Megastäder tar miljön i egna händer

RIO DE JANEIRO. Världens storstäder ser nu ut att lämna sina respektive länder bakom sig på miljöområdet. Den något oväntade utvecklingen kan skönjas efter FN:s miljö- och hållbarhetskonferens i Rio de Janeiro, Rio+20.

Katia Silene står i gummistövlar med sopor upp till knäna. Svarta gamar flaxar upp kring henne när hon plockar upp plastflaskor från marken och torkar av dem med en trasa.

– Det är hårt arbete. Men betydligt bättre betalt än att jobba som hembiträde eller barnflicka, säger Katia, som är 38 år gammal och har tre barn att försörja.

En sötsur stank stiger från den stora, öppna soptippen. Rök från brinnande sophögar sticker i ögonen. Små moln av flugor driver runt mellan multnande matrester.

Några av de knöggliga petflaskorna som Katia lyfter upp ur leran kan ha sålts till deltagare vid FN-konferensen i Rio de Janeiro, som avslutades i går. Möjligen kan det ses som symboliskt, med tanke på hur få bindande överenskommelser som nåddes mellan världens länder. Men för Katia är varje flaska välkommen. Ett kilo petflaskor kan säljas för omkring två kronor till uppköpare. Hårdplast och papp ger något mindre betalt.

Bland de omkring 120 ”cartoneros” – frilansande sopsorterare – som går omkring på tippen har flera pannlampor på sig, eftersom de arbetat hela natten. De berättar historier om råttor stora som hundar och visar upp ärr som glasskärvor skurit i händer och fötter.

– Tummen föll nästan av en gång, säger den 61-årige José Luis Concepção och håller upp sin ärrade hand.

Han har arbetat här på tippen i 20 år. Och från kommunens sida har intresset för den återvinning han ägnat sig åt sällan varit särskilt stort. Samtidigt har mängder av växthusgaser stigit mot skyn.

Men nu är det av allt att döma på väg att förändras. Nyligen stängdes Latinamerikas största och mest ökända soptipp – Gramacho – i Rio de Janeiro. Stadens ledning har sagt att den tänker fortsätta på den inslagna vägen. Målet är att förvandla även de kvarvarande tipparna till moderna sopstationer.

Miljö- och hållbarhetsfrågor har blivit högprioriterade – och inte bara i Rio, utan i många städer i Latinamerika, Asien och Afrika på senare år. Delvis beror det på en växande medelklass som är mån om renare luft, mer grönområden och bättre sophantering. Men bland politikerna verkar också en genuin medvetenhet om just städernas utsatthet ha växt fram.

– Vi har inte tid att vänta längre. Det är i våra städer som klimatförändringarna och andra miljöproblem märks av först, sa Mexico Citys borgmästare Marcelo Ebrard vid konferensen i veckan.

Då satt världens regeringar i låsta förhandlingar, där protektionistiska agendor hela tiden fanns i bakgrunden. Slutdokumentet – som många miljöorganisationer beskriver som urvattnat – verkar ha färgats av de ekonomiska kristiderna.

Därför väckte det desto större uppmärksamhet när C40-gruppen – i vilken New York, Tokyo, Bogotá, Buenos Aires, Seoul och drygt ett femtiotal andra megastäder ingår – lade fram en ambitiös plan utanför mötessalarna.

Städerna i C40-gruppen siktar på att minska sina koldioxidutsläpp med över ett gigaton fram till 2030, vilket motsvarar Kanadas och Mexikos sammanlagda utsläpp.

– Initiativet är väldigt ambitiöst och troligen det mest spännande som vi sett här. Särskilt med tanke på att regeringarnas slutdokument blev så svagt, säger Lasse Gustavsson, naturvårdschef på Världs­naturfonden.

En rad andra samarbetsorgan för världens storstäder, som ICLEI, har också varit aktiva under mötet – inte minst för att hitta sätt att balansera sociala insatser och ekologisk hållbarhet. När Gramacho-soptippen stängdes i Rio de Janeiro blev till exempel 1 400 cartoneros av med sina jobb. De fick omkring 50 000 kronor per person i ersättning av staden. Men på den soptipp som DN besöker märks ändå en påtaglig oro inför framtiden.

– Jag vet inte vad jag skulle göra utan det här jobbet, säger Katia Silene.

Ändå finns det bättre förutsättningar i dag än på mycket länge att göra en klassresa i Brasilien. Inkomstklyftorna har minskat något och flera miljoner brasilianare har tagit steget in i en lägre medelklass. Allt fler kan köpa en egen bil, ett kylskåp, en mikrovågsugn och en dator.

Men även den utvecklingen leder till utmaningar för stadsplanerarna. I dag bor mer än hälften av världens befolkning i storstäder. Fram till 2050 väntas befolkningen öka med ytterligare mellan 2–3 miljarder människor. Risken för skenande miljöproblem, trafikkaos och växande slumområden är överhängande.

Erik de la Reguera

Enkät: Vad anser du om Rio+20?

Taís Gonzalez, 29, São Paulo, Brasilien
– Konferensen har varit ett bra tillfälle att göra folk medvetna om våra gemensamma problem. Jag är aktiv i Greenpeace och jag tror verkligen att vi står inför ett vägskäl i mänsklighetens historia – och att vi måste ändra vårt sätt att leva.

Davog Byrne, 24, Aghyaran, Nordirland
– Stämningen längs stränderna här i Rio de Janeiro har varit väldigt positiv, med tusentals människor och öppna seminarier. Jag tror i och för sig inte att det förändrar något i grunden. Men jag vill ändå vara optimist och tro på framtiden.

Publicerat i DN den 24 juni 2012.