Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Yearly Archive: 2011

Blancas son försvann spårlöst


Blanca Gomez söker efter sin försvunne son Luis Roberto i Mexiko.

MEXICO CITY. Hundratals fattiga utvandrare från Centralamerika har försvunnit spårlöst i Mexiko det senaste året. Ytterligare tusentals har utsatts för kidnappningar, våldtäkter och andra övergrepp på vägen mot USA. DN har mött anhöriga som förtvivlat söker efter sina nära och kära.

Blanca Gomez sitter på en trappavsats och gråter. Tårarna strömmar stilla nedför hennes kind, medan stressade storstadsmänniskor hastar förbi på den lilla tvärgatan i Mexico City.

– Min son är bara 19 år gammal. Jag vill veta vad som har hänt honom, vad de har gjort med honom! utbrister hon.

På marken framför henne ligger ett plakat med ett fotografi av sonen Luis Roberto. På bilden syns en ung man med ett runt ansikte, klädd i vit skjorta, slips och svart kavaj.

Blanca Gomez har rest långt. Familjens hem finns på landsbygden i El Salvador. Det här är första gången som hon rest utanför sitt land.

– Jag fick höra av en bekant att det skulle anordnas en karavan med anhöriga. Då kände jag att jag måste passa på. För tänk om någon har sett till honom, säger hon.

Hennes son Luis Roberto lämnade El Salvador den 16 april förra året. Familjens lilla hus hade skadats i en jordbävning och de tvingades ta ett lån för att bygga upp det. Luis Roberto ville ta sig till USA för att jobba av skulden.

Han fick låna pengar till resan av några vänner. 1 200 dollar betalades i förskott till en människosmugglare och resterande 3 600 dollar lämnade han till mamma Blanca, så att hon kunde ge dem till smugglarens ombud när han kommit fram till USA.

– Sista gången jag talade med Luis Roberto var han uppe vid gränsen till USA. Då lät han glad och förväntansfull. Smugglaren sa att vi skulle ha pengarna redo, säger Blanca Gomez.

Men sedan hände något. Och hon hörde aldrig mer av min son. Ingen har heller gjort anspråk på den sista betalningen.

– Jag har talat med amerikanska gränspolisen, mexikansk polis och med andra smugglare. Men det enda jag fått veta är att samtliga som satt i bilen tillsammans med Luis Roberto är försvunna. Till och med smugglaren saknas. Så jag vet inte vad jag ska tro, säger hon.

Blanca Gomez historia är långtifrån unik. I den karavan som hon färdas med genom Mexiko finns över hundra andra anhöriga till försvunna. En del av dem har fått samtal från kidnappare som velat ha lösensummor. Andra har plötsligt och oförklarligt förlorat kontakten med sina släktingar.

Då det rör sig om människor som färdas illegalt genom landet finns inte någon klar statistik över hur många som är drabbade. Det man vet är att antalet försvunna i Mexiko generellt sett har ökat i spåren av knarkkriget.

Nu uppskattas att mellan 3 000 och 10 000 människor försvunnit spårlöst de senaste åren. En del av dem har förts bort av maffian, andra saknas efter att ha gripits av polis och militär. Utvecklingen har fått utredare på Amnesty International att varna för att situationen i delar av Mexiko nu börjar påminna om den som rådde i militärdiktaturerna i Sydamerika på 1970- och 80-talen. Migranterna finns bland de värst utsatta grupperna.

Innan vi skiljs åt berättar Blanca Gomez att ett par män kommit fram och sagt att de känner igen hennes son.

– Jag är rädd att de bara vill pressa mig på pengar. För de ber hela tiden om mitt telefonnummer, men vill inte säga något om när och var de träffat Luis Roberto, säger Blanca Gomez oroligt.

Erik de la Reguera

Knarkmaffior kräver att få del av människosmugglarnas inkomster

MEXICO CITY. Hindren för fri rörlighet har gjort människosmuggling till en miljardindustri i Mexiko och Centralamerika. Men länge låg det i människosmugglarnas intresse att hålla distans till den fruktade narkotikamaffian. Nu har det förändrats.

Omkring en halv miljon människor färdas varje år norrut genom Mexiko mot USA. De flesta av dem anlitar smugglare för mellan 2 000 och 5 000 dollar per person, eftersom det i praktiken är enda sättet att ta sig över gränsen.

I många år fanns det vattentäta skott mellan dessa människosmugglare och narkotikamaffian i Mexiko – vanliga hederliga migranter ville helst inte beblanda sig med de ökända knarksmugglarna.

Men de senaste åren har konflikten i den undre världen ändrat på det. Överlägsen vapenmakt och en utökad territoriell kontroll – med allt från vägspärrar till ”skatteindrivning” – har gett knarkmaffior som Zetas, Golf- och Juarezkartellen makt att kräva andelar i människosmugglingen.

Det har lett till att farorna längs vägen ökat. För Zetas och en del andra karteller ägnar sig också åt att kidnappa migranter för lösesummor – när de inte tvångsrekryterar dem som fotsoldater.

Enligt Mexikos statliga människorättskommission kidnappades minst 10 000 centralamerikanska migranter förra året. Många av dem är fortfarande försvunna. Mörkertalet tros vara stort.

Prästen Alejandro Solalinde är eldsjälen bakom den karavan med anhöriga som i veckan rest genom landet. Han menar att korruptionen inom polis och migrationsverk möjliggör övergreppen.

– Om den mexikanska staten inte kan garantisera migranternas säkerhet bör man ge dem fri lejd till gränsen mot USA, säger han.

Men kravet är politiskt känsligt. Mexikos roll som extra dörrvakt för USA spelar in när den legala statusen för de sex miljoner papperslösa mexikanerna norr om Rio Grande ska diskuteras.

Solalinde har dock fått stöd av proteströrelsen mot president Calderóns militära strategi mot knarkmaffian. Och nyligen rekommenderade även Interamerikanska människorättskommissionen att Mexiko ger 180 dagars visum till alla migranter.

Erik de la Reguera

400 000 försöker ta sig till USA

Omkring 400 000 migranter från Centralamerika reser varje år illegalt genom Mexiko för att ta sig upp mot USA. Många av dem anlitar människosmugglare. Priset beror på färdmedel, kvaliteten på falska identifikationshandlingar, hur många mutor som smugglaren måste betala ut och så vidare.

Huvuddelen av betalningen sker efter ankomsten till USA. Detta för att undvika att smugglaren lämnar migranten i sticket och för att resenären ska få en ny chans om han eller hon grips av migrationspolisen.

Kriget mellan polis, militär och knarkmaffior i Mexiko har sedan 2006 krävt nära 40 000 liv och gjort migranternas resor betydligt farligare. Narkotikakarteller som Zetas och Golfkartellen tar nu ut avgifter för släppa förbi migranter i de gränsområden som de kontrollerar (cirka 200 dollar per person).

Publicerat i Dagens Nyheter den 16 augusti 2011.

Expresident hotas av avlyssningsskandal

MEXICO CITY. En omfattande avlyssningsskandal i Colombia kryper allt närmare expresidenten Alvaro Uribes dörr. Nyligen greps hans förre stabschef misstänkt för att ha gett grönt ljus för olaglig avlyssning av hundratals journalister, politiker och domare.

Bernardo Moreno var under åren 2002-2010 stabschef i Álvaro Uribes regering. Därmed var han också en av expresidentens allra närmaste män.

Men sedan en dryg vecka tillbaka sitter han nu bakom lås och bom, anklagad för att ha godkänt avlyssning av mängder av oppositionspolitiker, människorättsaktivister, reportrar och kolumnister, ja, till och med domare i högsta domstolen i Colombia.

Skandalen började rullas upp 2009 när tidskriften Semana avslöjade att säkerhetstjänsten DAS än en gång överträtt sina lagliga befogenheter. Omfattningen visade sig denna gång vara ovanligt stor: hundratals personer hade fått sina telefoner avlyssnade och e-posten hackad. Många var kända samhällsprofiler, vars information i flera fall uppgavs ha sålts vidare till kriminella.

En utredning inleddes för att klarlägga vem som bar det politiska och operativa ansvaret. Flera lägre DAS-chefer har sedan dess åtalats, medan säkerhetstjänstens högsta chef flytt till Panama.

Enligt utredarna leder dock trådarna högre upp än så. Gripandet av den förre stabschefen har väckt frågan om han verkligen kan ha agerat helt på egen hand, utan att ha informerat sin chef.

Alvaro Uribe slår ifrån sig misstankarna och hävdar att det rör sig om en konspiration.

– En del av det colombianska rättsväsendet verkar inte vilja inse att detta är en kriminell hämndaktion riktad mot min regering, sa Uribe i söndags efter att ha besökt den fängslade Bernardo Moreno.

Uribe blev populär i breda folklager efter att ha pressat tillbaka Farc- och ELN-gerillorna. Men hans kritiker menar att framgångarna kom till ett högt pris i form av omfattande brott mot mänskliga rättigheter.

Förra året valdes förre försvarsministern Juan Manuel Santos till president, men denne har hittills hållit en respektfull distans till rättsprocessen.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 10 augusti 2011.

Chiles elever kräver rättvisare skolsystem

MEXICO CITY. Idag går Chiles högstadie- och gymnasieelever ut i strejk för att kräva ”bättre undervisning för alla” och minskade skillnader mellan privata och offentliga skolor. Det sker efter en vecka då hundratusentals elever vandrat sida vid sida med föräldrar och lärare i demonstrationer mot landets högerregering.

”Slopa vinstkraven” och ”Gratis utbildning” har det stått på plakaten i de stora demonstrationståg som ringlat fram längs gatorna i Chiles huvudstad Santiago de senaste dagarna. Protesternas omfattning verkar ha tagit president Sebastian Piñera på sängen – enbart i söndags demonstrerade minst 15 000 elever, lärare och föräldrar i Santiago.

– Jag har två döttrar som studerar på universitet och avgifterna gör att vi har svårt att få pengarna att räcka till slutet av månaden, sa Richard, en av många vuxna chilenare som deltog tillsammans med ungdomarna i demonstrationen.

Som många andra föräldrar valde han också att gå med i tåget för att visa sitt missnöje med polisens agerande i torsdags i förra veckan, då en annan demonstration möttes av tårgasgranater och vattenkanoner på den stora Alamedaavenyn i centrala Santiago. Den gången utbröt kravaller och fler än 800 skolungdomar greps av polis.

I helgens demonstrationer valde därför många att, likt Richard, bara uppge förnamn i intervjuer. Torsdagens polisinsats har kritiserats av bland andra Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, CIDH, för att ha brukat överdrivet brutala medel.

När eleverna i dag, tisdag, väntas gå ut i en landsomfattande strejk har de en lång lista med krav: allt från utökad rabatt på busskort till restauration av offentliga skolbyggnader.

Men det huvudsakliga kravet är en upprustning av hela det offentliga utbildningsväsendet i Chile.

Allt sedan den chilenska skolan kommunaliserades av militärdiktaturen har de offentligt ägda skolorna halkat efter i kvalitet jämfört med privatskolorna.

Elevrörelsen vill att klyftan mellan privat och offentligt ägda skolor och universitetet minskar. Man kräver också att de ändringar som diktaturen gjorde i författningen slopas.

Vänsteroppositionen i Chile stöder flera av kraven och anklagar nu regeringen för att sakna tillräcklig förhandlingsvilja. Från de mest konservativa högerpartierna i parlamentet har det tvärtom kommit applåder för polisinsatserna.

I dag, tisdag, har elevrörelsen kallat till en ny demonstration längs den långa Alamedaavenyn. Än en gång har poliset nekat tillstånd för demonstrationen och många fruktar därför att nya våldsamheter kan bryta ut.

Erik de la Reguera

4,4 procent av BNP går till skolan

Den tidigare Pinochet-regimen i Chile lät under diktaturåren 1973-1990 kommunalisera skolorna och införa subventioner för privata utbildningsinstanser.

Kvalitetsskillnaderna mellan privatägda och offentliga skolor har sedan dess ökat påtagligt. Skolsystemet har dessutom fått kritik för att vara underfinansierat, eftersom bara 4,4 procent av Chiles BNP går till skolan, jämfört med 7 procent som FN rekommenderar.

Regeringen Piñera och dess stödpartier har dock anklagat elevernas och lärarnas organisationer för att vara alltför radikala och drivas av en utpräglat ideologisk agenda.

Publicerat i Dagens Nyheter den 9 augusti 2011.

Stora och mystiska stenhuvuden

MEXICO CITY. Antropologiska museet i Mexico City slog i veckan upp portarna till en utställningen Olmekernas kolossala verk.

Olmekkulturen var samtida med antikens Grekland och Zhoudynastin i Kina och har kallats för Mesoamerikas moderkultur. Mest känd är den idag för de enorma stenhuvuden som hittats i södra Mexiko. Arvet från olmekerna tros ha varit viktigt för de mer sentida maya- och aztekfolken.

För några år sedan hittades flera stentavlor som bevisar att olmekerna troligen var Amerikas första folk med ett skriftspråk. Läs mer information om utställningen på mna.inah.gob.mx.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 24 juli 2011.

Tysk filmfest på cinemateket

MEXICO CITY. Nu på torsdag inleds årets upplaga av tyska filmfestivalen i Mexico City. Den bjuder på såväl ny tysk film som en restaurerad version av klassikern Metropolis – och pågår ända fram till mitten på augusti.

De flesta visningar äger rum på det stora och välskötta cinemateket i Mexico City, inte långt från den charmiga stadsdelen Coyoacán. Visningarna brukar locka mycket folk, så tänk på att vara på plats i god tid innan föreställningen börjar.

Biljetter måste i de flesta fall köpas i luckan, men programmet går att ladda ned på cinematekets hemsida cinetecanacional.net.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 31 juli 2011.

Kvinnornas sexstrejk vägen till ett bättre liv

MEXICO CITY. I den lilla staden Barbacoas i södra Colombia sexstrejkar kvinnorna sedan mer än en månad tillbaka. Men protesten riktar sig inte mot männen i samhället, utan mot den utbredda fattigdomen och Colombias regering.

Djungelbeklädda berg och dalar med skrala jordlotter möter den som besöker Barbacoas, som inte ligger långt från gränsen till Ecuador. Här lever omkring 90 procent av befolkningen i extrem fattigdom och många tillhör den afrikan-colombianska minoriteten, som härstammar från 1800-talets frigivna slavar.

Barbacoas kan ses som en modern variant av författaren Gabriel Garcia Marquez stad Macondo i romanen ”Hundra år av ensamhet”: hit kommer få besökare, vägarna är usla och merparten av befolkningen överlever därför på det de kan odla själva.

På senare år har många börjat ägna sig åt kokaodling, eftersom kokainmaffiornas uppköpare åker direkt ut till byarna. Men i gengäld har byborna utsatts för arméns razzior och de kokainfinansierade gerillornas och paramilitärernas terror.

Så sent som för en dryg månad sedan tvingades flera hundra människor fly för sina liv. Då gick kvinnorna i Barbacoas ut i strejk. Eller ”korsade benen”, som de själva uttrycker det.

– Vi är utleds på misären och på att regeringen bara lämnar oss i sticket. Hur ska vi kunna försörja våra familjer i den här situationen? Nej, det är vi kvinnor som föder barnen. Om vi inte har sex så blir det inga fler barn! säger Ruby Cabezas till tidskriften Semana.

Hon är en av drygt 300 kvinnor som dagligen demonstrerar med plakat i händerna i Barbacoas. På plakaten står det saker som: ”Inte mer sex!” och ”Värdighet först!”

Männen i samhället reagerade till en början förnärmat på protesten, men har med tiden förstått att den inte är riktad mot dem. Samtidigt har den okonventionella metoden skapat rubriker i colombiansk press.

I förrgår blev kvinnorna så lovade en ny och bättre väg till staden av delstatsregeringen. Men Ruby Cabezas är luttrad. Hon har sett löften brytas förr.

-Vi kommer att fortsätta strejken tills det att vi sett att vägen börjat byggas. Och sedan kommer vi att kräva rinnande vatten och sjukhus! säger hon.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 31 juli 2011.