Ibland är det konstigt, det här med att vara journalist. Jag landade här i Havanna för ungefär 36 timmar sen. Under den tiden har jag hunnit sova för lite, äta för lite, avspisa en extremt dominant men vänlig kvinnlig ”fixare” i 60-årsåldern, känna mig helt bortkommen i denna märkliga stad som känns som om någon kört en amerikansk 50-talsfilm och Nicaragua i en mixer, fira nyår med en chilenska, en spanjorska, en kubanska och en tysk, intervjua en ledande oppositionsledare, och skriva en artikel för DN om läget i landet.
I say no more.
Nyårsfirandet var skoj, även om jag saknade en viss stjärna vid tolvslaget. Men jag blev som tur var något distraherad av att kubansk tv körde en lång och något komisk hyllningskavalkad av bilder på Fidel vid tolvslaget. Sedan skuttade den korpulente tv-hallåan i stolen när han ropade "Viva Fidel! Viva Cuba! Viva la Revolucion!"
God fortsättning, kära vänner och familj!
