Erik de la Reguera: Mays öppningsbud till EU ett artigt förtäckt hot

ANALYS. Efter ett halvår har Theresa May äntligen satt ned foten: Brexit betyder ett fullständigt utträde ur EU. Inga mellanting, inga halvmesyrer. Ett tydligt steg ut. Men för de tre miljoner EU-migranter som bor i Storbritannien – varav omkring 100.000 svenskar – är ovissheten långtifrån över.

 Talet som Storbritanniens premiärminister höll på tisdagen i Lancaster House kan ses som ett slags grandiost öppningsbud inför starten på förhandlingarna med EU.

På ett belevat och mycket brittiskt sätt förklarade May för en samling höga EU-diplomater att ”ni behöver oss minst lika mycket som vi behöver er, så behandla oss väl – annars kan det gå illa för er”.

Ordagrant löd den delen av talet:

– Storbritannien vill fortsätta vara en god vän och granne till EU. Men jag vet att det finns röster som ropar efter ett avtal som straffar Storbritannien och som avskräcker andra länder som funderar på att gå samma väg. Det skulle kunna orsaka förödande skador för Europas länder. Och det vore inte en väns sätt att agera.

För att understryka sin huvudpoäng – att EU behöver Storbritannien minst lika mycket (om inte mer) som Storbritannien behöver EU – sade Theresa May att hennes land kan ”förändra sin ekonomiska modell” vid strandade förhandlingar, och att hon skulle föredra att hålla sig till WTO:s (Världshandelsorganisationen) globala tariffer framför att acceptera ett dåligt handelsavtal med EU när deadlinen nås våren 2019.

Det är svårt att inte tolka det som ett förtäckt hot om att Storbritannien kan börja sänka skatter och på andra sätt försöka locka kapital och företag över Engelska kanalen.

Det är också som en del i detta rätt aggressiva förhandlingsspel som man sannolikt ska förstå Tory-politikern Michael Goves uppmärksammade intervju – eller vänskapliga samtal, kanske är en bättre benämning – med Donald Trump. Att det publicerades i The Times dagen före Mays tal och innehöll löften av Trump om fördelaktiga handelsavtal för Storbritannien är knappast en slump.

Den blivande amerikanske presidenten behöver vänner i Europa – och britterna tycks ha bestämt sig för att dra nytta av sin historiskt goda relation till USA för att sätta press på EU. Men det är ett högt spel, som knappast uppskattas i Berlin, Paris och Bryssel. Sannolikt var det också för att distansera sig en aning från Trumps hårda ord mot Angela Merkel som May sade:

– Jag vet att många är oroliga för att det här ska bli början på slutet för EU. Men låt mig vara tydlig: jag vill inte att det ska hända. Det ligger inte i Storbritanniens intresse.

En sak är säker: det blir en ”hård”, definitiv Brexit. Storbritannien kommer att lämna den inre marknaden och återta full kontroll över migrationspolitiken. Samtidigt öppnar premiärministern för någon form av tullsamarbete med EU – men även det ska i så fall regleras i ett nytt, separat avtal.

Ett ”klippkantsfall” våren 2019 ska dock försöka undvikas, lovade May, som vill se en utfasning av EU-medlemskapet över en längre tid.

Samtidigt gav hennes besked om att parlamentets två kamrar ska få rösta om det slutliga avtalet en grund för en politisk kompromiss på hemmaplan – även om Högsta domstolen skulle ge underhuset rätt att rösta om aktiveringen av artikel 50 i Lissabonfördraget.
Men på medellång och längre sikt är Brexit ett minst lika osäkert företag som tidigare.

När nu korten ligger på borden kommer en rad banker och företag sannolikt att börja ta beslut om huruvida de ska flytta sina verksamheter till kontinenten eller inte. Många ögon kommer att riktas mot Londons finanskvarter, som Theresa May försökte blidka med ett vagt löfte om att ”de bästa och skarpaste” (”the best and brightest”) alltid kommer att vara välkomna till Storbritannien.

I övrigt var dock budskapet tydligt: ingen ekonomisk fördel kan få Storbritannien att ge upp landets rätt att kontrollera migrationspolitiken. Eller med andra ord: EU-medborgare och andra som vill bo, studera eller arbeta i Storbritannien kommer att få det svårare i framtiden.

Tre miljoner EU-migranter lever i dag på de brittiska öarna. Bland dem finns omkring 100.000 svenska medborgare. De allra flesta är strävsamma individer som studerar eller arbetar och utgör en tillgång för den brittiska ekonomin, snarare än någon slags belastning.

Så behandlas de dock inte, varnar advokater och människorättsaktivister. Veckorna efter folkomröstningen i juni förra året ökade hatbrotten kraftigt i Storbritannien. Även svenskar har råkat ut för trakasserier, larmade EU-minister Ann Linde om när hon besökte London nyligen.

Enligt organisationen ”The 3 Million” riskerar så många som en miljon av dessa EU-medborgare att deporteras från landet.

Theresa May har lovat att respektera EU-medborgarnas rättigheter – men det är oklart vad det innebär i praktiken. För många familjer är framtiden oviss, något som också gäller de 1,2 miljoner britter som bor och lever i EU.

Trots att Theresa May säger att Storbritannien nu öppnar sig för världen, är det därför svårt – åtminstone från ett svenskt eller europeiskt perspektiv – att inte få intrycket av att ön håller på att sluta sig som en mussla.

Oron för ökade handelshinder och protektionism har bidragit till ett fallande pund, som kan leda till ökande inflation och lägre reallöner.

Mer akut för Theresa May är dock att Förenade kungadömet kan falla i bitar.

I Skottland röstade 62 procent av väljarna för att stanna i EU. Försteminister Nicola Sturegon har tidigare varnat för att en ”hård” Brexit kan leda till en ny folkomröstning om självständighet.

På tisdagen sade en sammanbiten Sturgeon att premiärministern Mays tal just hade gjort en sådan omröstning ”mer sannolik”.

Erik de la Reguera

http://www.dn.se/ekonomi/erik-de-la-reguera-mays-oppningsbud-till-eu-ett-artigt-fortackt-hot/

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *