Våld präglar firande av revolution

SAN CRISTOBAL DE LAS CASAS. I dag firar Mexiko 100-årsdagen av starten på den mexikanska revolutionen. Men firandet präglas av dramatik: i norr attackeras armén av tungt beväpnade kriminella kommandon och i söder mobiliserar bondegerillor.

I den lilla byn Mitziton i den mexikanska delstaten Chiapas står småbonden Santos, 55 år, och ser ut över sitt majsfält.

– Den här marken tvingades mina farföräldrar kämpa hårt för. De var livegna innan de fick den. Nu vill regeringen ta jorden från oss för att bygga en väg. Aldrig att vi går med på det, säger Santos, som av rädsla för repressalier inte vågar uppge sitt efternamn.

Vid infarten till byn sitter en skylt uppsatt med en bild på den gamle revolutionsledaren Emiliano Zapata. Han lönnmördades 1917, men kravet ”land och frihet” har levt vidare i generationer.

Det gäller inte minst här i Chiapas, där hans moderna efterföljare, Zapatistgerillan (EZLN), gjorde uppror 1994 och fortfarande behåller viss kontroll i djungeln och högländerna. Indianerna i gerillan har inte använt sina vapen på åratal, men nu florerar rykten om att en offensiv förbereds lagom till hundraårsjubileet av revolutionen.

– Efter den 20 november kommer det att bli livat av. Och då menar jag inte fyrverkerier, säger en småbonde till DN.

Vad som ligger i detta och de andra ryktena är svårt att veta. Gerillans talesman och befälhavare, subcomandante Marcos, har inte gjort något offentligt framträdande på över ett år och när DN besöker två av zapatisternas civila, politiska centrum, där frågor normalt sett besvaras, är stämningen spänd och det hänvisas till den högsta militära ledningen – som är oanträffbar.

Samtidigt är situationen i norra delen av landet på väg att förvandlas till ett inbördeskrig. Minst 10 000 dödsoffer har krävts i det maffiarelaterade våldet det senaste året, vilket är en ökning med 40 procent mot förra året.

Men våldet har också börjat ändra karaktär. USA:s utrikesminister Hillary Clinton konstaterade nyligen att det påminner om ett ”väpnat uppror”.

Maffians konvojer med fyrhjulsdrivna bilar besvarar inte längre bara eldgivningen, utan förbereder också bakhåll mot polisen och armén. I delstaten Tamaulipas pågår i praktiken ett urbant gerillakrig mellan militären och de rivaliserande narkotikasyndikaten Golfkartellen och Zetas. Bara den senaste veckan har två broar sprängts och tiotals dödsoffer krävts. Tusentals människor uppges vara på flykt.

Mexikos president Felipe Calderón lovar att inte ge efter en tum i kriget mot maffian. Men den militära logiken i brottsbekämpningen oroar människorättsaktivister.

– I Chiapas har myndigheterna börjat stämpla misshagliga oppositionella som narkotikahandlare. Det finns risk för att regeringen också väljer att attackera Zapatistgerillan med sådana förevändningar, trots att rörelsen förbjudit drogproduktion, vilket skulle kunna leda till en humanitär kris, säger Gubidcha Matus på människorättscentret Fray Bartolome de las Casas.

Erik de la Reguera

Årtalen som skapar mystik

MEXICO CITY. Ett slags fatalism har börjat breda ut sig i Mexiko. ”Här i landet bryter det ut krig vart hundrade år”, sägs det lite uppgivet bland såväl taxichaufförer som småbönder. Grunden till det ligger i knarkkriget – men också en förförisk numerologi.

Det är nummerföljden 1810 (självständighetskriget), 1910 (starten på mexikanska revolutionen) och 2010 som nu gett det allt mer upptrappade maffiavåldet en oväntad politisk dimension. Allt fler mexikaner har börjat fråga sig om det kanske är dags för ännu en politisk omvälvning.

Historikern Lorenzo Meyer vid Colmex-universitetet i Mexico City är själv inte någon anhängare av talmystik, men förstår att det finns en politisk sprängkraft i att människor nu börjar göra jämförelser med tiden före revolutionen.

– Låt oss se. De flesta av dagens maffiagrupper har inte några tydliga politiska krav. Men ideologi spelade inte heller någon större roll i den mexikanska revolutionen, det var mer en kamp mellan olika eliter. Och då som nu försökte bondegerillor i söder föra fram krav på bättre levnadsförhållanden, säger Lorenzo Meyer.

Men han betonar att mycket har förändrats på hundra år.

– Ja, i dag baseras till exempel den ekonomiska makten på telekommunikationer i stället för på jordägande. Hela vår ekonomi ser annorlunda ut. Och vi har fått ett reellt flerpartisystem, om än med ett utbrett politikerförakt, säger han.

Fattigdomen och klyftorna finns till stor del kvar, liksom det utbredda missNöje som enligt Lorenzo Meyer var det som gjorde att revolutionen tog fart för hundra år sedan:

– Det som jag tycker är mest slående är att vi i dag, precis som för hundra år sedan, har väpnade grupper i norr, banditer kan vi kalla dem, som går till angrepp mot staten gång på gång. Armén segrar visserligen i de flesta slag. Men så var det även under åren 1910-1911. Och de striderna blev ju den gnista som sedan satte hela Mexiko i brand.

Erik de la Reguera

Två allianser strider om drogintäkterna

Omkring 30 000 människor har dödats i Mexiko sedan 2006, då president Felipe Calderón tillträdde makten och förklarade krig mot maffian. Enbart det senaste året har drygt 10 000 dödsoffer krävts.

Militären och den federala polisen har lyckats försvaga några av kartellerna, men det leder i regel bara till att något eller några av de övriga brottssyndikaten (sammanlagt ett tiotal) träder in och försöker ta över kontrollen i området – vilket i sin tur leder till ökat våld.

Två stora allianser av karteller strider mot varandra om intäkterna från drogsmugglingen till USA, som beräknas uppgå till mellan 15 och 25 miljarder dollar per år. Den ena av dessa allianser leds av Sinaloakartellen, den andra av Zetas. Samtidigt försöker de muta och hota sig till beskydd från statens olika representanter.

Mycket av våldet äger rum i norra Mexiko, men även delstater som Guerrero och Michoacan i södra delen av landet är hårt drabbade.

En miljon dödades i mexikanska revolutionen

Den mexikanska revolutionen inleddes den 20 november 1910, då liberalen Francisco Madero manade sina anhängare till att göra uppror mot presidenten Porfirio Diaz, som anklagades för att ha gjort sig till envåldshärskare.

Under de kommande tio åren skulle omkring en miljon människor dödas, däribland Madero själv. Kriget präglades av en maktkamp mellan lokala eliter, ofta utan tydliga ideologiska förtecken. I södra Mexiko ledde dock Emiliano Zapata en armé av småbönder som kämpade för en omfördelning av jord, medan Francisco Villa förvandlades till något av en folkkär Robin Hood-figur i norr.

Något exakt slutdatum för revolutionen är svårt att sätta, men efter att den nya författningen (som gäller än i dag) undertecknades 1917 började våldsamheterna avta. Från 1929 fram till 2000 styrde sedan partiet PRI med hjälp av en korporativ modell som länge omöjliggjorde en aktiv opposition.

Sedan år 2000 har dock det konservativa partiet PAN innehaft presidentposten.

Publicerat i Dagens Nyheter den 20 november 2010.