag hade så klart gärna skrivit mer om det i tidningen). Men här nöjer jag mig tills vidare med ett enda ord.
Abort.
Uruguay har sedan tidigare tagit imponerande steg när det gäller homosexuellas rättigheter. Får vi nu också få se fri abort i Uruguay?
Till sist en ursäkt till alla bloggläsare. Utrymmet i tidningen har krympt i dessa kristider, samtidigt som jag har suttit och jobbat intensivt med en bok som kommer i vår. Men nu ska det bli bättre på bloggfronten, lo prometo.
