Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Aktivisterna samlas men få tror på resultat

RIO DE JANEIRO. I dag inleds FN:s stora miljökonferens i Rio de Janeiro, Rio+20. Tiotusentals aktivister flockas i staden – men vid mötesborden växer frustrationen. Personer med insyn i förhandlingarna beskriver situationen som katastrofal.

– Jag hoppas att människorna den här gången ska förstå att tiden är på väg att rinna ut. I naturen finns allt vi behöver för att överleva. Men vi har också ett ansvar att förstöra så lite som möjligt, säger Daví Bepkauinkti till DN.

Han är ledare för kayapófolket i Amazonas regnskog och har rest till Rio de Janeiro för att protestera mot ett gigantiskt dammprojekt – Belo Monte – som kan ödelägga hans folks land.

En rad alternativa möten anordnas parallellt med själva toppmötet. Stränderna Flamengo och Copacabana myllrar av engagerade aktivister och färggranna installationer, det arrangeras seminarier som är öppna för allmänheten och i Rios hamn ligger Greenpeaces skepp ”Rainbow Warrior” för ankar. Kraven och agendorna är många.

Men den som vill ta sig mellan de olika eventen tvingas stå ut med stadens trafikkaos och bilköer – en konkret påminnelse om den fråga som ligger i botten för mötet: Hur kan mänskligheten leva på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt under det kommande århundradet?

Sedan 1992, då den förra stora miljökonferensen hölls i Rio, har världens samlade koldioxidutsläpp ökat med 40 procent.

Befolkningen väntas växa med ytterligare 2–3 miljarder människor fram till år 2050.

De senaste veckorna har larmrapporter kommit om att Arktis isar smälter betydligt snabbare än befarat, att en rad ekosystemen kan kollapsa inom bara några generationer – kort sagt, att behov av samordnade åtgärder finns på en rad viktiga områden.

Men när mötet i dag inleds riskerar det att bli ett fiasko. Än en gång har det visat det sig vara svårt att nå överenskommelser.

– Läget i förhandlingarna är katastrofalt. Får vi inget bättre än den text som ligger på bordet nu, kommer vi i framtiden bara att få se mer fattigdom, mer konflikter, mer miljöförstöring. Det finns ingenting i texten som på allvar driver oss framåt, säger Världsnaturfondens naturvårdschef Lasse Gustavsson till DN.

Mötesdeltagarnas förhoppningar står till att statscheferna i sista stund ska kunna mangla fram en mer bindande avtalstext. Men att varken Barack Obama eller Angela Merkel åker till Rio de Janeiro gör uppgiften svår. I ekonomiska kristider är globala miljöåtaganden sällan högprioriterade.

– Obama agerar om möjligt än mer oansvarigt än George W Bush. USA blockerar mängder av förslag. Inte heller de stora tillväxtländerna som Kina och Indien tar sitt ansvar, säger Marcelo Furtado, general­sekreterare på Greenpeace Brasilien.

På ett område väntas ändå framsteg, ett avtal för att skydda världshavens biologiska mångfald uppges vara nära. Dessutom kan mötet bli starten för en process som formulerar nya globala hållbarhetsmål.

Men många av de 50 000 aktivisterna, representanterna för olika organisationer och företagarna som samlats i Rio de Janeiro hade hoppats på mer.

– Det ser ut som om det är ”plan b” som gäller, att vi andra får göra saker på egen hand. Och företag är ju bra på att vända problem till möjligheter, säger Fredrik Franke, hållbarhetschef på revisionsfirman PwC Sverige.

Tillsammans med tusentals and­ra näringslivsrepresentanter har han i veckan deltagit i seminarier om hållbar utveckling.

Allt fler företag har börjat intressera sig för idéer om ”grön ekonomi”, där marknadsekonomiska principer är tänkta att säkra en bättre miljö.

– Grundproblemet i dag är att vissa saker är felaktigt prissatta – eller inte alls. Det kostar inget att slänga saker, vatten har länge varit gratis, och skador på ekosystemen har inte prissatts, säger Fredrik Franke.

De som förespråkar ett sådant skifte till en grönare ekonomi menar att skador på ekosystemen måste märkas av i företagens räkenskaper – och att miljön då skulle förbättras. Men det kräver i förlängningen ett fungerande regelverk på global nivå. Och det är där som förhandlingarna strandar gång på gång.

Andra mötesdeltagare är dock skeptiska till att blanda in marknadsmekanismer.

– Att marknadsanpassa och privatisera naturen är inte lösningen. Vi tror mer på småskaliga och kollektiva lösningar, säger Carmen Blanco, vice ordförande i Latin­amerikagrupperna.

Nancy Iza, ledare för den andinska indianrörelsen CAOI, instämmer:

– Vi ser hellre att naturen ges rättigheter, på samma sätt som människan. Det kommer alltid att finnas de som vill exploatera Moder jord. Men vi kommer att fortsätta att organisera oss och försvara henne.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 20 juni 2012.

You may also like...