DAMASKUS. USA och Israel har under de senaste dagarna ökat pressen på Syriens regering att hindra inflödet av vapen till Hizbollah. Syrien kräver dock stora eftergifter för att sätta press på gerillan, något som i förlängningen kan leda till ett utvidgat krig.
I basaren i Damaskus gamla stadskärna står Ahmed Hassan och skopar upp kula efter kula med glass till de många flanerande barnfamiljerna. När DN frågar om han är rädd för att kriget i grannlandet Libanon ska sprida sig till Syrien rycker han på axlarna.
- Visst är man lite orolig för det. Men jag tror trots allt inte att det kommer att hända, säger han och slänger en blick mot den bild av Hizbollahledaren Hassan Nasrallah som sitter uppsatt på väggen bredvid honom.
De flesta vanliga syrier verkar dela sin regerings bedömning att både Israel och USA har fullt upp med militära operationer på annat håll och därför helst undviker en militär konfrontation med Hizbollahs finansiärer, Syrien och Iran. De båda länderna fortsätter därför att ge öppet stöd till gerillarörelsen.
Arabiska medier citerade på fredagen obekräftade uppgifter om att Hassan Nasrallah varit på blixtvisit i Damaskus för överläggningar med president Bashar Assad och Irans utrikesminister. Oavsett sanningshalten i de uppgifterna, så sker den sortens läckor från syriska tjänstemän sällan utan regimens uttryckliga godkännande.
- Den kaotiska situationen i Irak och de hårda striderna i Afghanistan har fått de syriska och iranska regeringarna att tro att den amerikanska militären är överansträngd, säger en högt uppsatt västerländsk diplomat till DN.
- När den förre utredaren av mordet på Libanons premiärminister Hariri byttes ut och de öppna anklagelserna mot Syrien avtog, så sågs även det som ett tecken på svaghet från USA:s sida, säger diplomaten, som av hänsyn till sitt lands förbindelser med Syrien inte vill uppge sitt namn.
Om den resolution om en fredsplan som USA och Storbritannien vill genomdriva i FN:s säkerhetsråd ska vara realistisk, så krävs det att Syrien utövar påtryckningar på Hizbollah.
- Men varför skulle syrierna göra det? Varför skulle de begå politiskt självmord och göra sig av med sitt starkaste kort i det spel om dominansen i Mellanöstern som pågår nu? frågar sig diplomaten retoriskt.
Han får indirekt medhåll av Georges Jabbour, en inflytelserik parlamentsledamot för Baathpartiet som anses stå den högsta ledningen i Syrien nära.
- Som jag ser det finns det två tänkbara scenarier. Det ena innebär en vapenvila och förhandlingar om en lösning på hela konflikten i Mellanöstern - inte enbart Libanonfrågan. Det andra scenariot innebär att Israel, frustrerat över svårigheten att avancera i södra Libanon, konfronterar även Syrien direkt och då finns risken att vi får ett storkrig på halsen, säger Georges Jabbour när DN träffar honom.
Syriens önskedröm är att få tillbaka Golanhöjderna, som förlorades till Israel i sexdagarskriget 1967. Iran vill å sin sida få välsignelse för landets kärnkraftsprogram. Men en sådan uppgörelse är osannolik.
- En hållbar lösning måste åtminstone innehålla ett israeliskt tillbakadragande från de ockuperade Sheebagårdarna. Och avväpningen av Hizbollah skulle kunna lösas genom att gerillan ställs under den reguljära libanesiska arméns befäl, säger Georges Jabbour.
Än har dock inte ens preliminära samtal inletts, eftersom Bushadministrationen konsekvent avböjer att tala med Syrien. De försök som Egypten, Jordanien och Saudiarabien gjort för att mjuka upp president Assads linje har varit fruktlösa och Italiens vice utrikesminister Massimo D'Allema manade därför på lördagen västmakterna till att omedelbart inleda en dialog med såväl Iran som Syrien.
Erik Gustafsson
Publicerat i DN den 30/7 2006.
