Därför längtar Fillons väljare efter en konservativ revansch

Huvudmotståndarna 
i presidentvalet 
i Frankrike är klara. 
Favoriten, den konservative François Fillon, backas upp av katolska rörelser och 
marknadsliberaler. DN har träffat fyra affärskvinnor 
i kretsen kring François Fillon. Vad är det de längtar efter?

“Det finns en vrede där ute. Vi måste agera nu. Vi måste återupprätta Frankrike som Europas ledande nation!”

Det sade François Fillon den där kvällen för ett par veckor sedan när han segrade med 67 procent av rösterna i den franska högerns primärval.

Mannen som en gång kallats ”Mr Nobody” – när han stod i skuggan av den förra presidenten Nicolas Sarkozy – hade överraskat alla och blivit Republikanernas presidentkandidat.

”Fil-lon”, ”Fil-lon”, ”Fil-lon”, skanderade anhängarna.

Men vilka är de egentligen? Vilka var det som stöttade Fillon, mot alla odds?

Julmarknaden i Neuilly-sur-Seine har just invigts. Barnfamiljer spatserar runt mellan stånden, medan kommunhusets julbelysning glimrar i bakgrunden. I denna välbeställda förort i västra Paris är medelinkomsten per hushåll 90.000 kronor i månaden. De flesta tillhör vit medel- och överklass.

Här röstade 80 procent på François Fillon i högerns primärval.

– Fillon är en man med principer. Det är det jag tycker om hos honom. Han är äkta, helt enkelt, säger Nathalie Etzenbach.

Hon borde veta. För hon är vice borgmästare i Neuilly-sur-Seine och en av Fillons kanske mest engagerade och inflytelserika supportrar i hela Parisregionen.

– Det har varit mycket jobb i kampanjen, men det var värt det, säger hon med ett leende.

Att vara vice borgmästare är ovant för Nathalie Etzenbach. Hon har en bakgrund på banker som Credit Suisse och Citybank, och har de senaste åren bott i städer som London, New York, Rom och Tokyo.

På så vis är hon ganska representativ för kretsen kring Fillon.

– Jag fick ett samtal från Fillon-kampanjen 2013. Då hade jag precis bestämt mig för att aldrig mer ha med politik att göra, efter att ha arbetat några månader med Sarkozys kampanj. Men Fillon var något annat. Han var på riktigt, berättar Nathalie Etzenbach.

Hon fick börja jobba med kampanjfinansieringen, samtidigt som hon blev vittne till hur kandidatens ekonomiska program tog form.

– Till en början försökte Fillon utforma sin politik med hjälp av teknokrater. Men de dömde ut det han ville göra som ”politiskt omöjligt”. Då gick han till näringslivet och letade efter nytt folk, säger hon.

Fillon har ibland talat om det – och lite inlindat kallat det för att han vände sig till ”civila samhället”.

– De som kom in då var mer orädda. De kom från banksektorn, som jag, och från övriga näringslivet, och de ville göra det som var rätt för Frankrike. Det förändrade kampanjen, säger Nathalie Etzenbach.

Fillons seger har beskrivits som en ”konservativ katolsk våg” i franska medier. Men Nathalie Etzenbach är skeptisk till den förklaringen. Hon erkänner att stödet från organisationer som Sens Commun – den största kraften bakom ”Manif pour tous”, manifestationerna mot samkönade äktenskap – kan ha haft betydelse, men tror inte att det var avgörande.

– Sens commun kom in väldigt sent. Jag tror att det var det ekonomiska projektet som lockade flest väljare, säger Etzenbach.

Hon betonar att det i den inre kretsen kring Fillon också är den ekonomiska politiken som står i centrum.

– Jag skulle säga att åtminstone 90 procent… nej, det är nog faktiskt 100 procent (skratt) som är där för att de brinner för de ekonomiska reformerna, säger Nathalie Etzenbach.

100 miljarder euro. Så mycket vill Fillon spara i de offentliga utgifterna.

Mer än en halv miljon jobb i offentlig sektor ska bort.

Den franska arbetsmarknadslagstiftningen, en 3.000 sidor tjock lunta, ska förenklas och ge större möjligheter till uppsägningar. 35-timmarsveckan ska slopas.

Det är ett stålbad utan dess like som väntar Frankrike med François Fillon vid makten.

Målet är uttalat: en ekonomisk ”chockterapi” ska på kort tid ”riva ned huset”, som Fillon uttrycker sig, och på sikt göra Frankrike till Europas främsta nation i en globaliserad värld.

För de franska fackföreningarna är det något av en krigsförklaring.

Så även för Socialistpartiet.

Men efter fem års ekonomisk kräftgång, då arbetslösheten legat stadigt runt tio procent och tillväxten knappt tagit sig över nollstrecket, är vänsterregeringen i Frankrike mycket impopulär – och Socialistpartiet har svårt att hitta en stark kandidat.

Hotet mot Fillon på vägen mot Élyséepalatset tycks i stället främst komma från extremhögerns kandidat Marine Le Pen.

Hon och hennes anhängare har redan döpt Fillon till ”den vilda globaliseringens kandidat”.

Men Fillons anhängare räds inte det.

– Jag tror att många av de som röstat på Le Pen, i synnerhet de som är små- och medelstora företagare, är frustrerade över ekonomin. Och jag tror att de kommer att stöda Fillon, bara vi lyckas med pedagogiken, säger Viviane Chaine Ribeiro, vd på ett företag med 450 anställda och högt uppsatt inom arbetsgivarföreningen Medef.

– Nyckeln är reformerna som kommer att genomföras första halvåret. 40 miljarder euro i minskade skatter för företag och 10 miljarder i skattesänkningar på arbete. Den ”chocken” ska ge våra företag den frihet som behövs för att få i gång ekonomin, säger Viviane Chaine Ribeiro.

Om Fillon får med sig en majoritet i parlamentet kan han lyckas driva igenom det, tror hon. Hur stora gatuprotester det än blir.

Spår av parfym och en doft av dyrt ädelträ möter oss i lobbyn på den exklusiva privatklubb i centrala Paris där Muriel Reus just avslutat ett affärsmöte. Hon leder organisationen ”Les femmes avec François Fillon”, kvinnor med François Fillon.

När hon ser fotografen Mehdi Chebil blir hon lite orolig.

– Det här är kanske lite väl flådigt, säger hon och ser upp mot de välvda taken och alla speglarna.

Liksom François Fillon vill hans närmaste medarbetare gärna framställa sig som outsiders, trots att de ofta rör sig som fisken i vattnet i den franska societeten.

Fillon har varit parlamentsledamot sedan tidigt 80-tal och var premiärminister under Nicolas Sarkozys år vid makten (2007–2012). Det har inte gått Marine Le Pen förbi – de närmaste månaderna kommer hon att upprepa till leda att Fillon tillhör etablissemanget.

Men de båda antagonisterna har också en hel del gemensamt.

Le Pen lovar lag och ordning och hårda tag i terrorbekämpningen. Så även Fillon, som vill stänga moskéer med kopplingar till radikal islamism, inrätta en ny terrorbekämpningspolis och ordna 16.000 extra fängelseplatser.

Le Pen förespråkar ett närmande till Vladimir Putins Ryssland. Så även Fillon, även om det i första hand handlar om att mer effektivt kunna slå mot terrororganisationen IS i Syrien och Irak.

Le Pen talar om stoltheten över att vara fransk och vill se drastiskt minskad invandring. Så även Fillon, som förklarat att Frankrike inte är ett mångkulturellt land och att invandrare som anländer bör ”assilimileras” snarare än integreras.

Båda har också uttryckt stöd för ett förbud av baddräkten burkinin.

– Men skillnaderna är också stora! Den tydligaste är att vi som stöder Fillon tror på frihet. Ekonomisk frihet, frihet för individen, säger Muriel Reus.

Fillon är både liberal och konservativ. Han kombinerar hyllningar av den förra brittiska premiärministern Margaret Thatcher med ett vurmande för traditionellt kristna värderingar. Han röstade nej till lagen om samkönade äktenskap och vill inskränka homosexuellas rätt till adoption.

Privat har han dessutom sagt sig vara emot abort.

Hur går det ihop med talet om frihet?

– Han har faktiskt även sagt att han inte tänker röra aborträtten. Och när det handlar om homosexuellas adoptioner handlar det om barnets rätt att veta vem mamman är, säger Muriel Rues.

Inskränks inte muslimska kvinnors frihet om burkinin förbjuds?

– Det är en svår fråga. Men det här handlar om att ge de kvinnor frihet, som annars tvingas bära sådana plagg av sina män, säger Muriel Reus.

Fillon talar mycket om Frankrikes storhet, om sin stolthet över Rousseau, Voltaire och andra upplysningstänkare – och han har gjort utfall mot postkoloniala tänkare som kritiserat övergreppen under kolonialperioden.

”Frankrike ska inte skuldbeläggas för att landet ville dela med sig av sin kultur i Afrika, Asien och Nordamerika”, sade han i somras.

När jag frågar Muriel Reus vad hon anser om den beskrivningen av kolonialismen blir hon för första gången obekväm.

– Det där får du fråga Fillon om, svarar hon.

Är François Fillons retorik en anpassning till Nationella fronten? Ett försök att locka över Marine Le Pens väljare?

René León Rosales är etnolog vid Uppsala universitet, med intresse för sociala rörelser, rasismens olika uttryck och effekter av segregation. Han ser det som sker i Frankrike som en del av en större trend i västvärlden, med en kantring mot en politik baserad på nationalistiska tongångar.

– Det finns mycket nostalgi, ja nästan melankoli, i den här konservativa, nationalistiska återkomsten. Det talas om ”La Grandeur de la France”, ”Make America Great Again”, ”Old England” – eller det svenska folkhemmet. Man manar fram bilder av ett harmoniskt samhälle i det förgångna, när det inte fanns homosexuella, inga invandrare och då ”nationen var homogen” och ”män var män” och ”kvinnor var kvinnor” – trots att historiker vet att denna bild är falsk, säger René León Rosales.

– Det förvånande är att så många etablerade partier inte klarar av att hitta andra berättelser än den här. Ofta ser de sig tvingade att ta över högerpopulisternas retorik och begrepp. Och ja, det är inte osannolikt att det också är vad vi ser i Fillons retorik nu, säger han.

François Fillons kampanj är inte lika radikal som Nationella frontens, vars anhängare inte sällan uttalar sig öppet rasistiskt. Hans högerparti Republikanerna har heller inte sina rötter i fascismen – en stor och viktig skillnad mot Nationella fronten.

Men i retoriken är det ibland svårt att höra stora skillnader, förutom när det handlar om ekonomin.

Medan Fillons projekt bygger på chockterapi, liberal ekonomisk politik och fortsatt EU-samarbete, står Marine Le Pen för ekonomisk protektionism och krav på en folkomröstning om EU-utträde.

Enligt opinionsmätningar skulle Fillon i dag få något fler röster än Le Pen i en första valomgång, och sedan slå henne stort i den andra omgången.

Men det bygger på antagandet att vänsterväljare skulle gå och rösta på Fillon, av ren motvilja mot Le Pen.

Risken finns dock att Fillons radikala ekonomiska program och moralkonservativa ståndpunkter får vänsterväljare att stanna hemma. Inte minst de flera miljoner fransmän med ursprung i före detta kolonier.

I Taverny, några mil nordväst om Paris, anser sig borgmästaren Florence Portelli ha ett större problem: Nationella fronten. Hon tillhör den traditionella högern och utmanas allt öppnare av extrem-högern. Nu hoppas hon att François Fillon ska göra hennes jobb enklare.

– Det är många här som är arga. Det största problemet är arbetslösheten. Att fortsätta på samma sätt som tidigare vore kollektivt självmord för Frankrike. Fillon är konservativ, men han verkar vara den ende som på allvar vill ändra saker.

Hur märker du att Nationella fronten är starka i din region?

– Många jag talar med har intrycket av att lagen bara gäller för vissa i dagens Frankrike. Ta trafikförseelser. Myndigheterna är alltid väldigt noga med att alla ska betala sina böter. Men när betydligt grövre brott begås av vissa ungdomar, då finns inte samma resurser att ingripa. Folk förstår inte varför det ska vara så. Det är outhärdligt, säger Florence Portelli.

Marine Le Pens far, den ökände antisemiten Jean-Marie Le Pen, brukade säga att folk alltid ”föredrar originalet före kopian”. Nästa år kommer många blickar riktas mot Frankrike för att se om han hade rätt – eller fel.

Erik de la Reguera

 

Här ger fyra affärskvinnor i kretsen kring François Fillon sin syn på presidentvalet:

Viviane Chaine Ribeiro, vd på ett företag med 450 anställda och styrelsemedlem i arbetsgivar-föreningen Medef:

Varför stöder du Fillon?

– I första hand för den ekonomiska politiken, men också kampen mot IS. Jag har själv lett såväl amerikanska som franska bolag, så jag har sett skillnaderna vad gäller möjligheterna – och hindren. När Fillon öppnade för samtal med det civila samhället 2013, vilket i praktiken innebar det privata näringslivet, blev jag del av den grupp som lade fram förslag kring en reformering av den ekonomiska politiken. Och han har haft ödmjukheten att lyssna på många av våra förslag.

Det talas om en ”chockterapi”?

– Ja, de första fem sex månaderna efter maktövertagandet är avgörande. Det är själva nyckeln.

Det finns de som tror att detta kommer att gynna Marine Le Pen?

– Jag tror att många av de som röstat på Le Pen, i synnerhet de som är små- och medelstora företagare, är frustrerade över ekonomin. Och jag tror att de kommer att stöda Fillon, bara vi lyckas med pedagogiken.

 

Florence Portelli, borgmästare i Taverny, och Fillonanhängare:

Varför stöder du Fillon?

– Det stora problemet för människor i Frankrike i dag är arbetslösheten. Och François Fillon sätter jobbskapande och rätten till arbete i centrum för sitt program. Dessutom är det en pålitlig person med integritet, inte någon som bara ägnar sig åt kommunikation, utan som faktiskt menar det han säger.

Du är borgmästare i en kommun. Hur är din vardag?

– Många är arga. Det största problemet är arbetslösheten. Det finns de i Frankrike som med en dåres envishet förnekar att situationen är så allvarlig som den är. Men att fortsätta på samma sätt vore kollektivt självmord för Frankrike.

Presidenter som försökt avreglera fransk arbetsmarknad förr har stött på protester från facket…

– Ja, men om Fillon blir president och högern vinner en majoritet i parlamentet så har man väljarnas stöd och därmed stark legitimitet. Då kan facken inte hävda att de företräder folkets intresse. Och det här är en demokrati. Våra väljare är trötta på att deras vilja inte respekteras, att särintressen stoppar nödvändiga reformer.

 

Nathalie Etzenbach, vice borgmästare i Neuilly-sur-Seine:

Varför stöder du Fillon?

– Min bakgrund i privata affärsbanker har färgat hur jag ser på politiken. Jag värdesätter effektivitet, och jag tror att Frankrike behöver den ”chockterapi” som Fillon talar om. Mitt intryck är att han är äkta, att han tror på det han säger.

Han var premiärminister under Sarkozys tid vid makten. Varför tror du att han kommer att åstadkomma mer den här gången?

– Jag tror att han isolerades och hamnade i skuggan av Sarkozy, som var väldigt självsäker och dominant. Men Fillon valde att vara lojal, vilket har betalat sig nu.

Är du feminist?

– Nej. Eller: om det innebär att kvinnor ska ha samma möjligheter som män, så är jag kanske det. Jag ser mig som en socialt progressiv person. För mig är det viktigt att Fillon har lovat att inte inskränka rätten till giftermål för homosexuella. I mitt jobb ingår att viga homosexuella par, och det har jag inget emot.

 

Muriel Reus, taleskvinna för organisationen ”Femmes avec François Fillon”, kvinnor med Fillon:

Varför stöder du 
Fillon?

– Friheten, för den är helt grundläggande för François Fillon. Att ge frihet till företagare, till individer. Samtidigt vill han återupprätta statens auktoritet och stärka familjens roll, för frihet utan auktoritet fungerar inte. Det krävs lag och ordning, att brott straffas och att den franska statens ställning stärks internationellt.

Varför en särskild kvinnoorganisation?

– Från första början visade François Fillon att kvinnors situation är viktig för honom, inte minst vad gäller att motverka våld mot kvinnor. Han var också drivande bakom den lag som förbjöd burka och niqab på offentlig plats.

Vad skiljer Fillon från Le Pen?

– De har helt olika visioner. Marine Le Pen vill stänga gränsen helt, hon vill att Frankrike lämnar EU. Visst, Fillon vill också att gränserna ska kontrolleras bättre och minska invandringen, men inte lämna EU. Det största hotet mot Frankrike i dag är Le Pen.

 

Fakta:

Presidentvalet i Frankrike 2017

Presidentvalet i Frankrike hålls den 23 april nästa år. Om inte någon av kandidaterna får mer än 50 procent av rösterna väntar en andra och avgörande omgång den 7 maj, då ettan och tvåan ställs mot varandra.

Högerns kandidat François Fillon och ultranationalistiska Nationella frontens ledare Marine Le Pen har i de senaste opinionsmätningarna stöd av cirka 25 procent vardera i väljarkåren.

Tänkbara utmanare är mittenpolitikern Emmanuel Macron och den radikale vänsterpolitikern Jean-Luc Mélenchon, som båda stöds av cirka 14 procent i dag.

President François Hollande meddelade nyligen att han inte ställer upp för omval. Socialistpartiet håller primärval den 22 januari nästa år, och i veckan meddelade premiärministern Manuel Valls att han kandiderar. Även förre ekonomiministern Arnaud Montebourg vill bli partiets kandidat.

Fillons politik

Fillon röstade mot lagen om samkönade äktenskap 2013, men har sedan dess lovat att inte ändra homosexuellas rätt att gifta sig. Däremot vill han inskränka homosexuella pars möjlighet till adoption.

Publicerat i DN Lördag den 8 december 2016.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *