Valls kandidatur hotar att splittra vänstern

PARIS. Frankrikes vänster kan vara på väg att göra samma spektakulära självmål som 2002, då dess interna splittring gjorde det möjligt för Nationella frontens Jean-Marie Le Pen att ta sig till andra omgången i presidentvalet.

“Min kandidatur handlar om förlikning, om att få oss att försonas”, sade premiärminister Manuel Valls när han lanserade sin presidentkandidatur i måndags kväll.

Det kan låta vackert, men är en smula magstarkt. Valls, karriär­politikern som tog över premiär­ministerposten 2014, han som gjorde en kraftig högergir och sparkade flera ministrar som protesterade mot den, han som så sent som i februari i år förklarade att det finns ”två oförsonliga strömningar” inom vänstern, den pragmatiskt reformistiska och den som ”inte vill ta ansvar”.

Han talar plötsligt om försoning.

I Frankrike – och i synnerhet i Socialistpartiets vänsterfalang – var det åtskilliga som hade svårt att hålla sig för skratt.

Men Valls har siktet tydligt inställt. På tisdagen lämnade han in sin avskedsansökan, och inrikes­minister Bernard Cazeneuve utsågs till ny premiärminister. Nu väntar ett uppslitande primärval i januari, där Valls utmanas av två av de ministrar han sparkat: Arnaud Montebourg och Benoît Hamon.

President François Hollande meddelande nyligen att han inte ställer upp för omval, på grund av låga popularitetssiffror. Om Valls varit populärare skulle hans kandidatur kanske ha svalts som en bitter men nödvändig medicin av vänsterfalangen.

Men i opinionen är Valls nästan lika illa omtyckt som Hollande. Det mesta tyder på att han skulle hamna på femte plats om det hölls presidentval i dag.

Anledningen: vänstern kommer sannolikt att ha minst tre kandidater – trots Socialisternas primärval. Både den före detta ekonomiministern Emmanuel Macron och vänsterradikalen Jean-Luc Mèlenchon har sagt att de tänker ta sina kandidaturer direkt till presidentvalet i april, utan att passera några primärval.

Resultatet? Vänsterrösterna splittras. I nuläget är ingen av de tre i närheten av att nå upp till 25 procent, vilket krävs för att kunna utmana högerns François Fillon och Nationella frontens Marine Le Pen.

Ett liknande självmål gjorde vänstern 2002, då Marine Le Pens far, den ökände antisemiten Jean-Marie Le Pen, chockade Frankrike med att ta sig till andra val­omgången. Den här gången kan klanen Le Pen gå hela vägen.

Medan vänstern gör upp inbördes.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 7 november 2016.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *