Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Protester i Calais: Nu räcker det – de måste vräkas

CALAIS. Lastbilschaufförer och lantbrukare inledde på måndagen en stor protest i Calais i norra Frankrike. De kräver en vräkning av det inofficiella migrantlägret ”Djungeln”, dit människor fortsätter anlända varje dag, med drömmen om att ta sig över till Storbritannien.

Ett hundratal lastbilar och traktorer står i dubbla filer och blockerar motorvägen A16 utanför Calais. Inga hjul rör sig, inte en motor är påslagen. Och inga bilister tillåts åka förbi.

I helgen var inrikesminister Bernard Cazeneuve här för att försöka tala de uppretade lastbilschaufförerna och lantbrukarna till rätta. Han lovade att samordna en omfattande vräkning av samtliga papperslösa migranter som uppehåller sig i området.

Men något datum sattes inte för insatsen.

– Det duger inte. Vi kommer att fortsätta den här protesten så länge det krävs. Vi vill se konkreta åtgärder, sade Jean-Pierre Devigne, ordförande i transportarbetarfacket FNTR på måndagen.

Chaufförerna blockerar vägen i protest mot de risker de utsätts för när migranter i det närliggande lägret försöker ta sig ombord på deras lastbilar. Bönderna klagar över att deras åkrar invaderas av kåkstaden, och lokala affärsmän menar att de förlorar intäkter på grund av minskad turism.

När DN anländer är uppslutningen relativt begränsad. Enstaka demonstranter kommer gående i öde körfält under en gråmulen himmel.

– Vi är här för att ge vårt stöd för blockaden. Jag hade ett inbrott i min bil för ett par veckor sedan och blev av med alla dokumenten som låg i handskfacket. Registreringsbevis, id-kort … allt var borta. Nu används de väl för smuggling, säger sjuksköterskan Maxence Grapulet och skakar på huvudet.

Han går bredvid sin man Kevin, som har på sig en t-shirt med ett rött hjärta och texten ”Jag älskar Calais”. När jag frågar vad de tycker om migrantlägret mörknar Maxences blick.

– Jag tycker inte om våld, men nu räcker det. De måste vräkas. De måste bort, säger han.

Calais är en stor och viktig hamn i norra Frankrike. Här finns även nedfarten till den tunnel som går under brittiska kanalen, där tusentals resenärer passerar varje dag på väg till eller från Storbritannien.

Resa till England vill även de upp till 10.000 migranterna i ”Djungeln” göra. Men deras pass och EU:s visumbestämmelser gör det närmast omöjligt för dem att nå sitt mål. Och att smyga ombord på lastbilar och ta sig genom tunneln utan tillstånd är svårt och riskabelt – ett tiotal migranter har hittills i år dött i olyckor när de försökt.

I februari gick polis in i den södra delen av lägret och förstörde de skrangliga byggnaderna som fanns där. Migranterna erbjöds i stället att söka asyl i Frankrike – något de flesta tackade nej till, eftersom de flesta vill ta sig till Storbritannien.

Irreguljära bosättningar har sedan dess fortsatt att dyka upp utanför Calais. Flyktingflödet på rutten från Turkiet via Grekland har visserligen varit betydligt mindre i år, men den andra rutten som går från Libyen via Italien är fortsatt vältrafikerad.

En av de som tagit sig till Frankrike på det viset är etiopiern Fami. Jag möter honom i Paris, där han gör ett kort stopp på sin väg till Calais. Som många andra migranter sover han på gamla madrasser på gatan eller i stadens parker, medan han väntar på att smugglarna ska ta honom vidare mot Storbritannien.

– Nästan ingen vill stanna här. Alla vill vidare. De flesta av oss kommer att försöka ta oss till Storbritannien, säger Fami, som säger sig ha flytt undan politiska förföljelser i Etiopien.

Anledningen till att han vill vidare är framför allt att Storbritannien inte är med i EU:s passunion Schengen, vilket han och många andra av migranterna tror ökar möjligheten att få asyl eller arbetstillstånd.

– Om jag hade kunnat stanna och studera vidare i Frankrike skulle jag gärna lära mig franska. Men de tog mina fingeravtryck i Italien, och där får vi i praktiken ingen hjälp alls från staten – man får sova på gatan, och det finns inga jobb, säger Fami.

Han är övertygad om att han kommer att skickas tillbaka till Italien om han ansöker om asyl i Frankrike. Och dit vill varken han eller någon av de andra asylsökare DN möter.

Paris-borgmästaren Anne Hidalgo har lovat att ha ett flyktingboende av FN-standard färdigställt senare i höst, så att migranterna slipper sova på gatan. Men så länge drömmen om brittisk asyl lever, lär strömmen mot Calais fortsätta.

Flera lokalpolitiker i norra Frankrike har uppmanat Storbritannien att börja ta emot asylansökningar från migranterna som bor i lägret. Men än så länge har det förslaget avfärdats kategoriskt av den brittiska regeringen.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 5 september 2016.

You may also like...