Har precis sett den kortvuxne och något tunnhårige Felipe Calderon hålla sitt första tal som president.
Tänk, han lyckades faktiskt svära presidenteden. López Obradors anhängare försökte i det längsta hindra honom från att ta sig upp i talarstolen i kongressen, men trots busvisslingar, ett och annat höftsving och smädesord kunde Felipe ändå ta sig upp på podiet, säga de magiska fraserna och hänga på sig det röd-grön-vita presidentbandet.
Talet fick han hålla i en annan lokal, där enbart trogna partikamrater fanns på plats. Det är svårt att få nåt sagt när folk hela tiden skriker "UT! UT!", så Calderón tog det säkra före det osäkra.
Det blev mycket tal om rättsstaten, lag och ordning, men även vikten av att skapa nya arbetstillfällen. Inga överraskningar direkt.
Det återstår att se vad Calderón tar sig för i praktiken, nu när han äntligen fått svära eden. Risken finns att de sociala konflikterna förvärras när han ska visa sig "handlingskraftig".
I en längre artikel i dagens DN skriver jag om polariseringen i landet och den svåra uppgift som nu möter den nye presidenten. Här är länken till artikeln.
Nej, nu är det dags att ge sig ut i solskenet i Mexico City och softa lite, kanske äta en taco eller två. Man blir tydligen hungrig av politik.
