Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: november 2011

Ministerns död bakslag i kriget mot narkotikan

MEXICO CITY. Mexikos inrikesminister Francisco Blake har omkommit i en helikopterkrasch, vars omständigheter än så länge väcker fler frågor än de ger svar. Blake hade en ledande roll i kriget mot maffian och hans död är ett tungt bakslag för president Felipe Calderón.

Det var i fredags som en franskbyggd regeringshelikopter lyfte från en militärbas i Mexico City. I den satt den mäktige inrikesministern Francisco Blake, som räknades som nummer två i landets regering eftersom det inte finns någon vicepresident.

Helikoptern var på väg till Xochitepec och resan beräknades ta cirka en timme. Men efter bara tio minuter störtade den i ett glesbebyggt område strax söder om Mexico City. Blake och sju andra ombordvarande omkom. Orsaken till kraschen var ännu ett drygt dygn senare oklar.

Inrikesministern hade särskilt ansvar för kampen mot maffian och tillhörde president Felipe Calderóns inre krets. Myndigheterna försökte därför snabbt ta loven av spekulationer om ett eventuellt attentat.

– Mycket tyder på att dåliga väderförhållanden kan ha orsakat olyckan, sa president Calderón i en kommentar.

Men några timmar senare sa en meteorolog vid landets vädertjänst i en radiointervju att förhållandena varit relativt goda.

Detta är tredje gången på sex år som en minister med ansvar för maffiabekämpning dör i en flyg- eller helikopterkrasch i Mexiko.

2005 omkom säkerhetsminister Ramon Martin Huerta i en krasch som tillskrevs dåliga väderförhållanden.

2008 störtade inrikesminister Juan Camilo Mouriños jetplan mitt på Reforma-avenyn i Mexico City . Då gavs piloten skulden, men till och med president Calderón har senare erkänt att han misstänkt ett attentat.

Samma farhågor finns nu – och de är inte helt tagna ur luften. I en pågående rättegång i Chicago har två lokala kriminella vittnat om hur de 2008 fick en förfrågan av det mexikanska brottssyndikatet Sinaloakartellen om granatgevär som skulle användas till attentat.

Året därpå greps en av kartellens män i Mexiko, misstänkt för att ha förberett mord på presidenten. Även Sinaloakartellens fiender i Zetas och Juarezkartellen har pekats ut som ”narkoterrorister” – ansvariga för bland annat attacker mot amerikanska konsulat i norra Mexiko.

Inrikesministerns död kommer olägligt för president Calderón. Han är redan pressad av en ny rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch, i vilken det slås fast att hans militära strategi mot maffian varit ett totalt misslyckande.

Dödstalen har stigit från 1 500 till omkring 15 000 per år och antalet människorättsbrott ökat kraftigt. Human Rights Watch har bland annat dokumenterat att 39 civila ”försvunnit” i militärens operationer.

Erik de la Reguera

45 000 döda under fem års krig mot maffian

Mexikos regering inledde 2006 en militäroffensiv mot maffian, efter det att Felipe Calderón från konservativa partiet PAN valts till president. Målet för offensiven uppgavs då vara att få stopp på maffiavåldet och den organiserade brottslighetens infiltration i staten.

Fem år senare är resultaten nedslående. Omkring 45 000 människor har dödats, paramilitära maffior som Zetas och Sinaloakartellen växt i styrka och enligt Human Rights Watch har militären de senaste åren använt sig av tortyr och ”försvinnanden” på ett sätt som inte skådats sedan 1970-talets ”smutsiga krig”.

Felipe Calderón fortsätter hävda att den militära strategin är den enda rätta, men med bara ett år kvar till nästa presidentval har de flesta politiker i landet – inklusive de inom hans eget parti – börjat ta avstånd från den renodlat militära inriktningen.

Publicerat i DN den 13 november 2011.

Bloggare halshuggen

MEXICO CITY. En person som ska ha varit nätaktivist och bloggare har hittats halshuggen i den mexikanska gränsstaden Nuevo Laredo. Det är fjärde mordet av det slaget i höst. Tidigare i veckan utsattes också en tidningsredaktion för ett brandattentat.

”Hej, jag heter ’Rascatripas’ och så här gick det för mig för att jag inte förstod att man inte ska publicera saker på sociala medier”. Det hotfulla budskapet stod att läsa på en lapp som hittades bredvid en halshuggen manskropp i Nuevo Laredo i onsdags.

Liket dumpades bara ett stenkast från gränsen till USA, vid foten av en staty som föreställer Christofer Columbus. Inte långt därifrån påträffades också två andra kroppar i början på september – intill ett liknande budskap.

Ytterligare ett mord inträffade i oktober. Då var det den 39-åriga nätaktivisten María Elizabeth Macías Castro som hittades halshuggen i staden.

De ansvariga för morden tros vara Zetas, ett brottssyndikat som har ett av sina starkaste fästen i Nuevo Laredo. Stadens gräns mot Texas är strategisk för smuggling av droger och invånarna har på senare år fått se sina lokala medier utsättas för flera attentat och därpå följande självcensur. Numera står ofta ingenting i lokaltidningarna om skottlossningar eller mord.

Svaret från medborgarnas sida har blivit att använda sociala nätverk och bloggar med anonyma chattrum, som ”Nuevo Laredo en vivo”. Den man som hittades död i onsdags uppges ha varit moderator på denna blogg. Hans identitet har dock ännu inte kunnat bekräftas.

Tidigare i veckan rusade beväpnade män in på lokaltidningen El Buen Tonos redaktion i delstaten Veracruz, där Zetas har ett annat av sina starkaste fästen. Männen hällde ut bensin och satte eld på redaktionen.

Även i Veracruz har medborgarna börjat vända sig till sociala medier för att finna trovärdig information. Men avsändarnas anonymitet gör det svårt att skilja på sanning, rykten och propaganda.

För en dryg vecka sedan lades till exempel en video ut på nätet i hackernätverket ”Anonymous” namn i vilken man krävde att Zetas skulle släppa en kidnappad Anonymousmedlem, annars skulle alla kartellens allierade i Veracruz namnges.

Men kidnappningen har inte gått att bekräfta. Hotet sattes aldrig i verket. Och en del detaljer i videon – som en smått överdriven hyllning av armén – antyder att det lika gärna kan ha rört sig om en del i ordningsmaktens propagandakrig.

Erik de la Reguera

Nuevo Laredo är syndikatets främsta fäste

Brottssyndikatet Zetas bildades i slutet av 1990-talet av ett antal avhoppade mexikanska elitsoldater.

I dag mönstrar denna paramilitära maffia flera tusen man, varav många är avhoppade poliser och militärer. Sedan ett drygt år tillbaka ligger Zetas i öppet krig med sina forna allierade i Golfkartellen.

Ett av Zetas främsta fästen är Nuevo Laredo, invid gränsen till USA. Staden har 370 000 invånare och två och en halv miljon lastbilar passerar varje år gränsposteringen. Det gör den viktig även för smuggling av kokain och andra droger.

Publicerat i DN den 11/11 2011.

Demokratier i gungning

GUATEMALA CITY. Det finns anledning att känna oro för Centralamerikas demokratier efter helgens presidentval i Guatemala och Nicaragua. I ena landet segrade en före detta armégeneral med mörkt förflutet, i det andra rapporteras om flera fall av valfusk och våldsamheter under valdagen.

Den förre armégeneralen Otto Pérez Molina fick 54 procent av rösterna i Guatemalas presidentval i söndags. Han kommer nu få möjlighet att infria sitt löfte om ”den knutna nävens politik” – i praktiken en militäroffensiv mot maffian över hela landet.

Men människorättsorganisationer har fört fram misstankar om att Pérez Molina kan ha varit inblandad i massakrer på civila under inbördeskriget på 1980- och 90-talen, då omkring 200 000 människor dödades. Frågetecken finns om den nya presidenten kommer att respektera de FN-sponsrade rättegångar som sent om sider har inletts mot militärer skyldiga till massakrerna.

En av Perez Molina skarpaste kritiker, Claudia Samayoa på människorättsorganisationen Udefegua, sa till mig häromdagen att faran för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i den stundande militäroffensiven får ses som ”total”. Militärernas ökade inflytande bådar med andra ord inte särskilt gott för demokratin i landet.

Samtidigt finns en högst reell verklighet bakom kraven på hårdare tag. Mordfrekvensen i Guatemala är en av de högsta i världen och omkring 18 människor mördas varje dag.

Till viss del beror det på att smugglingen av kokain från Colombia och Peru numera ofta går via Centralamerika och att mexikanska brottssyndikat som Zetas och Sinaloakartellen etablerat sig i olika gränsprovinser i Guatemala, där de tar emot och paketerar om kokainet för vidare transport mot USA. Samtidigt mutar och hotar de lokala politiker och poliser till lydnad.

Men Perez Molinas kritiker menar att en militäroffensiv kan undergräva rättsstaten på samma sätt som skett i Mexiko de senaste åren. Andra underliggande orsaker till våldet, som korruptionen, straffriheten och att halva landets befolkning lever i fattigdom, riskerar också att ignoreras. Inför valet uppges Perez Molina dessutom ha spenderat betydligt mer pengar än vad som var tillåtet. Var de pengarna kom ifrån? Ingen som vet.

Demokratin är ung och skör i Centralamerika. Med undantag för Costa Rica, som haft folkvalda regeringar i obruten följd sedan 1953, präglades merparten av 1900-talet av inbördeskrig, militärkupper och amerikanska interventioner.

Det gäller också Nicaragua, där den gamle gerillakommandanten Daniel Ortega nu ser ut att ha lyckats hänga kvar vid presidentposten en mandatperiod till, trots att det sannolikt skett i strid mot författningen. Räkningen av rösterna gick betydligt långsammare där än i Guatemala (som fått ett modernare rösträkningssystem tack vare bland annat svenska Sida), men med 38 procent av rösterna räknade hade Ortega fått 64 procent – ett betydligt bättre resultat än i de flesta opinionsmätningar inför valet.

Oppositionen hävdar att utbrett valfusk ägt rum. Flera fall av våldsamheter har rapporterats från olika platser i landet och internationella valobservatörer från den amerikanska samarbetsorganisationen OAS uppger att de blivit nekade tillträde till 20 procent av vallokalerna.

Vid denna upplagas pressläggning tydde därför mycket på att den redan allvarliga krisen för Nicaraguas demokrati var på väg att fördjupas. Rykten om kupper och ett stundande inbördeskrig florerade.

Samtidigt: Ortega har skrotat mycket av sin socialism och närmat sig den ekonomiska eliten i landet, vilket gör en statskupp som den i Honduras 2009 osannolik.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 8 november 2011.

Farcs högste ledare dödad

GUATEMALA CITY. Farcgerillans högste ledare Alfonso Cano har dödats i Colombia. Det är första gången i gerillans drygt fyrtioåriga historia som den colombianska staten lyckas döda dess främste politiske ledare.

– Det här är det största slaget mot Farc någonsin! Jag vill tacka de hjältemodiga colombianska soldater som deltagit i denna operation, sa Colombias president Juan Manuel Santos vid en presskonferens natten till lördagen.

Militärräden mot gerillaledaren Alfonso Cano, eller Guillermo León Saenz som hans namn var i det civila, inleddes i fredags morse. Flyg bombarderade Canos läger i djungeln i den sydliga provinsen Cauca och senare hittades gerillaledarens plånbok och glasögon på platsen, vilket bekräftade att han befunnit sig där.

Enligt den colombianska militären dröjde det sedan några timmar innan ett kommando nådde ikapp den flyende gruppen med gerillakrigare. En kort eldstrid utbröt i vilken Alfonso Cano, två av hans närmaste män och en kvinna ska ha dödats.

Det var i mitten på 2008 som Alfonso Cano blev Farcs högste ledare. Han efterträdde gerillans grundare Manuel Marulanda alias ”Tirofijo”, som avled av naturliga orsaker.

Genast inledde den colombianska armén en operation för att döda eller gripa Alfonso Cano. En belöning på fem miljoner dollar erbjöds till den som kunde ge uppgifter som ledde till Canos gömställe. Men trots det lyckades gerillaledaren länge undgå förföljarna genom att röra sig söderut i landet och ha enbart en liten grupp av trogna rådgivare runt sig.

Det senaste året har Farc inlett mer offensiva operationer, med en rad attacker och attentat mot soldat- och polistransporter. Strategin som sjösatts har gjort gerillaenheterna mindre och mer mobila, samtidigt som krypskyttar och vägbomber används i högre grad.

Santos första år på presidentposten har med andra ord präglats av en del kännbara militära motgångar, även om armén också slagit ut flera av Farcs befäl på mellannivå. Det var därför en både lättad och stolt Santos som konstaterade att Cano aldrig blev äldre än 63 år.

Vilken effekt Canos död kommer att få för gerillan återstår att se. Farc har fortfarande omkring 8 000 gerillasoldater i sina led och de senaste åren har organisationen visat att den är förmögen att hämta sig efter svåra motgångar.

Den colombianska regeringen hoppas att splittring ska uppstå och att deserteringar ska ske. Men någon avgörande kris för gerillan får ses som ganska osannolik, åtminstone så länge Farc har kokainsmuggling att fylla sina kassakistor med och mängder av arbetssökande, utfattiga småbönder och sluminvånare som potentiella rekryter.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 8 november 2011.

Maffian och våld i centrum för presidentval

GUATEMALA CITY. Maffians växande makt är den stora valfrågan i Guatemalas presidentval. Hårda tag mot brottsligheten utlovas både av exgeneralen Otto Perez Molina och affärsmannen Manuel Baldizon. Men på gatan i Guatemala City är verkligheten redan extremt hård.

33-åriga Nereida stryker trött över sin gravidmage, vaggar bort till en parkbänk och sätter sig ned. Hon är i sjunde månaden, och det börjar kännas av nu. Efter några sekunder tar hon upp något ur fickan.

– Vad tror ni jag kan få för de här? 200 kronor styck?

De andra gängmedlemmarna närmar sig nyfiket. I handen håller Nereida en vigselring i guld och ett par andra ringar.

– Man behöver sällan använda våld. Det räcker med att hota, säger hon.

En annan tjej får syn på min vigselring och stryker hotfullt över den med handen.

-Fin ring, du…

Hon tappar snabbt intresset. Då tar Nereida, som inte vill säga sitt efternamn, mig avsides. Hon säger att hon egentligen skulle vilja lämna gänget, skaffa sig ett hederligt jobb och kunna ta hand om sina tre döttrar som nu lever i en enrumslägenhet med hennes syster.

– Men det är svårt när man har suttit i fängelse och har tatueringar som jag. Och det är ont om jobb.

I stället har gatugänget blivit hennes hem. Ovetandes gör det henne till en av huvudpersonerna i söndagens val i Guatemala.

En skyhög mordstatistik i städerna och rapporter om att mexikanska kokainmaffior som Zetas och Sinaloakartellen tagit kontroll över stora områden vid landets gränser, har gjort lag och ordning till den viktigaste valfrågan.

Nereida må vara småhandlare i jämförelse med kokainmaffian, men hon bidrar till den skräck som många guatemalaner känner på kvällar och nätter.

Favorit till segern är exgeneralen Otto Pérez Molina. Han lovar hårda tag och en militarisering av kampen mot brottsligheten. Utmanaren i valet, den välkammade affärsmannen Manuel Baldizon, vill börja tillämpa dödsstraffet på nytt.

Men i parken i centrala Guatemala City är dödsstraff något man i praktiken har riskerat länge.

– På nätterna kör det runt stora pickups här med civilklädda, beväpnade män. Många av dem jag känt genom åren har försvunnit efter att ha råkat ut för dem. Minst tjugo har hittats döda, dumpade i utkanterna av staden, säger Nereida.

Hon tror att männen i bilarna är poliser. Men hon vet inte säkert.

Claudia Samayoa på människorättsorganisationen Udefegua oroas av situationen.

– De senaste två åren har vi sett en ökning av antalet utomrättsliga avrättningar. Delvis är det poliser och militärer som ägnar sig åt dessa utresningar av ”icke önskvärda”. Men vi ser också att de nya medborgargardena har fått en allt viktigare roll. Det rör sig om flera hundra fall per år, säger Claudia Samayoa.

Regeringen har satsat på att skapa så kallade grannskapsgrupper, som patrullerar utsatta områden. I praktiken är de ett slags medborgargarden, inte helt olika de civilförsvarsgrupper som skapades för att bekämpa gerillan under inbördeskriget på 80-talet.

Omkring 460 sådana grupper finns nu i hela landet.

– Vi har redan sett flera exempel på rena lynchningar av unga män som bara råkat ha ”fel” utseende. Några rättsprocesser äger sällan rum, säger Claudia Samayoa.

Några hundra meter från parken där Nereida sitter, träffar jag José, en före detta medlem i gänget Barrio 18. Han är ett exempel på att det går att ta sig ur gängvärlden. Men han är inte direkt representativ.

– Vi var 95 personer i mitt gäng. I dag är vi bara fem som lever, säger José, som inte vill att jag skriver ut hans efternamn.

En Berettapistol var hans bästa vän i gänget. Elva år senare har han ett jobb som idrottsledare, är gift och har en femårig dotter. Men han blir fortfarande misshandlad av polisen varje gång de får syn på hans gamla tatueringar.

– Senast hände det för åtta månader sedan. Ångesten väller fram när sånt händer. Och jag är ständigt rädd för att det rivaliserande gänget Mara Salvatrucha ska döda min familj, säger han.

Han tror inte på hårdare tag som lösning.

– Det som krävs är fattigdomsbekämpning, en fungerande rättsstat, bättre skola, fler jobb och möjligheter att ta sig fram i livet. Och ett skyddsnät som fångar upp barn som kastas ut från hem och hamnar på gatan, säger han.

Erik de la Reguera

Land i kris

Huvudstad: Guatemala City

Befolkning: 14,7 miljoner

Språk: Spanska och ett tjugotal indianspråk.

Fattigdom och våld: Guatemala är ett av Latinamerikas fattigaste länder, men har också stora inkomstklyftor mellan den rika spanskättade eliten och den stora fattiga majoriteten av mestiser och mayaindianer. 49 procent av landets barn är kroniskt undernärda, vilket är högre än på det mycket fattiga Haiti. Våldsnivåerna har ökat på senare år, i takt med att ungdomsgängen ”maras” spritts och kokainmaffior börjat använda Guatemala som transitland på vägen till USA. Utbredd korruption inom rättsväsendet gör att landet också används för penningtvätt. I dag har Guatemala en mordfrekvens på 48 mord per 100 000 invånare, vilket är bland de högsta i världen. Omkring 18 mord äger rum varje dag.

Två kandidater kvar i valet

Otto Perez Molina, 60, är en före detta general som lovar hårda tag mot brottsligheten. Han vill sätta in militären i en stor offensiv mot maffian. Människorättsorganisationer har anklagat Perez Molina för delaktighet i massakrer under inbördeskriget (1960-1996), då omkring 250 000 dödades och 80 procent av morden begicks av militären.

Manuel Baldizon, 41, är en affärsman och karriärpolitiker som vill börja tillämpa dödsstraffet i Guatemala på nytt. Han utlovar större medborgerligt inflytande i politiken och fler arbetstillfällen men har också anklagats för att ha band till ljusskygga verksamheter i sin hemprovins Peten.

I de sista opinionsmätningarna hade Otto Perez Molina ett försprång på omkring tio procent.

Publicerat i DN den 6 november 2011.

Politikerna håller fast vid abortförbud

MANAGUA. I Nicaragua är abort totalförbjudet, även i de fall då moderns liv är i fara. Leslie Briseño var nära att dö på grund av detta förra året. Nu har hon som första kvinna i landet valt att berätta offentligt om den skräckfyllda upplevelsen.

Leslie Briseño är 33 år gammal, har nära till skratt och berättar utan stora åthävor. Men hennes historia är en skakande påminnelse om vad hundratals kvinnor utsätts för i Nicaragua efter att landet fått en av världens strängaste abortlagar.

I juni förra året fick Leslie Briseño smärtor i underlivet och i magtrakten. En läkare föreslog att man skulle göra ett graviditetstest. Det visade sig att Leslie var gravid i sjätte veckan.

– Det förvånade mig, för bara några dagar tidigare hade jag haft en blödning som jag trodde var min menstruation. Men det visade sig alltså vara något helt annat, säger Leslie.

Diagnosen blev ”risk för missfall”. Hon fick åka hem och stränga order att vila. Men smärtorna i mellangärdet fortsatte och förvärrades.

Efter åtta dagars plåga åkte hon in till akuten på nytt. Den här gången fick hon göra en ultraljudsundersökning. Och det hon såg på skärmen gjorde henne livrädd.

– Fostret hade utvecklats utanför livmodern, det befann sig i ena äggstocken. Jag förstod att det innebar att jag kunde drabbas av inre blödningar och att mitt liv var i allvarlig fara, säger Leslie Briseño, som arbetar på en organisation för kvinnors och barns rättigheter.

Nu blev hon inlagd på sjukhuset. När hon frågade om hon kunde få göra abort, blev svaret: ”Nej, det är emot lagen. Fostret måste vara dött innan vi kan göra något.”

Sedan nekades hon värktabletter. Läkarna ville ”följa utvecklingen nära”.

– Det var ren tortyr. Jag hade sådan värk att mitt ena ben domnade bort och jag drabbades av yrsel- attacker. Ändå stod läkarna där och sa att de inte kunde göra något, de ville ”vänta och se”, säger Leslie Briseño och ser mig stint i ögonen.

Ett par av läkarna tog upp saken med sjukhusledningen, men svaret blev bara att de var ”förhindrade från att göra något”.

I Nicaragua kan en läkare dömas till upp till tio års fängelse för att ha utfört en abort. En kvinna som avbryter sin graviditet riskerar ett nästan lika långt fängelsestraff – och det oavsett om hennes liv är i fara.

Nära ett dygn gick. Leslie ringde desperat till bekanta och frågade om illegala abortkliniker. Men läkarna vägrade låta henne lämna sjukhuset. Till slut började hon skaka i kramper av smärtan. Hon yrade och var nära medvetslöshet.

I feberdimman hörde hon en kvinnlig läkare säga: ”Nej, nu kan vi inte utsätta henne för mer tortyr! Vi måste göra något!”

Den läkarens mod räddade Leslies liv.

– Operationen utfördes i sista stund. Men hur många kvinnor har haft samma tur? undrar jag. Särskilt fattiga kvinnor på landsbygden, säger Leslie Briseño.

Drygt ett år senare har hon som första kvinna i Nicaragua berättat offentligt om sin erfarenhet av en abort i artiklar och i lokal radio och tv.

Men i presidentvalet på söndag är ingen av kandidaterna för en avkriminalisering – tvärtom.

Den sittande presidenten, Daniel Ortega, slöt en pakt med katolska kyrkan innan han valdes 2006 och hans sandinistparti röstade sedan igenom den nya och extremt hårda abortlagen.

När en fattig tolvårig flicka i veckan tvingades till kejsarsnitt firades det av Ortega och hans fru som ett Guds mirakel eftersom både flickan och spädbarnet sägs ha överlevt. Någon oberoende bekräftelse av flickans tillstånd finns inte. Men hon ska ha blivit gravid efter en våldtäkt.

– Hur kan denna flicka anses ”må bra”? Då har man inte tänkt på de psykologiska följderna eller de hormonrubbningar som hon riskerar, säger Marta María Blandón på organisationen Ipas.

Kvinnorörelsen i Nicaragua har sedan 2006 registrerat över hundra dödsfall till följd av graviditeter som skulle ha kunnat avbrytas. Ytterligare flera hundra kvinnor tros ha avlidit i sviterna av dåligt utförda illegala aborter.

– Mörkertalet är stort. Många dödsfall registreras inte, säger Vilma Núñez de Escorcia, en veteran inom kvinnorörelsen som tar emot Stieg Larsson-priset i Sverige i nästa vecka.

Erik de la Reguera

Presidentkandidaterna om abort

Daniel Ortega, nuvarande president, sandinistpartiet FSLN:
”Jag kommer aldrig att agera som Herodes. Barnen ska skyddas, jag är Herodes fiende!”

Arnoldo Aleman, högerpartiet PLC:
”Abort är alltid mord, oavsett omständigheterna. Därför är jag helt mot alla former av abort. Vårt parti säger ja till livet!”

Fabio Gadea, högerpatiet PLI:
”Vi älskar livet, vi försvarar livet. Och livet börjar i samma stund som ägget befruktas i mordens sköte. Vi är mot abort!”

Lagändring efter pakt

I Nicaragua är alla typer av abort förbjudna. Det gäller även när moderns liv är i fara. Kvinnor som utför illegal abort kan straffas med upp till åtta års fängelse. Läkare som utför en abort riskerar upp till tio års fängelse.

Fram till 2006 var det tillåtet att utföra abort vid våldtäkt eller om kvinnans liv var i fara. Men efter en pakt mellan katolska kyrkan och sandinistpartiet kunde en ändring av lagen äga rum. Kort därefter valdes Daniel Ortega till Nicara- guas president. Han lät också ändra sitt sandinistpartis valspråk till ”Socialism, kristendom och solidaritet”.

I söndagens val är inte någon av de fem presidentkandidaterna för abort. Den ende som sagt sig vilja ändra lagen är Fabio Gadeas vicepresidentkandidat Edmundo Jarquín, som representerar partiet Movimiento Renovador Sandinista. Men han har fått munkavle av Gadea, som är hård motståndare till alla typer av abort.

Publicerat i DN den 4 november 2011 (länk).