Fillons flirt med Putin en smula pikant

PARIS. Fransk utrikes- och säkerhetspolitik har ofta försökt att gå en tredje väg mellan USA och Ryssland, som ett led i landets stormaktsambitioner. När François Fillon öppnar för ett närmande till Ryssland gör han det delvis utifrån denna tradition – men hans kritiker menar att det riskerar att legitimera rysk aggression.

Sedan den ryska annekteringen av Krim 2014 har relationerna mellan Frankrike och Ryssland varit iskalla; den franska socialistregeringen röstade för de nuvarande sanktionerna och stoppade försäljningen av två hangarfartyg av typen Mistral till Ryssland.

Även i Syrien har de båda länderna hamnat på kollisionskurs. Frankrikes president François Hollande har drivit linjen att diktatorn Bashar al-Assad måste tvingas bort genom direkt militär intervention, men har haft svårt att få med sig sina allierade USA och Storbritannien.

För drygt ett år sedan gick i stället Ryssland in militärt i Syrienkonflikten – fast då på al-Assads sida. Ryssland har starka intressen i Syrien, bland annat i form av en flottbas vid Medelhavet, och vill till varje pris hålla kvar al-Assad vid makten.

Att favoriten i nästa års franska presidentval, François Fillon, nu plötsligt flirtar med Vladimir Putin är med andra ord en smula pikant, eftersom det kan tolkas som en realpolitisk acceptans av utvecklingen i såväl Ukraina som Mellanöstern.

Samtidigt är oväntade krumbukter något av en fransk paradgren i världspolitiken. Sedan andra världskriget har landet slitits mellan rollen som allierad till USA och ambitionen att spela en mer oberoende roll globalt.

Kalla kriget och polariseringen i två stormaktsblock ogillades av general Charles de Gaulle – Fillons husgud – som när han blev president 1959 valde att distansera sig från Natosamarbetet (utan att definitivt ta steget ur det) och öppna armarna för de länder som varken ville ty sig till USA eller Sovjetunionen.

Då som nu närdes det av en nostalgisk dröm om att återupprätta den franska stormaktstiden. En dröm som ofta går hem på hemmaplan, men som har en tendens att väcka irritation i Frankrikes tidigare kolonier och höjda ögonbryn bland landets allierade.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 4 januari 2017.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *