MEXICO CITY. Man skulle kunna tro att svininfluensalarmet förvandlat Mexico City till en öde stad med hypokondriker som kikar fram bakom neddragna rullgardiner. Så illa är det dock inte.
Många av stadens invånare, DN:s korrespondent inkluderad, försöker bevara det som återstår av normalitet, även om man vidtar försiktighetsåtgärder som att tvätta händerna ofta, undvika folksamlingar och att stryka kindpussarna ur etiketten.
För hur det än är måste livet gå vidare.
– Man kan inte bara springa och gömma sig. Se på mig! Jag är tandläkare och nu är jag på väg till mottagningen för att stoppa ned mina fingrar i patienters munhålor, säger Francisco Acevez med ett rått skratt.
Som så ofta i krissituationer kommer humorn till undsättning.
Epidemin har gett upphov till en trallvänlig och lätt surrealistisk cumbia som finns upplagd på Youtube, och folkhumorn ryckte också snabbt ut efter den med mexikanska mått mätt lindriga jordbävning som skakade huvudstaden i måndags:
”Vad sa Mexico City till influensan? Ser du hur rädd jag är, jag ska-a-a-akaar.”
Därmed inte sagt att folk inte tar situationen på allvar. Hittills tros 152 människor ha mist livet i samband med influensan och skolorna, universiteten, barerna, nattklubbarna, biograferna, muséerna och en hel rad andra normala träffpunkter är stängda, medan restaurangerna förbjudits servera allt utom takeaway.
På tunnelbanan hörs utläggningar om vilken typ av munskydd som faktiskt skyddar mot partiklar och vilka som inte gör det. Men i rusningstid är stämningen civiliserad.
Vänner och bekanta till mig säger att de upplever bristen på tillförlitlig information som det mest stressande. Och för oss journalister går mycket av tiden åt till att försöka avgöra vad som är tillförlitliga uppgifter och vad som bara är rykten.
På vissa sjukhus sägs exempelvis delar av personalen ha flytt sina jobb, utskrivna patienter talar om extremt höga dödstal och virushämmande medicin tros saknas på många håll.
Det spekuleras också om att viruset kan ha funnits i omlopp betydligt längre tid än regeringen vill medge.
Men frågorna är fortfarande fler än svaren.
Erik de la reguera
DN 2009-04-29
