Analys: Demokratin får vänta

MEXICO CITY. Kuba går mot en ekonomisk modell som påminner om den i Vietnam. Men några reformer om demokrati och mer yttrandefrihet är inte aktuella. Det var de viktigaste beskeden vid Kommunistpartiets sjätte kongress i Havanna.

"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter prestation". Så motiveras det reformpaket som landets ledning nu i stora drag fått stöd för av Kommunistpartiets kongressombud.

En miljon statliga jobb ska bort, privata småjordbruk och småföretagandet i städerna ska stimuleras, bilar och lägenheter väntas bli lättare att köpa och sälja, samarbeten med utländska företag utökas och – vilket skrämmer många kubaner – det ransoneringshäfte för basvaror som många haft som livlina avskaffas.

I praktiken förefaller Kubas ledning vilja genomföra samma marknadsekonomiska reformer som Vietnam på 80-talet. Mannen bakom dessa förändringar är landets 79-årige president Raúl Castro. Att han nu föga överraskande får efterträda sin sjuklige bror Fidel som förstesekreterare i partiet stärker hans position gentemot ”traditionalisterna” i partiet.

Men den som hoppats på politiska reformer och tal om demokrati och yttrandefrihet blev besviken av helgens kongress. Raúl Castro fick rubriker när han föreslog en maxgräns på tio år för politiska förtroendeuppdrag och erkände att det är ”pinsamt” att man inte lyckats vaska fram några lämpliga arvtagare. Men den underjordiska oppositionen fick inga inviter till samtal.

I Kommunistpartiets politbyrå är den ”historiska generationen” från revolutionen fortfarande helt dominerande. Och de yngre som nu släpps in i centralkommittén, bland dem arkitekten bakom den ekonomiska omvandlingen, den 50-årige Marino Murillo, är alldeles för okända för att på allvar utgöra något hot mot bröderna Castros maktmonopol.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 21 april 2011.