BUENOS AIRES. Två kvinnor och en man gör upp om presidentposten när Argentina i dag, söndag, går till val. Men trots att våren har kommit med besked och många fruktar att sommaren ska bli den hetaste någonsin, så är temperaturen inför valet desto svalare.
På kaféer och barer i Buenos Aires talas det om andra saker än politik.
Rugbylandslagets VM-brons nyligen verkar väcka större engagemang än president- och parlamentsvalen, samtidigt som valmyndigheten har svårt att hitta frivilliga till rösträkningen.
-Jag ska rösta, men jag vet inte på vem. Politikerna har inte förändrats - det är svårt att tro på någon av dem, säger Adriana Corteje när jag möter henne utanför det kontor där hon ska hämta sitt röstkort.
I kön bakom henne står det unga paret Lucia Sanchez och Fernando Kattar.
-Vi röstar på vem som helst, bara inte Cristina vinner! Det är viktigt att någon utmanar henne, säger Lucia Sanchez.
Storfavoriten och presidentfrun Cristina Fernandez de Kirchner leder stort i alla opinionsundersökningar och ser ut att få mer än 40 procent av rösterna. Om det resultatet står sig och hon samtidigt slår tvåan med mer än tio procentenheter, så behövs inte någon andra valomgång.
Oppositionen har inte gett upp hoppet. Center-vänsterkandidaten Elisa Corrió, förre finansministern Roberto Lavagna och ytterligare några utmanare försöker var och en på sin kant mobilisera väljare.
Men det är inte det lättaste i ett land där politikerföraktet är stort efter den ekonomiska krisen 2001.
Cristina Fernandez de Kirchner har de senaste åren lotsat reformer genom senaten för sin mans, den sittande presidenten Néstor Kirchners, räkning.
Den snabba återhämtningen i ekonomin, som växt med åtta procent per år samtidigt som skulden till IMF betalats av, är grunden för hennes popularitet.
Många argentinare är dock fortfarande betydligt fattigare än de var före krisen. Samtidigt har tecken på överhettning börjat märkas, inte minst genom stigande priser.
Regeringen försäkrar gång på gång att basvarorna inte ökar i pris. Men på grönsaksmarknader i Buenos Aires går det snabbt att konstatera att tomaterna inte kostar 3,50 peso per kilo, som den statliga statistiken hävdar.
-Tomaterna kostar åtta peso per kilo, så är det bara, säger grönsakshandlaren José och rycker på axlarna.
Frågan är om en och annan rutten tomat i grönsaksstånden kan ge den splittrade oppositionen den vind i ryggen den så desperat behöver.
Erik Gustafsson
DN 2007-10-28
